Alien & Beben (Privat rollspel)

Jag fattar inte vad som är felet på mig, det kan väl inte vara så svårt att vara som alla andra i min ålder? Mitt liv har varit en röra sedan xfactor och något jah stör mig mer på är att de andra killarna är ju så perfekta. Zayn skulle väl vara den som är mest som mig med stressen, men jag vill kunna hantera det som Niall. Tillslut reser jag mig och går ut från badrummet, men springer direkt till ett ledigt sovrum för att vara själv.

(SPRING EGYER GRACE DIN APA!!!)

"Okej ..." Jag hör mamma klicka lite med en dator mus. "Du måste prata med en läkare först. Jag bokar in dig på ett sånt möte."
"Okej", ler jag och sätter mig på en bänk jag ser.
"Var det allt?"
"Jag antar det", suckar jag. "Jag försöker ta en buss hem?"
"Gör det du, hejdå."
"Hejdå." Jag lägger på samtalet.

Jag lägger mig på sängen och gråter hysteriskt ner i kudden medan jag har panik, över mig själv. Allt är mitt fel och Grace kommer aldrig förlåta detta, det var helt oacceptabelt av mig. Om hon vill prata med sin mamma som hon vuxit upp med i snart arton år, är det hennes val. Inte mitt. Jag borde sluta vara delaktig i andras liv eftersom att jag bara förstör precis allt.

Jag lägger inte ner telefonen, istället går jag in på meddelanden och börjar skriva ett till Harry.
"Ska du säga hejdå till Darcy eller ska du bara låta henne gå som alla andra?"

När jag hör att jag får ett sms tar jag upp telefonen, fortfarande gråtandes. Medan jag läser meddelandet från Grace säkert över tio gånger om och om igen samlar sig en tjock klump i halsen, och ett extra hugg i bröstet. Jag tar inte tid åt att låta det sjunka in, det hon skrev, utan svarar direkt.
"Grace, jag vet att jag har varit hemsk och allt möjligt, och jag förtjänar dig verkligen inte. Men snälla ta inte min dotter ifrån mig. Kom tillbaka hit, vi kan prata om det."
Jag skriver det meddelandet under en lång tid eftersom att det mesta blir felstavat och slarvigt för att min syn är suddig av tårarna. Allt jag vill och behöver just nu är att hålla om min familj, min familj med Grace.
Jag försöker lugna ner mig själv, för jag kommer definitivt få ha ett samtal väldigt snart med Grace över telefon. Man går bara inte och gör abort för ett enda bråk, Darcy är en person och har också rätt till att leva. Min dotter har rätt till allt bestämmer jag, och om någon säger emot släpar jag dem till domstol.

(ETT enda bråk?)

"Komma tillbaka? Till dig? Är du helt jävla puckad? Går jag dit är det endast för att få med Emily hem. Men jag antar, och hoppas, att Gemma är lite bättre än dig och kan lämna henne sen. Och sen så har jag faktiskt redan bestämt mig. Det är snart försent så jag vill skynda mig." skriver jag när Harry har svarat. Jag suckar lågt och reser mig upp från bänken jag sitter på och börjar gå längre bort så jag kan få tag på en buss.

Andra meddelandet från Grace är hundra mer hugg i bröstet, och jag som trodde att det inte kunde bli värre ...
Hon menar det verkligen, att ta bort Darcy. Det hon skrev till mig som att jag var en idiot var plågsamt, visst, men när det kommer till Darcy är det helt andra känslor. Jag måste beskydda henne, och jag måste tydligen skynda mig. För att få bort tårarna torkar jag med min tröja i ansiktet, men det gick ju åt skogen då tårarna inte tagit slut från insidan än. Fortfarande så många känslor inom mig som jag måste sätta ord på, och reda ut. När jag fått nog av att gråta och skaka, ringer jag till Grace.

Jag himlar med ögonen när jag ser på Harry, och svarar med en suck.
"Vad vill du?" säger jag, med samma ton som min mamma har när jag ringer henne.

Jag drar in ett djupt andetag när hon svarat på samtalet utan att veta riktigt vad jag ska säga. Bara försöka få henne att förstå min sida av det hela ... Fast nej, vad skulle det hjälpa när hon förstår perfekt, och därför hatar mig.
"Grace.. Snälla tänk igenom detta innan du dödar en bebis, vår Darcy. Jag behöver inte ha kontakt med dig eller ens vara vårdnadshavare för henne, men jag vill bara hålla i henne, en enda gång skulle betyda allt för mig."

"Jag har bestämt mig", säger jag kallt. Fast egentligen har jag inte det. Jag vill nog bara detta för att såra Harry ... För just nu har han sårat mig.