prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på teven framför dem, med flammorna från brasan skuggandes över väggen. Det är inte förrän Joshua känner hur några klor och tassar kommer i kontakt med tröjan som blicken glider mot Zihao. Det gulliga vargansiktet placerat tätt intill hans egna, och börjar gnälla högljutt, vilket får en viss Samuel att stirra blängandes mot de två.
"Joshua.. snälla få tyst på honom." muttrar han, munnen fylld med popcorn, ljudet från den sjuttonåriga slytherineleven förstör filmupplevelsen. Sextonåringen ser med stora, frågande ögon på Zihao.
"Vad är fel?"

Nu när han visste att gnällandet defintivt störde Samuel, blev det bara mer och mer högljutt. Först puttade han på Joshua, gned nosen mot den andres kinder som han inte kunde få nog av. Sen stannade han helt plötsligt till med sitt sökande efter uppmärksamhet och for upp på fyra ben, med sextonåringen någonstans under sig. Och så började det där öronbedövande ylandet som legat och puttrat någonstans under ytan inom Zihao. Gryffindoreleven visste mycket väl vad som var fel och därför bestämde sjuttonåringen sig för att börja klaga riktigt ordentligt. Han visste att det var ohyfsat, men nu när han väl börjat var det inte speciellt lätt att sluta. Dumt nog.

"Men vad fan!" utbrister Samuel och blänger mot slytherineleven. "Du förstår att han provocerar mig eller hur?" storebrodern pausar filmen med strängt ansiktsuttryck, nej han vill inte missa något spännande pågrund av Zihao. Aldrig i livet. Joshua höjer lätt på ögonbrynen åt de båda sjuttonåringarna, jo han vet mycket väl vad det är Zihao vill ha. Uppmärksamhet, men hur ska han kunna ge det till den äldre när tankarna är såpass hysteriska som de är? Slytherineleven vill inte ge honom uppmärksamhet, så vad är det han ska göra egentligen? Nej, i Joshuas ögon vill Zihao inte vara hos honom, särskilt inte nu.
"Okej, okej.. jag kan klia dig." mumlar Joshua och nickar lätt, låter fingrarna röra sig över hans päls, då han inte vill göra Samuel ännu argare.

Samuels reaktion fick Zihao att känna sig lagom ond, och det kändes bra. Hur tänkte han nu egentligen? Han ville att den jämnårige eleven skulle tycka om honom, men istället satt sjuttonåringen och ylade som världens jobbigaste unge med nosen i vädret. Det var troligen bara så att han fått världens ryck, både på grund av Joshuas olustighet och slytheinelevens egna konstiga instinkter. Efter att sextonåringen dragit fingrarna genom den varma pälsen några gånger, hoppade han ner från soffan och travade över till klasskamraten, som med största sannolikhet var allt annat än glad. Med små, underliga läten började han stryka omkring runt fåtöljen, inspekterade Samuel noggrant. Nej, nu hade han inte den blekaste aning om vad han egentligen höll på med. Joshua borde kanske sätta koppel på honom? Även om det var en väldigt kränkande tanke kanske det var det bästa för alla, trots allt.

Joshua stirrar på Zihao som skuttar ner från soffan, vilket leder till att Haru än en gång hoppar upp vid honom.
"Zihao, sluta." gnäller sextonåringen tungt när han ser vad han gör mot Samuel. Jo, brodern blir väldigt irriterad på sin klasskamrat och sparkar lätt till vargen i magen innan han kravlar upp från fåtöljen och skuttar över mot fåtöljen.
"Om han irriterar mig, har han väl ingenting emot att jag irriterar honom." muttrar storebrodern och lägger sig ner vid Joshua, bestämd över att sno Zihaos plats bredvid den yngre, det kommer irritera honom.

