Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon gav honom en kram och skrattade.
"Men lite privattid behöver jag med min make." Hon flinade.
"De mår bra. De är med varandra just nu och jag kan hämta lite frukost. Jag är utsvulten."

"Jag var inte säker på att vi skulle vänta på Roy och Miliah också. De kanske också vill äta frukost med oss? Vill du äta här eller gå till värdshuset?" John skrattade. "Såklart, ni har erat eget. Du och Ethan. Jag bara bryr mig om er alla."

"Vi kan väl äta på världshuset och spara på den proviant vi har." Hon tog hans hand.
"Pappa jag har saknat er så mycket. Jag var så.... tjejig och..." Hon såg upp.
"Jag mindes inte riktigt men något inom mig sa att vara Zydars hustru far ffel."

"Du har så rätt." John strök henne över hennes arm för att sedan vända sig till de andra. "Till värdshuset för frukost! Jag bjuder!"
Besättningen jublade och kom upp på fötter för att göra sig klara att gå dit. De samlade ihop sina värdesaker och gick sedan av skeppet för att gå dit.
John stannade kvar med Kiliah. När han hörde hennes tvekan i hennes röst såg han en aning oroat på henne. "Jag har saknat dig jättemycket. Ethan med. Han var helt utom sig." John kramade henne igen. "Glöm det onda, du är här nu, med oss. Vad som än hände där.. det är inget att oroa sig för. Vi är här för dig och vi gör allt för att skydda dig." Han pustade ut och log varmt.
Då visade sig Ethan med Sammi sig. "Jag hörde att du bjuder på frukost, kapten.", skrattade Ethan. Han hade tagit på sig rena kläder och Sammi hade klätt sig i en gulfärgad dräkt. Ethans hår var uppsatt i en kort hästsvans, i sin vanliga frisyr. Ethan gick fram till de.

Hon log och torkade sig i ansiktet.
"Tack kapten." Hon gav honom en hastig kram och lyssnade på vad han hade att säga.
"Kan jag få välja nästa äventyr då? Bara för att jag har saknat detta liv så mycket?"
"MOJFAJ!" Sammis röst hördes och Sammi viftade med sina armar och skrattade högt.
"Kom!" sa han beordrande.

John hade inte bråttom att möta Ethan och Sammi, utan ville avsluta konversationen på en värdigt sätt. Han kramade om Kiliahs arm och nickade instämmande. "Ja, nästa äventyr bestämmer du.", viskade han för att sedan vända sig till Ethan och Sammi. "Sammi!", utropade John och sträckte sig efter det lilla barnet. John plockade upp honom och höll honom högt över huvudet mot skyn. "Min pojke!", skrattade John och höll Sammi nära bröstet sedan.
"Du kanske också vill ha lite frukost. Du är en stor pojke nu, du kanske vill äta som oss andra?" Han skrattade och såg mot Kiliah och Ethan. "Kom, vi går efter de andra. Det är ju trots allt jag som står för maten."
John gick före Ethan och Kiliah av skeppet för att gå mot värdshuset som inte låg särskilt långt bort från hamnen.

"Min!" Han drog åt sig Johns hatt och drog den ner över huvudet så hans huvud försvan och han skrattade förtjust ännu en gång.
Kiliah skrattade.
"Jag ska se vad jag kan hitta på för äventyr men jag ska se till att det är ett äventyr ni inte kommer att glömma Det lovar jag er."

Ethan som inte riktigt hade hört på såg oförstående ut. "Äventyr? Vaddå för äventyr? Ska du bestämma? Det är ju alltid kapten som bestämmer de.", sa Ethan och kliade sitt huvud. "Denna gång blir det Kiliah och så är det med det.", sa John då som svar utan att se åt Ethans håll. Han tog hatten tillbaka från Sammi och trädde den på sitt huvud igen. "Jag tror det är dags att du, Sammi, får din egen pirathatt. En lika grandios som min, vad säger du om det? I en storlek som passar?"
De kom in i värdshuset och slog sig ner bland de andra som redan beställt av maten. Ethan kände hungern och satte sig tillrätta innan han började plocka av den.

Hon log mot sin make och tog hans arm och började att gå vid hans sida.
"Och vad säger man om det då?" Hon log.
"Jag fick det för du vet vad."
"Mehh!" Sammi såg ledsen ut men nickade sedan ivrigt.
"Jaaaa!" Han log och lutade sig mot hans famn och slöt ögonen.
"Mojfaj?"

"Säg till när du har tänkt ut en plan då. Om jag känner kapten rätt så kommer han inte vilja stanna alltför länge på land." Ethan tog en tugga av maten och såg upp på de andra som verkade börjat diskutera något från kvällen innan. Han försökte höra på, men han satt för långt ifrån de. De verkade ha roligt åt de iallafall, eftersom att de skrattade så.
John tog med sig Sammi till bordet och satte sig ner bredvid Kiliah. "Har Sammi med sig egen mat eller får han smaka av det vi äter?"