Sjunde året på Hogwarts

"De vet du att jag inte gör, men kan du tänka dig hur min far hade reagerat i fall jag hade sagt att jag ville lära mig om mugglare och testa en massa mugglar saker? jag menar mycket får och kan jag göra men gränsen går där" sa jag men en axelryckning
"Jag antar att det är så med renblodiga familjer, i alla fall våran att det ligger i uppfostran! och det har aldrig intresserat oss. vi klarar oss med våran värld" sa Lucius och hans familj nickade
"Jag kan en del, men det beror väll på att vi reser så mycket" sa Blaise med en axelryckning
"Jag älskar mugglarsaker, och jag lär mig gärna en massa, Hermione lärde mig senast hur en hårtork fungerar" sa Arthur glatt och jag log, ja han har alltid gillat mugglar saker.
"Men det var väll som när ni kom till skolan från början, vi tyckte det var konstigt att ni inte kunde en massa magi saker" sa jag och de andra nickade
"Men jag antar att det är praktiskt att ha båda världar" sa Bill och såg på Laura och Dean

- Jamen om jag var din far Cara så skulle jag ta reda på så mycket som möjligt om mugglare och använda mig av deras svaghet.
Och lära mig att använda mugglarvapen och så, jag mena fatta vilken makt han skulle få, sa Dean och jag nickade.
- När jag kom till skolan kände jag mig urkorkad, sa Dean erkänande.
- Och det slog dej aldrig att köpa lite böcker om trollkarlsvärlden, sa jag roat och såg på honom.
- Nej, så smart var jag inte, sa Dean och såg på mej och jag bara skakade på huvudet.
- Jag läste en massa innan jag kom till Hogwarts och det hjälpt en del även om det var mycket jag inte klarade av.
Sedan vände jag mig till Bill för att svara på hanns fråga.
- Jo jag antar det, vi klarar ju oss i båda världar, vilket jag betvivlar att ni gör.
- Sen så är det ju inte kul att vara mugglarfödd i dessa tider, sa Dean med en axelryckning
- Du vet inte ens om du är mugglarfödd, du kanske är halvblod som jag, sa jag tröstande och såg på de andra.
- Förstår ni hur skönt det är att inte vara smuttskalle längre, även om vissa tror det fortfarande, sa jag och log mot de andra.

"Jag vet inte hur mycket kunskap han faktiskt har om mugglare, men jag betvivlar att han skulle använda deras vapen även om kunskapen fanns" sa jag med en axelryckning
"Ge henne inga ider nu som hon kan ta med hem" sa Draco och mtöt min blick
"Oroa dig inte, jag ska inte ge min far några idéer som kan döda fler" suckade jag
"Nej du verkar inte vara den smarta personen som läser alls" sa Blaise retsamt till Dean
"Vi klarar oss alltid" sa Fred och George nickade instämmande
"Det är inte kul att vara något i dessa tider. jag menar du är jagad vad du än är" sa Lucius och de vuxna nickade
"Ja vem vet Dean" sa Blaise vänligt "Du har kanske en jätte känd trollkarl som förfäder"
"Vi förstår det" sa Charlie och log uppmuntrande
"Vissa dödsätare kommer aldrig få in det i huvudet! de flesta av dem är alldeles för trögtänka för det" sa jag uppriktigt
"Jag undrar hur vissa av dem ens kommit så långt, ta bara Crabbe och Goyle" sa Lucius och jag nickade
"Det är en bra fråga, jag hade då inte värvat dem, fast de kan slås och de är tillräckligt dumma för att blint lyda order" sa jag och ryckte på axlarna
"Varför blev ni dödsätare egentligen?" frågade Bill och riktade frågan mot familjen Malfoy. Lucius tog en klunk vin och riktade sina gråa ögon mot honom
"Det var inget jag valde, det var något min far valde åt mig" sa han lite sorgset
"Samma för mig. ni förstår i våra släckten så anser man att Voldemort har rätt i allt han gör och man vill gärna se sina barn komma långt och tvingar därför in dem i en värld av död och tortyr.och vad det gällde våra barn hade vi inget val. vi var redan fast och mörkrets herre tar vad han vill ha" sa Narcissa sorgset
"Varför satte du inte stopp för det då?" frågade Charlie mig
"För att jag inte fick veta något." suckade jag
"Sa du inget till henne Draco?" sa Molly och Draco skakade på huvudet
"Jag kunde inte. det första han sa var att min familj skulle dö om jag sa något eller misslyckades" sa han sorgset och jag log mot honom
"Men Snape då?" frågade Arthur
"Han kunde inte heller säga något, pappa hotade med att skada mig då, han såg till att jag inte skulle få reda på det och stoppa det" sa jag med en sorgsam ton och familjen Weasley såg beklagande på oss
"Ni ska vara glada att ni har haft valmöjligheten att välja sida" sa Lucius bestämt och riktade sin blick mot de andra

