Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Kul att höra" sa Mona mjukt och tog sig upp. Hon gick till dörrne. "Jag ska äta frukost, följer du med?".

Niel nickade och följde efter. Mitt i frukosten slutade Niel äta och sneglade nervöst på Mona. Han harklade sig lite. "Jag har ett ärende att utföra idag så...kan du kolla till Milena och Fredrik? De behöver nog tvättas...."

Mona såg upp på honom och log. "Såklart jag kan det, jag ser till att de blir ordentligt rena". Varför såg han så nervös ut? Hon försökte ignorera det och åt upp det sista.

Niel nickade och log lite. Han åt det sista, kysste Mona på kinden och gick iväg med ivriga steg.

Mona reste sig och gick upp till Milena och Fredrik. "Är ni vakna?" ropade hon in till dem och knackade på dörren innan hon öppnade upp. Det luktade lite bättre idag.

Niel gick runt riktigt länge och letade innan han hittade en ring han visste skulle passa Mona. Den hade dessutom en matchande ring. De var enkla silverringar med det inpräntade ordet 'alltid' med snirkliga bokstäver. Niel log - ringarna var precis tvärtom av vad alla andra skulle köpt: en guldring med stora, fula diamanter på. Inget för Niel.
Ringarna kostade Niel hälften av alla andra ringar, men var lika dyr som alla Niels ringar tillsammans. Han hade 14. "Kan du spara de där ringarna tills jag kommer tillbaka?" frågade han kvinnan i ståndet. Hon nickade och log vänligt och Niel sprang genast för att söka jobb.

Mona fick upp Milena och Fredrik och tvingade ner dem i badkaret medan hon öppnade upp fönstret för att vädra och började städa. Då rummet var rent och väldoftande kom de ut, rena och blötta.
Mona log innan hon gick ut från deras rum in till hennes och Niels och drog på sig sin kappa för att gå ut.

Niel arbetade till sent på kvällen. Klockan åtta kom han äntligen ut ur matthuset. Han var trött i armarna men hade lyckosamt tjänat tre fjärdedelar av ringarnas pris.

Mona hade promenerat, sökt efter Niel. Men hon hade inte funnit honomi. Tillslut så var hon tillbaka i matsalen då han kom. "Vart har du varit?" frågade hon oroligt och for upp.

"Jobbat!" log Niel hemlighetsfullt. "Du vill nog inte röra mig förrän jag tvättat mig, är riktigt svettig!" sa han med en lycklig glimt i ögonen.