Ur ett annat perspektiv [SV]

azbra kapitel ju du skriver ju asbra :]
skriv meera

meer!

- allt för att göra läsarna glada -
här kommer avslutningen på kapitel 8!

8. Första dagen på Hogwarts del 5

Lärarna hade beslutat att förstaårseleverna under första veckan inte skulle behöva ha alla sina ämnen varje dag. Det var därför Olive, Will och Alice nu var lediga resten av dagen. Klockan var halv fyra, och de tre vännerna satt tillsammans uppe i Gryffindor-tornets uppehålls rum och spelade trollkarls schack, samtidigt som de pratade om dagen.

''Shackmatt'' sa Will. ''Åh, inte igen!'' suckade Alice, som nu för tredje gången i rad hade blivit utslagen av Will efter knappt nio minuter. ''Din tur igen då Olive.'' sa Will med ett brett leende. Hon älskade då honom sa hennes namn, det fick henne liksom att känna sig speciell. ''Den här gånger vinner jag!'' svarade hon utmanande (även om hon egentligen inte brydde sig) Olive som var från en trollkarlsfamilj var mycket mer van att spela trollkarlsschack än Alice var. Hon spelade nästan jämnt mot Will! Även om han var väldigt duktig. Olive började med att säge åt sin bonde att flytta sig, och sen var spelet igång.

De spelade länge den här gången, ungefär en timme senare låg det en stor hög trasiga spelgubbar i både vitt och svart. Det var Wills tur att flytta och av hans min att dömma såg det ut som att han tänkte för fullt. Tillslut suckade han högt och sa ''Du vinner ju hur jag än gör..'' Sen sjönk han ihop en aning och sa åt sin kung att flytta åt vänster. ''Shackmatt.'' sa Olive glatt. ''Jag trode aldrig att omgången skulle ta slut.'' suckade Alice högt. ''Nu går vi ner och äter!'' Olive slängde en blick mot klockan och märkte att den snart var halv sju. ''Ojdå... men som man brukar säga, tiden går fort då man har kul.'' sa Will och blinkade mot Olive. Sen fick Alice tillbaka sitt mystiska leende som hon hade haft i princip hela tiden sen lektionen i trolldryckskonst. Olive suckade och började sen hjälpa de andra att plocka ihop grejerna. När Will hade gått upp och lämnat shackbrädet i pojkarnas sovsal så gick de alla tre ner för att äta middag tillsammans.

