De utvalda

"Ethan." sa Eletha svagt och kände pilen bultade i takt med att hjärtat pumpade ut blod ur såret det skapade.
Männen som varit snärjda av kvinnan hade nu kommit ut på öppen gata, de såg ytterst förvirrade ut, men förtrollningen hade släppt och dess sinnen.

"Du...du får inte dö! Du får inte lämna mig Eletha!" stammade och snyftade Ethan. Han lyfte snabbt upp henne i sin famn och sprang iväg till ett hus som han mycket väl kände igen. Ett hus med ett rött kors på, läkaren.
Utan några ord brakade han in i läkarens rum. "Rädda henne!".

"Ethan, man dör inte av en pil i bröstkorgen." sa Eletha lugnade trots smärtan hon kände.
"Ta det lugnt." förmanade hon då han bara brakade in i läkarens hus som såg skrämt på Ethan och hans ögon och inte nog med det Eletha hade som han olikfärgade.

Ethan gick inte och lugna för tillfället då han var helt förstörd. "Förlåt mig Eletha....jag skulle ha väntat till du hade vaknat..". Tårar började rinna nerför hans kinder.
Han tog ett darrigt andetag inne hos läkaren. "Snälla...hjälp henne" bad han och läkaren nickade sakta. Han la ner Eletha på ett bord som låg mitt i rummet.

"Det gör inget, hon är död nu och allt är ju bra." sa Eletha lugnande och tog hans hand för att trösta honom.
Läkaren började undersöka henne och gjorde sedan ordning för att få bort pilen medans Eletha försökte lugna Ethan, hon hade fått pilar i sig förr och överlevt.

Ethan satte sig ner på en stol bredvid bordet och kramade om Elethas hand samtidigt som tårarna droppade ner i hans knä.
"Men om jag inte varit så svag så skulle det här inte ha hänt!". Han tittade upp på Eletha.

"Du var inte svag, du stod emot henne det såg jag." sa Eletha och bet ihop då han drog ut pilen och blöder forsade innan han hann stoppa det med förband.

"Jag försökte...men om du inte kommit skulle hon lyckats med det hon ville...". Ethan lyckades stoppa sitt snyftande som han tyckte var patetisk. Han var patetisk. Han tryckte hennes hand då pilen drogs ut.
"Jag är så glad att du dödade henne Eletha...". mumlade han. Hans sinne var nu fritt från hennes makt.

Läkaren förband hennes sår och Eletha satte sig långsamt upp, det smärtade, men sådan smärta var hon van vid.
"Ja, det är jag med. Hoppas att det fungerar i deras läger nu med, att de klarar sig bättre." sa hon med ett leende och tackade läkaren.

Ethan ställde sig upp och kramade försiktigt om Eletha. Sedan vände han sig mot doktorn. "Tusen tack för att du hjälpte henne..". Han grävde i fickan och fick fram en liten påse med mynt och räckte mot läkaren.
Han räckte sedan Eletha sina händer så hon kunde stödja sig mot honom.