Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg på honom och gav honom en kram innan hon vinkade till avsked.
"Kolla till min skatt min älskade."

Miliah såg på Roy med ett leende medan hon lade armarna om honom.
"Blev du förvånad?" Hon log mot honom och tog hans hand och placerade den mot sin mage.

Roy samlade ihop korten och såg efter Ethan och kaptenen innan han återvände till att se på Kiliah och Miliah.
Han stannade upp kort i en rörelse när han hörde hennes fråga och såg först oförstående ut. Det var väl klart att han var. Men det kanske inte hade framgått?
"Ja, det trodde jag inte." Han log lite igen åt tanken att återigen få bli far och knackade sedan korten i bordet. "De kommer växa upp i ett fint hus och skepp. Och bli utmärkta pirater. Om det är det de vill förstås." Han försjönk i tankar om framtiden och ett fånigt leende syntes på hans läppar. Han var så stolt över sin familj och älskade de så.

"Ja våra barn kommer ha det bra." Hon smekte sig över magen och lutade sitt huvud mot hans och slöt ögonen.
"tänk att vi är hemma igen. Du kommer väl till huset?" Hon smekte trött hans överarm medan och gäspade stort.

Roy nickade och såg mot Miliah. Han kände över hennes mage och han fylldes av lycka att inuti henne växte ett liv. "Ja, kom. Vi går nu. De andra verkar också börja ge sig av snart ändå. Och det är sent."
Han tog hennes hand och hjälpte henne upp på benen. "Den här vägen då. Hejdå, Kiliah. Stanna inte för länge. Vi kommer lagom tillbaka till frukost på skeppet, eller inne i värdshuset, var ni än är." Roy nickade mot de andra av besättningen som ännu roade sig i gott sällskap av varandra och andra från ön. De frossade i mat och dryck. De hade inte märkt att Roy var påväg.
"Kom, då går vi.", sa Roy igen och såg på Miliah för att sedan leda henne ut från värdshuset mot gatorna som skulle ta de tillbaka till deras hus.

Miliah såg på Roy och stannade upp.
"Men Lily är på skeppet. Kan du vara en ängel och hämta henne?" Hon log och såg på Kiliah.
"Följ med honom du och så kan han hämta mig härifrån." Hon log mjukt och Kiliah nickade.
Hon reste sig upp och såg på Roy.
"Ska vi hämta er dotter." Hon log mot honm

Roy såg på Miliah och kände sig både förvirrad och trött. Men självklart, det skulle han göra. "Jag vill inte att du stannar här på gatan. Gå in i värdshuset igen, jag hämtar dig där, vid baren."
Han nickade som för att övertala sig själv och såg sedan på Kiliah. "Javisst, vi går till skeppet och hämtar Lily." Han såg på Miliah igen. "Kommer snart tillbaka."
Sedan gick han med Kiliah mot skeppet igen.

Hon gav honom en lång kyss innan hon gick in igen och såg efter dem.

Kiliah såg upp på Roy och log svagt.
"Du har tur som hittade henne. Hon är en ängel." Hon såg upp på honom.
"Hur lyckades du egentligen?"

Roy gick med bestämda steg mot skeppet. Men när han insåg att han inte var i samma takt som Kiliah saktade han ner tempot för att gå längst med hennes sida.
"Ja, det hade jag verkligen.", sa han. Han sneglade på Kiliah och sedan framför sig igen. "Jag trodde du och kapten hade ett vad om vem jag skulle träffa den kvällen då jag stötte på henne. Men det såklart, du hörde inte vår konversation." Han svalde. "Miliah utmanade mig i kort och vann. Hon vann mig. Så skulle en kunna säga." Han log lite och såg sedan på Kiliah igen. "Och du har också tur, som har träffat Ethan menar jag."

Hon flinade bara retsamt och puffade på honom.
"Jag ville bara vara artig." Hon såg på skeppet och gick ombord.
"Jag har saknat detta skepp. Detta är mitt liv." Hon vände si om och såg mot Roy.
"Det är lite halt nu så akta" Hon log innan hon försvann ner till sin och Ethans kammare. Hon log innan hon lade sig på den simpla sängen.

Roy nickade till Kiliahs ord och såg efter henne då hon försvann ner till däck för att göra Ethan sällskap. Han följde efter för att hämta Lily från hennes spjälsäng. Hon sov och gnydde till då Roy plockade upp henne i sina armar. "Tack, Tom, för att du sett efter henne åt oss."
Roy log mot honom och gick sedan därifrån med Lily nära sig. "Kom, så tar jag dig till din mor."
När Kiliah inte var med nu kunde han gå i ett snabbare tempo och gick därför snabbare mot värdshuset där Miliah väntade på de.
"Miliah!", väste han lågt, för att inte väcka det lilla barnet. Han gick fram till henne. "Kom, så går vi till huset."