- Välja och välja, jag betvivlar på att Voldemort skulle vilja ha nån utav oss som dödsätare, sa Bill roat.
- Nej, eller hur varför skulle han vilja ha nån utav oss?, sa jag frågande.
- Sen så tycker vi faktiskt om en värld utan död, sa George sakligt.
- Japp, en värld med två öron t.ex., sa Fred och flinade åt sin bror.
- En värld utan förbannelser skulle vara bra, sa jag och de andra nickade instämmande.
- Det är väll därför det här förbannade kriget måste göras, sa Charlie med en axelryckning.

"klart ni kan välja. Jag tror pappa hade tagit i mot er, i alla fall från början. Han sätter stort värde på trollkarlsfamiljer" sa jag lätt "ni är utmärkta magiker, han sätter stort värde på det"
"en värld utan krig vore toppen" sa Draco lite drömmande
"ja det vore det, men den världen finns inte! Kriget måste ske, hur mycket jag än hatar det. Jag vill inte se någon bli skadad" sa jag sorgset och hörde en uggla hoa och höjde blicken och såg pappas uggla komma flygande "vad vill han nu då?" sa jag lite förvånat och tog brevet från den sura ugglan
Jag hoppas jag inte stör? Jag vill veta om du mår bättre?
Sen vill jag be dig kolla en sak på slottet. Jag tror du vet
vad? Kan du vara vänlig att inte ge den till Potter den här
gången?
Kramar din far
Jag läste brevet och log lite och skrev ner mitt svar
Jag mår bra förutom att jag har blivit förkyld men det går
nog över. Jag kan kolla när jag är på skolan igen. Tack för
att du var vänlig mot Lucius.
Kramar din dotter
Jag skickade iväg ugglan
"ö vad ville han?" frågade Blaise
"inget särskilt" sa jag och ryckte på axlarna, men George tog tag i brevet och sprang bort till Fred och började läsa
"tyckte du det var intressant?" frågade jag honom

- Fattade inget, Vad vill han att du ska kolla?, sa Fred förvånat.
- Och vad skulle du inte ge till harry den här gången, sa George förvirrat.
Jag nappade åt mig brevet och läste det.
- Det är faktiskt inte så svårt att räkna ut om man vet bakrundsfakta, sa jag roat och såg på dem.
- Så du vet vad han snackar om?, sa George förvånat.
- Typ, iallafall, sa jag med en axelryckning.
- Då kan du väll tala om för oss, sa Fred med honungssöt röst.
- Det kan du ta och glömma, Cara berättade det för mig, så om du vill veta får du dråga henne, sa jag roat och knäppte honom på näsan.
- Aj, sa Fred och gned sin näsa men George vändesig mot Cara.
- Vill du berätta?, sa han med inställsam sröst och såg med stora hundögon på henne.

