prs yehet & kkaebsong

Att den äldre ätit rätt kött kommer Joshua mycket väl ihåg, men just nu orkar han inte bry sig om det. Även om tankarna fortfarande är fast besluten om att han inte förtjänar Zihao, så orkar inte sömnen med det. Det finns en stor chans att han kommer gå sömnlös under natten, men vad kan han göra åt det?
"Varsågod." Viskar sextonåringen tyst och hänger upp handduken igen innan han börjar röra på fötterna upp för trappen igen

Med lätta steg, följde en hyfsat torr, Zihao efter Joshua. Han var så trött att benen med nöd och näppe orkade släpa sig upp för trappstegen. Ännu jobbigare var det att hoppa upp i sängen där han gömt teckningen som sextonåringen gjort. Han grävde snabbt fram den och släppte ner den på golvet, puttade in den under sängen där den låg i tryckt förvar. Därefter stack slytherineleven in nosen under täcket och kravlade sig in under det mjuka materialtet tills han var helt dold. Bara den vaggande svansen stack ut över kanten, resten av honom var helt undangömd.

Joshua rotar inne i garderoben, fiskar upp ett par svarta mjukisbyxor och en vinröd tjocktröja efter han gjort sin vardagliga rutin. Hudvård är viktigt, därför skippar han drt i princip alltin. Han återgår sedan till att kamma noggrant igenom sitt svarta hår innan han rör sig mot sängen, luvan över huvudet. Täcket drar sextonåringen över ansiktet och begraver det hos Zihao.
"Sov så gott.."

Zihao kunde knappt höra Joshuas stämma, då han redan var på god väg att somna. Med en liten gäspning rullade han ihop sig intill sextonåringen, slängde en tass över den andre för att därefter somna nästan genast. Andningen var lugn, hela kroppen avslappnad. Han hade knappt insett hur trött han verkligen var förens han lagt sig ner under det gosiga täcket, som doftade starkt av sextonåringen. Nu när han inte längre låg ensam och lyset var släckt, var det absolut omöjligt stt hålla sömnen borta.

Blicken vilar länge på Zihao i tystnad, kroppen är så sjukt trött men tankarna slutar inte att snurra. Det är som att alla tankar som kommit under dagens gång bombarderad hans stackars huvud. Att Zihao skulle må bättre av att vara hos Andrew, alla händelser som syftar på att sjuttonåringen faktiskt är mer förtjust i sin vän än Joshua själv och vise versa. Att slytherineleven inte vill ha någonting med honom att göra. Ögonbrynen rynkade av osäkerhet, får sextonåringen att försiktigt sätta dig upp, noga med att inte väcka den äldre. Han gömmer ansiktet i händerna tröttsamt, som sagt.. den här kvällen kommer han säkerligen vara sömnlös.

Hela den natten sov Zihao som en stock. Det var först in på småtimmarna som han slog upp ögonlocken av att hela kroppen knakade något alldeles förskräckligt. Tassarna som grävt ner sig i madrassen började med ens ta formen av händer, på samma sätt som baktassarna blev till fötter. Yrvaket satte han sig upp i sängen och drog händerna över ansiktet med en lättad suck. Gud vad skönt. Det enda som inte drog sig tillbaka var svansen, men det var han redan van vid att den inte gjorde. Tyvärr var den väl mer eller mindre permanent.

"Sovit gott?" Frågar Joshua sittandes på golvet, en canvas tavla framför sig och vacker målarfärg, när han hör hur Zihao sätter sig upp. Nej, han har inte fått en enda sekunds sömn under hela natten. "Det lät iallafall som det."

”Tack så jävla mycket för den”, muttrade Zihao och drog händerna genom det toviga året. Samtidigt som han sedan sträckte armarna över huvudet, slängde han benen över sängkanten. De mörka ögonen fäste sig på Joshua och gled därefter vidare mot tavlan. ”Har du inte sovit någonting? Kände hur du stack någon gång precis innan jag somnade helt”, fortsatte han undrande och drog täcket över axlarna innan han reste sig upp. ”Vad målar du egentligen?” Med en nyfiken blick och täcket släpande i golvet, satte han sig på huk framför sextonåringen.

Med ett svagt leende ser Joshua ner på tavlan, alldeles för vemodig för att kunna se sin pojkvän i ögonen. Även om det är en ny dag finns tankarna kvar, kanske för att de varit så övertalande som de varit..
"Jag kunde inte somna, så jag bestämde mig för att måla istället." svarar sextonåringen och lutar sig bort från tavlan, de vackra färgerna lyser i ljuset av soluppgången. "Ingenting speciellt.. naturmålningar har jag alltid gillat."

De smala fingrarna strök fjäderlätt över målningen under tiden som Zihao studerande de perfekta penseldragen och smarta färgvalen. Han önskade att han också kunnat skapa så vackra konstverk.
”Den är fantastisk”, mumlade han och vände upp ögonen mot Joshua istället, med ett snett leende dansandes över de smala läpparna. Ansiktet som innan varit sjukligt blekt och urholkat, hade fåt tillbaka lite färg och mättnad, vilket fick honom att se betydligt bättre ut. ”Du råkar inte veta vart min koffert är? Har inga kläder..”