prs yehet & kkaebsong

Ögonbrynen flyger upp i pannan medan Samuel förstrött börjar pilla med tyget på soffan.
"Okej, nej det är helt omöjligt att försöka förstå vad det är du tänker." Muttrar sjuttonåringen bittert och rycker på axlarna. "Hur som helst, jag är riktigt ledsen över det jag gjorde.. förstår om det blir svårt för dig att förlåta det, precis som det blir svårt för mig att glömma bort allt du gjort innan, även om jag mycket väl vet att du kan ha förändrats."berättar Samuel med en liten nick, jo det kommer bli sjukt jobbigt. "Vi kan ta det imorgon."

Trots att Samuel troligen ville att Zihao, som låg lik en stor padda tvärs över benen på den andre, skulle gå, så förmådde han sig inte att komma upp på benen. Den jämnårige doftade, precis som Ms Lewis, väldigt likt Joshua. Det var troligen därför slytherineleven kände sig alldeles för bekväm där han låg. Han tänkte inte röra sig ur fläcken förns den andre kliat honom mellan öronen. Till och med någon så dum som Samuel borde kunna inse att det var det den stora paddan låg och väntade på. Zihao och Joshua måste verkligen ha ett underligt band sinsemellan, då sextonåringen nästan jämnt förstod vad lurvbollen ville ha sagt. Nästan inga andra verkade uppfatta hans små läten och blickar på samma sätt.

"Är du seriös?" Säger Samuel och skakar på huvudet åt den jämnårige. "Jag tänker inte klia dig, gå och stör någon annan så att jag kan se på filmen." Muttrar sjuttonåringen klängandes, väntar på att slytherineleven ska lämna honom ifred.

Om Samuel absolut var tvungen att vara på det sättet så tänkte Zihao minsann också vara det. Därför satte han nästan genast igång med sitt ylande igen, med tassarna i gryffindorelevens knä, halvt sittandes upp. Nej, nu hade han minsann bestämt sig. Den andre skulle få sätta en munkavel på honom eller låsa honom ute för att bli av med den ytterst irriterande vargen. Egentligen ville han gå och se efter vad Joshua höll på med, men det fick vänta tills efter han fått sin vilja igenom.

Samuel stirrar tvärt på slytherineleven och himlar lätt med ögonen.
"Du är väldigt irriterande, vet du det? Förstår inte vad min bror ser i dig.." Muttrar han och låter fingrarna klia Zihao över öronen med höjda ögonbryn. "Nöjd? Tänker inte göra det någon mer gång."

Det gjorde verkligen inte Zihao heller. Han var så störande och jobbig att inte ens de bra aspekterna kunde väga upp för det. Med en bister blick, stack han ut tungan mot Samuel, innan han skuttade ner på golvet och travade vidare in mot köket. Vart var Joshua nu då? De mörka ögonen for oroligt över rummet. Att vara borta från sextonåringen gjorde honom generellt nervig, men av någon anledning hade det varit extremt viktigt att störa den äldre brodern. När han inte kunde få syn på gryffindoreleven drog han igång med ett missnöjt tjutande. Som om det skulle hjälpa.

Ms Lewis tittar ut genom köksväggen och låter ett leende strykas över läpparna när hon får syn på Zihao.
"De är ute och leker med snön, om det är Joshua du letar efter." Förklarar hon och kliar sjuttonåringen över pälsen. "Gå ut till dem om du vill, det är nog omöjligt att få upp Samuel ur soffan när han fastnat framför en film."

Med en lätt osäker blick på Ms Lewis, som kliade honom över pälsen började han långsamt röra sig mot den stängda dörren. Med en stint blick på den, gjorde han ett tappert försök till att öppna den. Men tassarna gled av den svala metallen och sände honom genast ner på marken igen. Usch, nu när han väl tänkte på det, var han så varm att han nästan smällde av. Därför gick Zihao kvickt tillbaka in i köket och bet lös tag i Ms Lewis tröja, för att sedan dra bort henne mot dörren.

Det tar inte någon lång stund för Ms Lewis att förstå vad det är Zihao vill ha hjälp med, och hon öppnar därefter dörren åt honom. Undrandes över hur länge förvandlingen brukar vara. Joshua ser upp på sin plats i snön, fullt i gång med att begrava Noah i djup snö innan han ser upp mot sjuttonåringen som står vid dörren. Jo, han känner sig minst sagt osäker på hur han ska bete sig runt Zihao, då han är extremt osäker på om den äldre vill ha något med honom att göra överhuvudtaget. Därför hade han gott till sin mor och Noah, som föreslått att de kan göra en snögubbe. Efter de blivit klara med snögubben hade Noah fallit ner på marken, vilket lett till att Joshua slängt massvis med snö över honom. Haru ville också vara med, så han har slickat den äldre gryffindoreleven i ansiktet tills han kiknat av skratt.
"Vill du hjälpa till?" frågar han Zihao när blicken fastnat i de mörka ögonen.

Hade sjuttonåringen precis förstört stämningen? Det kändes som det, vare sig det nu var sant eller inte. Därför stod han modfällt och tryckte vid Ms Lewis, tvekandes över om han skulle gå ut eller inte. Han ville egentligen bara att kvällen skulle vara över, att morgonen skulle anlända så att han kunde återgå till sina två ben, händer och framförallt rösten. Nu misstolkade säkert sextonåringen bara allt istället. Zihao tittade upp mot Joshuas mor, med glansiga ögon - sökte efter råd. Borde han gå in igen och somna trots värmen? Då skulle åtminstone tiden gå betydligt fortare. Men hur skulle Joshua uppfatta det? Usch, han avskydde verkligen fullmånen, den förstörde precis allting för slytherineleven.