40 minuter senare så var de påväg upp mot sovsalen igen, med betydligt mycket mättare magar än när de hade lämnat den. Väl inne i sovsalen hände det inte så mycket. Alla elever verkade vara trötta efter första skoldagen. Alla bara satt i sofforna och stirrade in i brasan. ''Jag går och lägger mig nu sa Will.'' klockan var bara nio, men han tvingades ändå att kväva en gäspning då ha sa det. ''Godnatt!'' svarade Alice och Olive med en mun. Så fort som hans steg dog ut så tog Alice tag i Olive och sa ''Kom! Jag måste prata med dig!'' samtidigt som hon halvt släpade henne uppför trappan mot sovsalarna. ''Lugna ner dig Alice! Vad är det för nått?'' men hon svarade inte utan fortsatte bara skynda sig upp för spiraltrappan. ''Varför kunde du inte berätta då Will var me..'' men resten av hennes mening dränktes av Alice ''Schhhhhh! Prata inte så högt!'' När Olive väl hade kommit upp för trappan så stod Alice redan inne i sovsalen och höll upp dörren åt henne, medan hon stressat trummade med fingrarna mot handtaget. Alice såg överlycklig ut. Olive såg frågande på henne och så fort hon kommit in i rummet så smällde Alice igen dörren och nästan skrek ''Jag är kär!'' hennes gigantiska leende berättade att hon hade väntat länge på att få berätta det. Olive blinkade och stod still en sekund, sen sprack även hon upp i ett jätteleende. ''I vem?'' frågade hon nyfiket. ''Han heter Frank.'' svarade Alice samtidigt som hon gick fram mot sin säng och drömmande slängde sig på mage i den och kramade om sin kudde. ''Frank vem?'' frågade Olive som hade satt sig på sin egen säng. Hon kunde inte minnas att de hade träffat nån Frank. Alice satte sig upp (med kudden fortfarande i sin famn) och svarade Frank Longbottom, han som var min arbetskamrat på trolldryckskonsten. Han var så charmig och gullig och söt också var han så himla snäll mot mig då vi hämtade ingredienserna! Vi bestämde till och med att vi skulle träffas nån dag för att ta en promenad eller så.'' ''WOW! sa Olive uppriktigt glad för sin väns skull. Men hon kunde inte undgå att tänka på att hon och Will inte hade kommit så långt när de gjorde den så kallade hinderbanan tillsammans. ''Jag var bara tvungen att berätta om det för dig, och jag ville inte att Will skulle veta nått.'' Olive ryckte till lite lätt då hon hörde hans namn. Hon kliade sig lite besvärat på armen och låtsades som ingenting. Men Alice hade märkt det. '' För dig då? Hur går det mellan dig och Will.'' sa hon. (med sitt vanliga mystiska leende) ''Vadå?'' svarade Olive ''Inte är det nått mellan mig och Will.'' sa hon undvikande. ''Joho! Det är det visst de, jag ser ju på dig att du gillar honom.'' ''VA? Syns det så tydligt?'' sa Olive snabbt utan att tänka sig för. ''Hm...'' flinade Alice ''Om vi säger såhär, alla tjejer i vår årskurs har garanterat märkt det. Jag vet inte med killarna, men du behöver inte bry dig om det för Will gillar ju dig.'' ''Det gör han inte alls.'' svarade Olive och tittade ner på sina knän. Varför hade hon varit så tydlig? Märkte man det verkligen så väl? ''Det gör han väll visst!'' svarade Alice protesterande. ''Han sa det ju själv till mig idag på trolldrycks konsten.'' svarade hon. ''Gjorde han verkligen det?'' frågade hon och tittade upp från sina knän. ''Klart han gjorde! För att säga det exakt som han sa...'' ''Snälla, kan inte jag få sitta brevid henne? Jag gillar henne verkligen.'' hon hade gjort en dålig imitation av Wills röst, men Olive hörde ändå i sitt eget huvud hur han sa det. ''... och det ledde ju till nått gott för oss båda. Eller hur! '' sa Alice och blinkade. När Olive inte svarade så sa Alice ''Jag ska iallafall gå och lägga mig nu. Du kan ju sitta kvar där och gapa om du vill, men godnatt med dig!'' Olive stängde snabbt munnen och de båda började sen byta om under tystnad.

''Godnatt.'' sa Olive då hon drog för förhänget. Hon låg länge vaken och funderade den natten, men när hon väl somnade så var drömmarna inget annat än bra.



Så fort den första kommentaren kommer så kommer jag att sätta ihop hela 8:onde kapitlet i ett enda inlägg för er som helre läser det så!

Så, kommenteraa!

kommenterar från min kära bästis användare bara för att kunna lägga in kapitlet!

/liiiinneaa

och här kommer HELA kapitel åtta!

8. Första dagen på Hogwarts

Olive vaknade tidigt nästa morgon, mer än två timmar innan första lektionen skulle börja. Till en början försökte hon somna om, men det var omöjligt med alla tankar som snurrade runt i huvudet på henne. Så hon klädde tyst på sig och gick ner mot uppehållsrummet för att sätta sig i en a de fotöljerna hon såg där igår. Uppehålls rummet var i princip tomt. Men i en utav sofforna såg hon ett ruffsigt brunt hår som hon kände igen. ''Will?'' sa hon förvånat. Will vände sig om och Olive kunde se att han satt och läste en The Daily Prophet. ''Olive?'' svarade han lika förvånat. Jäklar, han e snygg tänkte Olive medan hon bet sig hårt i läppen. ''Kom och sätt dig'' sa han glatt åt henne. Hon nickade och tänkte för sig själv att hon måste sluta med att tänka sådanna saker.
När hon satte sig ner sade Will ''Titta på det här! Vi har fått en ny trolldomsminister, han heter Cornelius Fudge. Gamle Tobe hittades död hemma i sin säng igår. Han dog förmodligen av ålder. Ååå titta! Det står också att Dumbledore erbjöds jobbet före Fudge, men han stannade på Hogwarts! Ja... du kan ju läsa själv'' sade han och lutade sig bak så att Olive skulle kunna böja sig fram och läsa. Hon hoppade närmare Will, så nära att deras armar rörde varandras, hon tittade snabbt upp på Will, som kollade tillbaka på henne och sen tittade hon ner för att läsa tidningsuppslaget (utan att riktigt se vad det stod) det enda hon kunde koncentrera sig på var avståndet mellan dem. Det kändes som att hon satt där i en evighet utan att få något läst.

