PRS Lupple & Medi

Hon klättrade in och spände fast sig och såg på honom.
"Jag sitter alltid i mitten. Nu är det bra för jag mår illa. Men är det för min säkerhet mån tro?" Hon masserade nacken och log.

Dorian flinade lite och nickade.
" Ja det är svårare att komma åt dig när du sitter i mitten. " Sa han ärligt och la sin hand på hennes nacke och började försiktigt massera den åt henne.

"Jaj!" Hon drog sig från honom och slöt ögonen.
"Det gör ont." Hon lutade sig tillbaka och skakade på huvudet.
"Så vi behöver inte gå igenom kontroller denna gång och så?"

Dorian tog snabbt bort sin hand och nickade.
"Förlåt." Sa han och höll händerna till sig själv.
" Nej." Sa han tyst och log svagt.
"Vi går på planet vid ett annat flygfält. Ett privat flygfält." Sa han leendes och kände hur bilen började åka.

"Det gör inget. Du visste inte att det gjorde så ont." Hon skrattade och smekte hans hand.
"Dessutom har jag tre stygn i nacken fortfarande." Hon log mjukt och vände sig mot Alexander.
"Tycker doktorn att det är en bra ide att låta din patient flyga i detta tillstånd?"

Alexander vände sig mot henne och flinade lite.
" Det är bara en hjärnskakning, och en lätt sådan. Du kommer klara dig fint." Sa han och log.
Dorian log svagt och fokuserade sedan på vägen utanför.

"Bara jag inte somnar och kräks." Hon såg på honom och log och smekte Dorian.
"jag har aldrig åkt privatplan. Är det underbart?"

" Vi kommer hålla koll." Sa Alexander och log mot henne.

Dorian flinade lite. "Du får väl se." Sa han och såg på henne. Pussade hennes hand mjukt.

Hon log och såg planet och log. Det var inte litet men inte stort.
"Är det okej om jag inte packar? Jag känner mig lite trött." Hon knäppte loss sig och kände Tristans hand på sin axel.
"Klart det inte gör något. Gå och ta en plats så kommer Dorian med dig."

Dorian klev ur bilen och såg på planet och väntade in Willow. Det var inte jättemycket att packa och nu behövde de ju inte dölja sina förmågor.
Han såg sig omkring, det var ganska öde. Förhoppningsvis var det en positiv sak.