Sjunde året på Hogwarts

(Okej vi hörs sen hjärtat ♥ )

Jag kramade Lauras axel och log mot henne
"Lyssna in på vad han sa! du vet att det inte är sant!" sa jag och log uppriktigt och vände mig sedan mot familjen Weasley. "Men det är som Laura sa, han spelar upp det värsta senariot ni kan försetälla er"
"Hur vet han vad det är?" frågade Bill
"Det är en bit av pappas själv och därför kan den samma saker som han, alltså legumering" sa jag med en axelryckning. "Och det är få personer som kan stå i mot pappa"
"Använder hand et på dig med?" frågade Molly lite oroligt
"Han försöker ibladn, det var därför ajg fick lära mig omlugemering och legumering av Severus" sa jag och log
"Det hade varit intressant att träffa en trevlig Snape. du kan kanske bjuda in honom på middag?" sa Arthur
"Ja kanske det, men i så fall efter kriget. just nu spelar han en alldeles för farlig roll" sa jag och Draco kramade om mig lätt
"Han är den modigaste man jag vet" sa Lucius och jag nickade, de andra gav honom en nyfiken blick
"Vet du vad han gör?" frågade George intreserat
"Han är en av mian äldsata vänner så ja jag vet vad han gör" svarade Lucius och jag log och tänkte sedan på Snape, varför var han tvungen att spela spelet med sitt liv som insats?
"Men varför pratar vi om det här? vi skulle ju ha trevligt och glömma kriget i kväll" sa jag och såg på de andra

(Det här är femte gången ajg skriver om den här texten och nu hoppas jag det funkar!!!)

- Klart att jag vet att det inte är sant, sa jag med en axelryskning.
Det är bara inget jag vill tala om.
Din far är en riktig lögnare, men en bra sådan, sa jag med ett flin mot Cara.
- Severus är jätte trevlig och modig med för den delen, sa jag och log mot Arthur.
- Ja trevligt ska vi ha, sa George glatt och hällde pumpasaft över sin bror.
Fred for upp och tryckte tårta i ansiktet på George.
Som i sin tur knuffade omkull sin bror och sen var slagsmålet i full gång.
Och plötsligt hängde de upp och ner.
- Laura, tjöt Fred.
- Ja, vi börjar med nästa fråga, sa jag och tog upp kortet och gav det till Dean så att han skulle få läsa.
- Charlie och Blaise, vad har förkortningen USA?, sa Dean och såg på dem medans tvillingarna febrilt försökte komma ner.

( Varför skrev du om den fem gånger? )

(för att mitt internet vägrade posta det)

"det är vad min far lever på. Så länge ingen kommer på honom så" sa jag med en axelryckning och skrattade sedan åt tvillingarna
"te ner oss" sa de
"nej ni kan hänga där" skrattade jag och såg sedan på Blaise och Charlie
"United stat of america" sa Blaise och Laura nickade
"vad är huvudstaden i Ryssland?" frågade Bill sina föräldrar och jag fäste min blick på gräset nedanför och drog filten tätare runt mig

- Moskva, sa Molly och vände sig tvillingarna.
- Vilken var den första mannen på månen?
- Ted Stone, sa Fred och jag himlade med ögonen.
- Inte den första trollkarlen, typ 500 år efter det så kom Nile Armstrong, sa jag roat åt tvillingarna.
- Mugglare är så sega, sa George.
- Jasså, sa jag med höjda ögonbryn och flinade.
- Ja iaf när det gäller månen, sa George surt med armarna i kors.
- Eran tur att läsa, sa jag och kastade ett kort till Fred.
- Draco och Cara, Mellan vilka år var andra världskriget?, sa Fred vänd mot dem.

( Jag brukar alltid kopiera min text innan jag skickar iväg den så slipper jag skriva om den )

(ja jag med men sen kolportage jag andra saker o datan dog o grejer :s)

"Cara" Draco puttade på mig
"va?" sa jag förvånat
"du fastnade i tankar" sa han och jag log lite "vet du vilka år andra världskriget var?" frågade Draco mig
"det gör jag faktiskt 1939-45" sa jag och log lätt och han såg lite undrande på mig och läste nästa fråga
"Laura och Dean vad heter världens högsta berg?" frågade Draco och jag lutade mig trött mot honom och väntade på deras svar

- Det visste du med Draco, sa jag lätt mot honom.
- Visste jag?, sa han förvånat.
- Ja det berättade jag för dig och Cara förut, men om du lyssnade eller inte, det var ju en annan sak, sa jag med ett flin mot honom.
Sen skulle jag precis svara på frågan då vi hörde en skarp smäll och en man kom inspringande i trädgården, det var Lupin.
- Remus, vad har hänt, sa Molly oroligt.
- Jag har fått en son, jag har fått en son, sa han glatt och stannade sedan upp och stirrade på gästerna.

