PRS(Dragon Fantasy)

Selina nickade sakta och darrigt. "Ja...Den gamla gumman sa att det var du, att hon var säker på det. Men vad gör vi om det inte är det?" frågade hon lite förtvivlat.

"Om det inte är så då är det ändå din son eller dotter och jag erkänner honom eller henne självklart som min och ska behandla barnet som mitt eget. Inget barn under detta tak ska någonsin få känna sig oönskad, inte minsta lilla kökspiga." sa han och log mjukt.
"Men det är ditt barn, du som ska bära det och du som bestämmer, du har min välsignelse i vad du än gör." sa han bestämt.

Selina nickade igen, nu ännu blekare. "Det är därför jag mått så konstigt" sa hon sedan. Hon tog Ians hand och gick sakta inåt. "Jag...behöver inte gå till läkaren...För jag kommer inte kunna göra annat än behålla det". Hon kunde inte döda det.

Ian nickade och log svagt.
"Jag önskar dock att det är mitt." sa han för han ville vara ätlig mot henne. Även om han skulle älska barnet som sitt eget var det dock speciellt med ett barn från sig själv.

"Det önskar jag med" erkände Selina och gick in med honom. Hon tvekade igen. "Jag...jag går kanske till läkaren ändå..." mumlade hon då hon mådde illa också. Hon styrde stegen mot läkaren som var kvar i slottet. "Kvinnan sa att hon var säker att det var ditt...." mumlade hon igen och stannade utanför läkarens rum och knackade på.

Ian följde med henne, "Du mår dåligt?" frågade han med oro och nickade.
"Det är ditt, det är det som spelar roll för mig." sa han ömt åt henne.

Selina nickade. "Ja, jag mår illa, och jag tror jag har feber...". Läkaren öppnade och de kom in. Hon förklarade sin situation, och han satte genast igång med att undersöka henne, han kastade även några blickar på Ian och frågade då och då lite småsaker.
Tillslut reste sig läkaren och log. "Efter vad du sagt så kan det inte vara någon annan än er makes barn, och det verkar må bra". Selina log lättat och kramade om Ians hand.

Ian log stort och otroligt lättat, "Så bra." sa han mer rörd röst och rörde handen mot hennes mage, det var goda nyheter.

Selina la sin hand över hans och lutade sig mot Ian. "Vårt barn" mumlade hon. Innan de gick tackade hon doktorn. Sedan drog hon med Ian till deras rum. "Vi ska få ett barn" sa hon och log lyckligt.

"Är du glad?" frågade Ian fast detta var så tydligt. Han log han med och strök henne över håret.