Efter ett tag till sade hon bara för att ha något att säga ''Jag är glad att Dumbledore stannade här på Hogwarts. Han verkar bra.'' Will tittade hennet i ögonen och sade ''Jo... det antar jag.'' Sen blev det tyst. De bara satt där och tittade på varandra, utan att säga ett enda ord. Men Olive gillade det. Det var ingen pinsam, eller spänd tystnad. Hon njöt nästan av den. Will nuddade vid hennes hand och för ett ögonblick trodde hon att han skulle ta tag i den, men då hörde de ett par röster som pratade. Ljudet kom från pojkarnas trappa. När rösterna blev högre så hörde Olive att det var Jim och Tim och hon flyttade snabbt en bit ifrån Will, som tog upp tidningen.''Hållå där!'' sa Jim. ''Följer ni ner och äter frukost?'' frågade Tim. Olive som kände att hon inte hade så mycket till val sa ''Visst, varför inte.'' Hon ställde sig upp och Will vek ihop tidningen och gjorde samma sak.

Sedan gick de alla fyra ner för att äta frukost.
Den stora salen var i princip tom, så den såg nästan dubbelt så stor ut som dagen innan. Olive tog för sig av det rostade brötet som hon bredde marmelad på. Jim och Tim pratade livligt med dem om allt möjligt, så Olive fick aldrig en chans att säga något till Will som inte alla andra hörde.

Då hon var inne på sin andra macka så kom tvillingarnas vän Arthur in i salen och anslöt sig till dem. Alla tre var så upptagna att de inte märkte då Olive och Will bredde tre rostade bröd för att ta upp till Alice. När de började ta sig uppför trapporna började Olive panikslaget fundera vad hon skulle säga, men Will hann före. ''Förlåt för det där tidigare.'' sa han och tittade ner i marken. Olive gjorde samma sak hon med och sen så svarade hon ''De är lugnt...''

Resten av vägen upp sa ingen av dem nånting alls, så det känndes som en lättnad att komma fram till tjocka damen. ''Syltmunkar'' sa Will utryckslöst. ''Javisst!'' svarade tjocka damen glatt och svängde upp dörren. Där inne var det betyldligt mycket mer folk än var det hade varit sist. En massa spända förstaårselever som längtade till sin första lektion och bland dem fanns även Alice.

''Alice!'' ropade Olive då hon fick syn på henne i fotöljen närmast brasan. När hon hade kommit lite närmare sa hon ''Vi tog med mackor till dig.'' samtidigt som hon höll upp dem åt henne. ''Tack'' svarade Alice väldigt trött. ''Snart är det dags för våran första trollformellektion..'' sa Will som tittade på sin klocka. ''Det är nog bäst vi börjar gå om vi ska hitta dit i tid.'' ''Det har du rätt i.'' sa Alice som tog en stor tugga av sin macka och reste sig sen upp. De tre vännerna började sedan i en rask takt att gå mot porträttålet, som de sedan klättrade ut genom. Väl ute sa Will ''Vart ska vi gå nu då?''
''Hitåt'' sa Olive, som läste på sitt schema att lektionen skulle hållas på andra våningen. Alla tre började sedan gå nerför trapporna. Alla tavlorna som fanns i trappen log vänigt och en del av dem frågade vars de var påväg. Men de struntade i tavlorna, för de hade rätt så brottom. När de äntligen hade tagit sig ner till klassrummet (efter att ha frågat många äldre elever vart de låg) så var det bara 1 minut kvar tills deras lektion skulle börja. Så de skyndade sig in i klassrummet och satte sig vid bänkarna längst fram i klassrummet.

