Life - Lupple & Medi PRS

Ethan hoppade till och såg upp.
"Vill du att jag läser igen?" Han log och tog upp boken.
"Det har varit knackningar så länge."

Hon log och såg oroad ut.
"Vad har Rose börjat minnas?"

Mi satte sig på sängkanten och flyttade sig närmare honom och lekte lite med hans hår. "Ja läs gärna. "Viskade hon lyckligt.

Gabriel såg mot den stängda dörren och lyssnade en stund, barnen hade fullt upp med att gömma sig- bra. Han såg på Olivia och skakade på huvudet. "Ingen vet, hon pratar inte med någon. Och jag vill inte pressa henne, jag vet att jag kan få svaren men hon måste själv få bestämma om hon ska berätta. " Viskade han. "Min teori är dock att hon minns förvandlingen eller att hon känner av vargen. Som att den typ är orolig och då blir hon det, allt är så sammansvetsat och hon kan inte reda ut det eftersom hon inte får skifta. Innan första fulla skiftningen så har du ju inte riktigt ett band med din inre varg. Det är som två olika viljor och så länge hon inte pratar så kan jag inte hjälpa henne. "Viskade han sorgset.

Han log och började att läsa och smekte henne över armen medan han tyst förde in henne i sagornas värld.

"Det låter hemskt. Om det inte är till besvär kankse hon vill sova här. Det kanske kan hjälpa henne? Att gömma sig lite extra?" Hon tog hans hand.
"Bli omhändertagen lite av mig kanske skulle göra susen?"

Mi la sig ned med huvudet mot hans bröstkorg och lyssnade till hans hjärtslag. Rös av hans beröring och slöt ögonen och började att färdas till ett slags mörker. Hon sov inte, men det var så nära hon kunde komma i vaket tillstånd.

Gabriel suckade och ryckte på axlarna. " Jag vet inte Olivia, hon kanske inte är redo att göra någonting ännu. Vi måste låta henne komma till oss. Om det så är dig hon går till, eller mig. Kanske Sammy, sin farmor. Eller en vän, hon måste få välja vem hon går till och när hon gör det för det är då hon är redo. "Viskade han.

Han läste vidare och blev tröttare själv men han höll sig vaknen och läste till Mi.

Olivia nickade sakta.
"Om hon väljer mig så ska jag ta hand om henne. Det är inget annat vi kan göra."

Gabriel nickade. " Det tvivlar jag inte på. "Log han och smekte hennes kind. " Jag tror barnen vill leka lite med dig. Kurragömma. "Viskade han leendes.

Hon skrattade och öppnade dörren.
"Alla barn ut. Vi ska leka kurragömma." Ropade hon och såg på alla barn som kom ut.
"Alla barn som vill gömma si sträck upp en hand!!"

Gabriel flinade lite och såg på de yngre. De var utom sig av lycka. Och alla ville vara med, förutom Rose som satte sig vid dörren och såg på dem andra. Gabriel gick fram och kramade hennes hand. "Ska vi gömma oss tillsammans?"Viskade han i hennes öra och man kunde nästan anta ett litet leende men så tittade hon bort och Gabriel log, pussade henne lätt på huvudet och gick och ställde sig med barnen och sträckte upp sin hand.

Hon satte på sig skorna ordentigt och såg mot Rose.
"Rose ska jag sätta på en film eller vill du vara med mig?" Hon satte sig på huk lite lagom avstånd.
"Du får välja." Hon log mjukt och ställde sig upp.

Rose reste sig upp och skakade lite på huvudet åt henne och gick in i huset och började utforska rummen.