PRS(fashion7)

TOPs händer trevade försiktigt efter Elenora och han mumlade åter hennes namn.

Elenora tog hans händer i sina och la sig vid henne. "Jag är här" mumlade hon igen och kramade om honom.

TOP suckade lättat då han kände hennes närvaro.
- Jag älskar dig Elenora...Jag älskar dig så mycket! Men jag får inte.... Mumlade han tyst och gömde sitt ansikte mot hennes hals.

Elenora log mjukt och blundade lätt. "Jag älskar dig med...Men varför får du inte? Ingen står i vår väg" mumlade hon tillbaka och kysste hans hjässa. "Jag tänker aldrig försvinna igen".

TOP sa inget mer, sov bara vidare, tyst. Han kramade Elenora mot sig.

Elenora låg vaken och bara höll om honom. Hon kysste då och då honom men var annars helt stilla.

TOP vaknade någon timme senare. Han satte sig sömndrucket upp och såg ner på sig själv. Han mindes nu vad som hänt och stelnade. Det fick inte vara sant....
Han klädde på sig och vände sig mot Elenora.
- Det där...det där hände aldrig! mumlade han med ögonen fyllda av smärta. Han gick med raska steg ut ur huset.

Elenora log mot honom men leendet försvann snabbt. "Top...vänta!". Vad menade han? Hade han inte velat? Förvirrad och lite förkrossad sprang hon ut hon med för att prata med honom.

TOP märkte att hon följde efter.
Han suckade tungt och hoppade upp i ett träd. Han klättrade snabbt upp och tog sig obemärkt till ett annat träd. Han behövde vara ensam ett tag.

Elenora såg upp efter honom och suckandes satte hon sig vid trädet och kröp ihop. Hon begravde ansiktet mot knäna.