PRS(Dragon Fantasy)

Stefan strök henne över håret. "Det kommer leva, jag kände det sparka nyss Ina" sa han lugnt åt henne. "Och det är inte alltför långt kvar".

Selina hann knappt till bänken innan hon sjönk ner. Hennes huvud värkte värre och hon var varm och kall på samma gång. Darrigt andades hon och slöt ögonen.

"Mmm, hoppas du har rätt." sa Ina med en blick som fortfarande var rädd och något av att hon skulle försvara barnet med allt hon kunde.

"Hur är det mitt barn." sa gumman på knarrigt vis och la handen på hennes panna. Hon såg på henne med oro i blicken.

Stefan strök henne över magen nu innan han reste sig. "Om du vill kan jag bära dig ner, så du kan sitta ute och njuta av vädret" föreslog han.

Selina såg upp på gumman. Hon tvekade en stund innan hon svarade. "Inte bra...Ända sedan igår har jag mått konstigt...Jag är så trött...Och jag är kallsvettig och yr".

Ina skakade på huvudet och log snett.
"Lite värdighet och stolthet vill jag ha jag vill inte bäras och har jag väntat så länge kan jag vänta tills imorgon." log hon men kysste honom som tack ändå.

Gumman nickade och kände försiktigt över hennes kropp.
"När hade du dina blödningar senast?" frågade hon och log snett.

Stefan nickade och satte sig vid sitt skrivbord. "Okej, imorgon då". Han tog upp några papper igen.

Selina gjorde stora ögon innan hon bleknade. Det kunde inte vara Ians trodde hon, det måste vara någon av männens. "Åh nej" sa hon tyst för sig själv och darrade mer. Hon insåg att hon nog måste förklara sig. "Jag blev...taget mot min vilja...Jag vet inte av vilka". Hon hade lovat att inte säga något till deras familjer ju, så hon sa inte vilka.

Gumman nickade, "När var det? Detta är ganska långt gånget, ett par veckor i alla fall." sa hon och nickade förstående till den unga kvinnan.
"Jag har örter om du vill förlora det, dock använder vi inte det, varje barn är en gåva från gud." säger gumman och ler ett tandlöst leende.

"Precis efter jag gift mig, för ett tag sen" sa Selina tyst och knöt hårt sina händer. "Jag vill prata med min make först innan jag gör något" sa hon sedan och reste sig. Hon log ett glädjelöst leende tillbaka innan hon gick till sin make. "Ian" sa hon tyst.

"Då är det inte dem." sa gumman självsäkert och lämnade dem med en lätt nigning till paret.
"Ja?" svarade Ian och såg på sin bleka fru med lätt oro.

Selina såg upp på Ian och drog ett djupt andetag. "Jag är gravid...Men...jag är inte säker på om det är du eller...". Hon avbröt sig själv och bleknade mer.

Ian höll armarna om henne och bleknade han med.
"Du kanske borde besöka en doktor, se vem det kan vara..." mumlade han ömt men såg på henne sedan.