Precis när de hade satt sig ned vid bänkarna så hörde de en pipig röst från längst bak i klassrummet. ''Godmorgon allihopa.'' sa rösten. Olive vände sig om och såg att rösten hade kommit från en ytterst kort man som såg ut att vara i 35 års åldern. När mannen hade tagit sig längst fram i klassrummet så ställde han sig upp på en pall. (förmodlgen så att alla eleverna skulle kunna se honom) ''Mitt namn är professor Flitwick'' sa mannen med samma pipiga röst som tidigare. ''Jag kommer att vara eran lärare i trollformellära under er tid på Hogwarts. Dagens lektion kommer att gå ut på att försöka få saker att flyga. Är det någon här inne som känner till svävnings besvärjelsen?''

Olive's hand flög direkt upp i luften. Flitwick nickade mot henne och sa ''Varsågod miss...'' ''White Sir, Olive White'' ''Varsågod då miss White.'' sade han uppmuntrande. ''Trollformeln heter Wingardium Leviosa.'' sa Olive enkelt. ''Det stämmer alldelens utmärkt!'' svarade Flitwick. ''Fem poäng till Gryffindor!'' Olive log strålande och samma sak gjorde resten av klassen. ''Ni kommer att få öva er med de här fjädrarna fortsatte professor Flitwick och pekade mot deras bänkar, som var och en hade en stor fjäder på sig. ''Handrörelsen för att utföra trollformeln är sväng lätt och vrid.'' sade han medan han demostrerade med handen. ''Varsågod att pröva nu allihopa.'' Olive tog upp sin trollstav siktade den på fjädern och sa ''Wingardium Leviosa.'' samtidigt som hon gjorde handrörelserna som Flitwick hade visat. Till hennes stora glädje så började fjädern saka men säkert sväva upp i luften. Professor Flitwick apploderade medan han sa ''Bravo miss White!''

Även om Alice och Will inte hade klarat trolformeln lika fort så hade de båda också klarat att få sin fjäder att sväva innan lektionen var slut. Flitwick, som hade varit så imponerad av Olives talang hade låtit henne prova med svårare saker, som sina skolböcker och skolbänken. Även dem hade hon klarat helt utan problem. Medan de gick genom korridoren så tog Alice upp sitt schema och sade ''Det är lunch nu, det är nog bäst vi går och äter!''

När klockan var halv tolv så var de framme i stora salen, där de nu hade satts upp fyra stora saker som liknade timglas. Olive förstod genast att de var elevhemspoängen. Övre delen av timglasen var fyllda med småa stenar i elevhemens färger. (Röd, blå, grön och gul.) Hon kunde se att de också fanns skyltar längst ner på timglasen. På de tre första tskyltarna stod det bara en stor nolla. Men på skylten som satt på timglaset med röda stenar var det istället en stor femma.

Olive log lyckligt då hon satte sig ned vid bordet tillsamans med Alice och Will. Hela lunchen skrattade de och fick olika maträtter att flyga genom rummet och landa på Malfoys huvud. Varje gång vände han sig chockat om for att se vem som gjorde det, men han upptäckte aldrig vilka det var.

När det hade ätit färdigt så var det Wills tur att ta upp scemat och konstatera att de hade trolldryckskonst nere i fängelsehålan tillsammans med Slytherin eleverna. Så de tre vännerna gick tillsamans ut ur stora salen (skrattande då de såg Malfoys såsiga hår) och vidare ner mot fängelsehålorna.
När de gick in genom dörren som ledde ner till fängelsehålorna så blev det nästan direkt kyligare. Olive drog sin mantel tätare omkring sig, och hon såg hur de andra gjorde samma sak. När de hade kommit ner för trappan så kom de in i en mörk korridor med mörkgrått tegel över både väggar, golv och tak. Korridoren lysstes endast upp av några enstaka facklor, och med jämna mellan rumm hörde man vattendroppar falla ner från taken. Det var lite läskig här nere tyckte Olive.