Men aj. Zihao kunde inte hindra sig själv från att gnälla till. Att knäppa till med fingret - visst. Att klaga som Joshua precis gjort - visst. Men att sparka? Det var faktiskt inte okej. Slytherineleven tittade anklagade på Samuel, som tagit över hans plats i soffan. Han hade inte ens gjort någonting fel, varför var den jämnårige så vresig? Däremot tänkte han, i vilket fall, inte ge med sig. Sjuttonåringen kunde inte motstå den svarta, mjuka pälsen eller de, stora, runda ögonen för alltid. Med vaksamma steg, smög han sig fram till soffan, försökte att tränga sig upp mellan de två bröderna.

Nej, sjuttonåringarna är oerhört barnsliga för sitt egna bästa.
"Men herregud." Muttrar Joshua och glider ner från soffan, bort från bägga två som kväver luften ur honom.
"Du vet, om du ylar som en varg för att irritera mig förtjänar du en svag liten spark." Påpekar Samuel för att skydda sitt barnsliga uppförande. Baserat på faktumet att Zihao gjort hans lillebror ledsen flera gånger innan, under tiderna få Joshua varit sjuttonåringens favorit mobboffer, och tiden då de varit tillsammans, så ser inte Samuel något problem med en liten spark. Inte alls. Joshua kan bara himla med ögonen åt dem, att försöka få de där två sams verkar patetiskt att ens försöka. Men, gryffindoreleven bestämmer sig för i vilket fall som helst att bära upp Mimmi i sin famn och gå ut till hans mor och Noah istället. Kanske snö en pepparkaka eller två.

De svarta ögonen följde Joshua lätt snett. Zihao bestämde sig att svansa efter den andre, efter att han gjort ett genuint försök att komma på bättre fot med Samuel. Och sedan så bar sextonåringen för tillfället på en vresig gammal katt som slytherineleven var väldigt rädd för. Därför bestämde han sig för att istället lägga sig tvärs över den jämnåriges ben. Blicken gled långamt mot sjuttonåringen, fortfarande lätt sned. Kanske den andre inte skulle förstå sig på vad det var vargen egentligen ville. Allt han ville få fram, var helt enkelt att han bad om ursäkt för sitt vidriga beteende under de, snart sju, åren de känt varandra. Eller känt och känt, snarare vetat av varandra.

Samuel stirrar stumt efter sin lillebror, innan han låter blicken sjunka ner mot Zihao som lägger sig tvärs över hans ben.
"Jag kan inte kommunicera med vargar, så det blir omöjligt för mig att ens försöka förstå vad det är du vill ha sagt, tyvärr." Påpekar sjuttonåringen och lutar huvudet mot soffryggen. Han viker undan med blicken mot skärmen, innan han ser mot slytherineleven igen. "Jag är ledsen över vad jag gjorde, det var riktigt ruttet. Du vet, efter allt du gjort mot honom trodde jag att det bara var ett prank, det är inte särskilt lätt att glömma bort det."

Med en lätt suck, placerade Zihao huvudet på tassarna, riktade blicken framåt. Han hade redan förstått att det inte var speciellt många som tagit hans känslor gentemot Joshua på allvar, speciellt inte i början av deras relation. Bara tanken på allt han gjort mot den yngre, fick magen att knyta ihop sig och ännu en gång konstaterade han för sig själv att han inte förtjänade att han en Joshua vid sin sida. Visst, det Samuel gjort var riktigt vidrigt och lågt på samma gång. Men sjuttonåringen påminde sig själv om att han gjort det utav kärlek och inget annat. Det var helt klart lättare att förlåta en dum handling än över tusen. Därför kunde Zihao inte klandra den andre om han valde att neka vänskapen som slytherineleven för tillfället erbjöd. Av någon anledning var det lättare att ta ”diskussionen”, när han inte kunde yttra något dumt. Det ville säga om den jämnårige ens förstod vad det var han tänkte på. Som sagt, vargar är inte speciellt lätta att kommunicera med tyvärr.