Alien & Beben (Privat rollspel)

"Det är antingen att vara med mig, eller att gå tillbaka till ditt förra liv. Om hon är viktigare för dig så kan du gå nu på en gång."

Jag tar ett till andetag, och börjar gråta. Jag puttar bort Harry, och börjar gå iväg från honom, med tårar som bara rinner ner för mina kinder.

Jag ser bort och låter henne gå en bit.
"Du är ändå bara dryg oftast, du får gärna åka tillbaka till din mamma och börja ligga runt igen."

Jag svarar inte, utan börjar bara gråta mer samtidigt som jag tar upp min telefon för att ringa min mamma igen.

Jag börjar gå ut andra hållet, alltså mot dörren som jag öppnar och stänger snabbt när jag är inne. Emily kommer glatt in till hallen tillsammans med gemma, antagligen för att möta Grace. Jag går förbi dem mot badrummet utan att säga något och låser in mig själv.

Hon svarar snabbt, och av det börjar jag gråta ännu mer.
"Men lilla gumman", suckar mamma, "vad har hänt?"
"Ha-ha-Harry", får jag fram. "Du måste hjälpa mig, mamma."

Jag sjunker ner till golvet och gråter i mina händer.
"Varför kan jag inte vara mer som Niall?" viskar jag åt mig själv och vill verkligen kunna vara mycket mer tålig. Jag vill stå ut med Graces mamma och ha tid för allt, och göra Grace glad igen. Det är ju mitt fel att hon mår dåligt, hon brukade vara så glad förut..

"Vad behöver du nu då?" suckar hon irriterat.
"Dig", gråter jag. "Och en tid för abort ..."

Jag tar min telefon efter ett tag och messar Louis, bara klagar på allt om jobbet och livet, och hur orättvist det är. Han tycker säkert att jag låter barnslig, men han dömmer mig inte så som andra skulle. Det kanske inte är så konstigt att folk gillar mig och Louis som par, egentligen ...
"Nej shh Harry, tänk inte ens tanken" mumlar jag åt mig själv.

(AHAHAHAHA)

Mamma säger inget på ett tag.
"För att ... Jag och Harry har gjort slut..." suckar jag. "Jag tar bort hans barn ... Kanske båda."
"Hans barn? Båda?"
"Ja... Det var tvillingar ... Ett var Harrys. Jag tar bort hans barn."