PRS Lupple & Medi

Hon tog Dorians hand och klev ut och såg på bakluckan och suckade.
"Hela mitt liv." Hon såg på honom.
"Inte mycket." Hon log och lade armarna om honom.
"Men jag har dig och det är det viktigaste jag kan ha."

Dorian såg på henne och kramade om henne och pussade hennes huvud sakta.
"Du vet ditt liv har knappast börjat. " Viskade han och smekte hennes rygg.
"Man kan bestämma själv när du vill att ditt liv ska börja. Du behöver inte räkna med din barndom." Sa han ärligt och såg på henne.

"Det var inte det jag menade." Hon skrattade.
"Jag menade att det var allt jag ägde. Det är mitt liv." Hon såg upp och såg en man i kaptenskläder och petade på Dorian.
"Är det en vampyr?"

Han flinade lite.
"Okej. "Sa han och såg sedan på mannen och skakade på huvudet.
"Nej människa." Sa han och log svagt.

"Bra så jag slipper oroa mig." Hon började gå mot planet och såg sig om innan hon klev in i planet och slog sig nner vid ett av det mjuka sätena och lutade sig tillbaka.

" De är från byrån." Sa han och log glatt.
"Han är pilot på riktigt. Bara att han jobbar åt oss. " Sa han och gick in till henne och slog sig ned bredvid henne.

"Vad fint det är här. Så lugnt och man slipper den där ireterande biten med att bli klappad på kroppen."
Hon såg på honom och drog lite i håret.

Han flinade lite och nickade.
"Jo det är ännu bättre än första klass." Flinade han och tog henne hand och kramade den mjukt.
"Så känner du dig fortfarande fri?" Sa han leendes och såg på henne.

"Jag känner mig så fri man kan bli." Hon såg på honom och kysste hans hand.
"Det är rätt mycket utrymme och jag kan resa mig och gå på toaletten utan att du ska behöva flytta på dig."

Dorian såg på henne och flinade lite.
" Okej. Toaletten är åt det hållet." Sa han och pekade åt det hållet toaletten var åt med ett leende på läpparna.