prs med ingetledigt

(simon bor flera min bort som sagt, bara satt du vet)

Jag hörde grenar brytas av framför mig, jag måste vara nära.Fan, jag som hade trott att hennes känslor var äkta.

Jack

Fotsteg hördes tyst i trappen, Sebbe hade klarat det. Nu behövde vi bara komma härifrån levande...

Jag snubblade och ramlade ner på marken.
- Helvete, sa jag och försökte resa mig upp.

Nu var hon fast. Jag stannade vid henne och tejpade snabbt runt hennes händer och fötter.

- Alex låt mig vara snälla jag vill bara till Jack, grät jag.
Jag kollade gråtandes på honom.

( Hennes känslor för honom är äkta)

(men det vet inte han)

-Du vet att Hannes kommer döda oss båda. Jag borde förstått att du bara fejkade, sa jag argt och slängde upp henne på min rygg.

- Jag fejkade inget jag älskar dig, grät jag.
Jag grät högt.
- Du är ett monster jag hatar dig gå och dö, skrek jag gråtandes.
Tårarna sprutade ur ögonen på mig.

Jag försökte ignorera hennes ord. Även fast det sista sårade mig försökte jag verka obesvärad. Jag öppnade dörren till Simons hus igen och slängde ner henne i soffan.
- Du skulle aldrig kunna älska någon som jag, jag har förstått det nu. Och även om du säger att du kan så tror jag dig inte. Man skadar inte någon man älskar sådär, sa jag argt.

Jag kollade gråtandes på honom.
- Det ända jag vill är att få tillbaka Jack, grät jag.

- Fattar du inte att Hannes skulle ha döda dig direkt om han märkte att du var borta! Sa jag högt.

Jag grät tyst.
- Alex snälla förlåt mig, grät jag.