PRS Emma07 & elin-15

Laura såg efter honom och suckade, varför verkade allt bara gå emot dem?

Tony låg stilla i sängen. Han andades lugnt.

Laura fick snart hjälp och satt nu på en stol bredvid Tonys säng. Hon hade dropp kopplat till sig samtidigt som hon var ganska svag ännu så John hade hjälpt henne och hade gått iväg med barnen lite nu. Hon såg på honom och tog försiktigt hans hand, kände tårarna började rinna igen. Även om hon fått sagt att han skulle klara sig så var det otroligt jobbigt att se honom så.

Tony andades stillsamt och lugnt. Precis somnat han dov. Men det gjorde han ju också. Bara en lite djupare sömn.

Laura satt där och lyssnade på hans andetag med tårarna rinnande, skulle det verkligen aldrig ta slut på allt ont som hände dem.

(Spola fram lite?)

(gärna, kan du fixa?)

Tony hade nu vaknat. Han hade fått reda på att han var förlamad och hade tagit dwt väldigt dåligt. Han låg nu i sängen deprimerad och såg mot fönstret.

Det knackade på Tonys dörr.


Laura hade visserligen bättrat sig lite med att hon fått i sig mer näring men samtidigt så mådde hon psyikist sämre än innan.

Tony vände långsamt blicken mot dörren.
-Kom in,mumlade han