Jag slog upp ögonen och såg på Lupin och ställde mig upp
"grattis" sa jag och omfamnade honom och han log stort och såg sedan på Malfoys
"vad gör de där?" frågade han lite förvirrat
"varför är du så förvånad?" sa jag roat. Han höjde ett ögonbryn
"när du är inblandad blir jag inte förvånad längre. De slutade jag bli efter att jag blev din lärare" sa Remus lite roat
"precis" skrattade jag
"vad jag dock är förvånad över är hur det kommer sig att de här två familjerna bestämde sig för att gräva ner stridsyxan?" sa Lupin intreserad
"vad sägs om att du slår dig ner och berättar allt om din son så berättar vi allt" sa Arthur och vi slog oss ner och jag väntade på de att de vuxna skulle börja prata

Arthur och Lucius började att berätta vad som hade hänt.
Men det såg bara ut som att Lupin lyssnade med ett halft öra och var ivrig på att berätta om sin son.
När Arthur och Lucius äntligen hade berättat klart vände alla sig mot Lupin och han såg sig runt med en glädje i blicken.
- Jo, han heter Ted, och han har så små händer, och små fötter och små fina naglar, sa Lupin ivrrigt.
- Nähä, sa Fred jag trodde att han skulle vara stor som en jätte, sa Fred ironiskt.
- Nej, kära bror jättar föds icke utav kvinnor, sa George och bugade och jag släppte ner dem i en hög för att få tyst på dem.
- Fortsätt, sa Molly vänligt till Lupin och slängde en mördande blick på sina söner.
- Sen kan han ändra hårförgen precis som sin mor, sa Lupin glatt.
- Så Tonks är hans mamma, sa jag förvånat.
- Hallå, vad har du befunnit dej det senaste året, sa Fred ironiskt.
- Ja, inte här om du händelsevis har glömt det, sa jag med höjda ögonbryn åt Fred.
- Vad gör du har Laura?, sa Lupin förvånat.
- Just nu sitter jag och äter mat, annars bor jag här, sa jag lätt och Lupin såg förvirrad ut.
- Dina föräldrar då?
- Döda, men jag är släkt med de här, så nu bor jag här, sa jag lätt.
- Och grattis till Ted, sa jag och log glatt.
- Tack, sa Lupin och log tillbaka.
- Hur mår Tonks då?, frågade Molly vänligt och la på en tårtbit på Lupins fat.

"Varför tog det sådan tid för er att faktiskt bli tillsammans. jag trodde nästan någon skulle behöva banka ihop er" sa jag roat till Lupin som log
"Du vet mycket väl varför vi inte blev tillsammans innan." sa han
"Ja men för att vara smart kan du verkligen vara dum, men berätta nu om hur det är med Tonks" sa jag vänligt och han små log lite
"Jo det är bra med Tonks, hon är kvar på sjukhuset med Ted just nu, men de kommer hem i morgon" sa han och log lyckligt.
"Har ni lust och komma på dopet?" frågade han glatt

- Ja, det vill vi gärna, sa Molly med hänförda ögon.
- Får vi också komma?, sa Narcissa vänligt.
- Självklart, ju fler desto bättre, sa Lupin glatt.
- Tack, sa Narcissa och log.
- Nej nu måste jag tillbaks till sjukhuset, men kom ihåg på lördag hemma hos oss på dop, sa Lupin glatt innan han transfererade sig iväg.
- Ååå vad härligt med ett nyfött barn i dessa tider, sa Fleur och alla nickade instämande.
- Skål för Ted Lupin, sa Lucius och alla höjde sitt glas till skål.
- Nej, nu är det dags att vi drar oss hemmåt, sa Narcissa vänligt.
- Tack för er gästfrihet, sa Lucius vänd mot Arthur och Molly.
- Inget att tala om vänner emellan, sa Arthur med ett leende.
- På återseende på lördag då, sa Narcissa innan de transfererade sig iväg.