If the stars keep shining [Sv]

Julia, det stavas DIREKT, Inte DEREKT. Okej?;P

Oj! Hehe! Tack Linn. Ändrar

Inte ck;P

Hahha, OK! xD

Det var bättre=D

Kapitel 16 –
Ginny Weasley

Jag kunde inte riktigt förstå det. Jag svävade på små fluffiga moln. Harry. Harry Potter hade friat till mig!
Nu bar jag den vackra guldringen på mitt finger, och Rons idé skulle göra allt så speciellt. Vi skulle gifta oss på Hogwarts! Mitt hjärta gick fortfarande i dubbel hastighet. Snart skulle vi berätta för mamma och pappa…
Pappa skulle bli glad. Men mamma.. Hon skulle tycka att jag var för ung. Bara sjutton år.. Men jag var faktiskt myndig, och kunde göra vad jag ville. Mamma bestämde inte längre över mig.

Dörren slog igen någonstans vid tolv.
"Sover inte ni?", sa mamma förvånat och tittade på oss där vi satt tillsammans i soffan.
"Vi skulle faktiskt säga något..", började Ron trevande. Men mamma klippte av honom.
"Vi kan prata i morgon! Marsch i säng!"

Nästa morgon vid frukosten så harklade jag mig bestämt.
"Jo, vi ville berätta något viktigt igår, när mamma avbröt oss!", började med en skarp blick mot min mor, som såg förvånad ut. Jag tystnade och slängde en snabb blick mot de andra. De nickade lite och jag tog satts för att fortsätta.
"Jo det är så.. Att igår när ni var ute och åt så hände något speciellt.." Jag tog en paus och såg mammas oroliga ansikte, och pappas oförstående blick.
Harry tog till orda.
"Igår så friade jag till Ginny.", sa han rakt på sak.
Mamma drog efter andan, och jag väntade på utbrottet. Men innan hon hann öppnade munnen tillade Ron:
"…Och jag friade till Hermione!"
Mamma svarade inte på en lång stund. Sedan gav hon ifrån sig en ljus harkling (som fick mig att komma ihåg Umbridge).
"Vad svarade ni?", undrade hon. Som om vi skulle ha svarat nej!
"Ja, förstås!" Det var Hermione som hade yttrat sig.
"Grattis!" Det var pappa som gratulerade. Han reste sig upp och skakade hand med Harry och Hermione. Det var som om det var hans sätt att visa några att de var en i familjen.
Mamma var fortfarande stum.
"Det är bara att acceptera. Du kan inte ändra deras svar." Alla vände sig om, och fann George vid trappans slut.

Mamma gratulerade också, efter att chocken lagt sig. Hon klagade inte, konstigt nog. Utan var bara glad för vår skull.
"Men då måste jag genast börja planera era bröllop!", utbrast hon i stressad ton. Vi log mot henne.
"Vi har en idé!", sa Ron glatt. Vi berättade om att vi tänkt ha det på Hogwarts i vinter.
"Vill ni ha ett dubbelbröllop?", frågade mamma. Svaret var redan färdigt. Klart vi ville ha det! Jag tror att mamma blev glad att vi ville ha det på Hogwarts. Då skulle hon slippa gå igenom all stress åter igen.


Vi gick tillsammans på byvägen, bara Harry och jag. Hand i hand kom vi gående. Vi kom till skogsbrynet och stannade. Total tystnad. Ingen pratade. Ingen grät. Ingen skrattade.
"Jag älskar dig!"
De tre orden som Harry just yttrat. Det var precis så jag kände.
Mina bruna ögon mötte de gröna.
"Jag älskar dig med."

Sååååå bra! Mer!=D♥

SÅÅ UNDERBART! sitter här och ler som en idiot xd

awww! superbra