"Det är väll klart ni inte fattade, han skriver ju inte vad det är i fall brevet skulle bli uppsnappat. varför tror du vi inte skriver under med namn?" sa jag och la huvudet på sned och skrattade lätt åt tvillingarna
"Jag vet inte om han skulle bli så glad över att jag berättade, fast o andra sidan vet ju redan Harry om det så, ja varför inte. han bar mig titta till Rowina Ravenclaws diadem" sa jag och de andra drog efter andan
"Finns det på riktigt? det har ju varit försvunnet sedan, ja år" sa George
"Klart det finns, och min far hittade det, fast han gömde det igen"
"Men varför då?" frågade Fred nyfiket
"för att han gjorde det till en horcruxs och kan jag få tillbaka mitt brev nu?" sa jag och log och Laura räckte över det och jag nickade till tack
"Han lät ganska normal i brevet, jag hade ju inte chansat på att det var du-vet-vem som hade skrivit det" sa George
"Men ska jag behöva banka in det i huvudet på er att han är normal när han pratar med mig" sa jag och himlade med ögonen
"Men vad är en horjux?" sa Fred nyfiket och jag la huvudet på sned
"Vet du inte det?" frågade jag nyfiket och inväntade hans svar

- Nej, sa Fred oförstående.
- Och du ska kalla dig renblodig trollkarl, sa jag med ett skratt.
- Som om du vet det?, sa Fred.
- Klart att jag vet, det finns något som heter läsa, sa jag roat och såg på honom.
- Du börjar låta som Hermione, sa George och kollade på mej.
- Japp, men det är väll inget fel att plugga?, nu råkar det ju vara så att jag som är mugglarfödd vet en sak om trollkarlsvärlden som inte herrarna renblodig vet, sa jag med ett flin.
- Kan du berätta för herrarna renblodig då?, sa Fred med ett ironiskt leende.
- Visst, en horrokrux är en bit av en människas själ.
Man kan typ lossa en bit av själen när man dödar någon.
Sen placerar man själen i ett föremål och när själva ägaren till själen dör lever ändå den själen vidare.
På så sätt dör inte ägaren försen alla själarna är förstörda, sa jag lätt till en hänförd publik.
- Va?, visste ni inte om det, sa jag förvånat till dem.

Jag himlade med ögonen
"Jag tycker det säger sig själv att det var så min far överlevde" sa jag men familjen Weasley bara stirrade på mig
"Det är en ganska smart lösning, om man då inte vill dö och är beredd att gå över döda kroppar för det! mend et har ju aldrig varit min fars problem" sa jag med en axelryckning
"Så han har delat sin själv" sa Bill
"Japp i sex delar" sa jag medans de stirrade dömt
"Men hallå, varför är ni ens förvånade? jag menar han dödar utan att blinka och han vill ju inte dö" sa jag lätt
"Ja det är ju i och för sig sant, men gör det inte ont?" frågade Fleur
"Jag vet faktiskt inte. han gjorde dem innan jag föddes, och jag har faktiskt inte frågat" sa jag med en axelryckning
"Han må vara ond, men dum är han inte" sa Arthur
"Nej vilket är synd" sa Charlie
"De dumma människorna brukar inte komma så långt" sa jag enkelt
"Vilka är horrocruxerna?" frågade George
"Han hade sin gamla dagbok, morfars ring, Hufflepuffsbägare, de är alla förstörda! så kvar är Nagini, diademet och en medaljong." sa jag
"Vart är de andra tre?" frågade Fred
"Nagini är hemma, diademet på Hogwarts och medaljongen vet jag faktiskt inte, han ville hålla den dold för alla andra, just för säkerhets skull" ljög jag och de verkade tro på det
"Hur förstör man dem då?" frågade Molly
"Fråga Laura hon har förstört en" sa jag och de vände sig mot min vän

(Jag ska gå och handla nu, men kmr tillbaka så snart jag kan )

- Man förstör den med giftet från en baskelisk eller som ja då med Gryffindors svärd.
Dagboken det var ju den som Ginny hade och Harry förstörde den med en giftand från baskelisken.
Ringen förstörde Dumbledor på nått vis och bägaren förstörde jag, sa jag sakligt och såg på de andra.
- Och hur gick det?,frågade Bill.
- Jo det gick väll bra, sa jag svävande jag ville inte gå in på detaljerna.
- Jo men jag menar kan man bara ha ihjäl den sådär utan vidare?, undrade Bill.
- Nej, den plågar en med ens värsta farhågor och mardrömmar, sa jag och vände bort blicken.

( Och nu ska jag och handla, syns sen ♥ )