Efter de hade gått ett tag så kom de fram till en öppen dörr som stod på vänster sida i korridoren. Vännerna svängde in, eftersom de antog att de var dit de skulle och mycket riktigt, när de hade gått en bit så började de höra röster. Det var inte förrän då som de faktiskt börjar prata med varandra. ''Undra vem vi har som lärare.'' sa Alice. ''Jag tror att han hette Horen, Horcan Horeks eller nått liknande.'' sa Will funderande. När de kom in i klassrummet så såg de att det var bara en helt ledig bänk samt att det fanns en ledig plats bredvid en pojke. (som Olive hade sett i sällskapsrummet)Vännerna tittade på varann och sen började de gå med snabba steg mot den tomma bänken. Olive var först att sätta sig på en av stolarna och efter en tyst diskution mellan Will och Alice så var det Will som slog sig ner bredvid henne. Olive tittade mot Alice som med ett stort leende gick och tittade tillbaka mot deras bord medan hon satt sig bredvid den andra killen från Gryffindor. ''Vad sa du till henne?'' frågade Olive vänd mot Will. ''Inget särskillt.'' svarade han medan han var fullt upptagen av att gräva i sin väska efter den rätta boken. ''När han satte sig upp så frågade han viskande ''Hur kan Malfoy ha hunnit hit före oss? Han gick ju aldrig om oss i korridoren.'' Ingen aning.'' svarade Olive medan även hon tog upp sin bok.

''Goddag allesamans!'' sa en röst som avbröt hennes tankar om Malfoy. ''Mitt namn är Horace Snigelhorn, och jag kommer att vara er lärare i trolldryckskonst under året.'' Han tog en paus för att andas och sedan fortsatte han. ''Under dagens lektion ska vi brygga en Wiggenvelddryck som kommer att göra er piggare om ni har skadats. Ni kommer att jobba i par om två, och dagens lektion kommer att gå ut på att ni ska gå en liten hinderbana för att hitta era ingredienser. Detta gör jag för att ni ska lära känna era arbetskamrater lite bättre, åh, jag kanske glömde nämna att ni ska jobba med era bänk kamrater. Hur som helst så är det bara två indgredienser som ska hittas och det är Wiggenvevldbark och Fladdermaskslem.'' så om vi börjar längst bak i klassrummet så kan ni två börja att gå banan.'' sa han och pekade mot Olive och Will. ''Om ni andra slår upp sidan fem i boken och börja läsa kapitlet om Wiggenvelddryck så kommer jag strax tillbaka.'' sa han enkelt. Professor snigelhorn som nu stod framme brevid Will och Olives bänk sa ''Följ med mig.'' och sen började han gå mot bortre delen av klassrummet.

De stod slutligen framför en dörr i trä och Snigelhor sa ''Det är inte alls en svår bana. Försök gärna ta er igenom den så fort som möjligt så att resten av klassen också hinner köra idag.'' sedan svängde han lätt på trollstaven så att dörren öppnades och de steg in.
Snigelhorn stängde dörren bakom dem och sedan blev allt tyst. ''Tänk om vi måste utföra nån magi.'' sa Will skräckslaget. ''Det tror jag väll inte...'' svarade Olive osäkert. ''Vi har ju inte direkt lärt oss nånting än.'' ''Det är de jag menar.'' svarade Will. ''Kom så går vi.'' sa han sen.'' Olive tog upp sin trollstav, bara för säkerhets skull. Inte för att hon trodde den skulle vara till så stor nytta, men det känder ändå säkrare så. Korridoren var helt bäcksvart, här inne fanns det inte ens några facklor, som det hade funnits i korridorerna utanför klassrummet. Båda två vandrade under tystnad och Olive funderade stilla på om hon skulle prova sig på att använda Lumos, så att de åtminstonde kunde se nått. ''Lumos'' mumlade hon, och till sin stora glädje så lyste spetsen på hennes trollstav upp.

''Vars har du lärt dig det där?'' frågade Will som hade tvär stannat då trollstaven hade lyst upp. ''Jim och Tim.'' svarade Olive. Det var visseligen inte helt sant, men av nån anledning ville hon inte berätta att hon redan kunde deras skolböcker för flera år frammåt helt utantill. De fortsatte att gå längs korridoren, och plötsligt kom de fram till ett stup. ''Hur ska vi ta oss över här? Vi kommer ju aldrig att kunna hoppa över.'' ''Vi ska inte ta oss över.'' skrattade Olive. ''Titta där borta i hörnet.'' Will riktade blicken mot punkten där Olive tittade. Sen skrattade han med. ''Så simpelt. Det är väll bara en liten repetion antar jag.'' sa han medan han också tog upp trollstaven ur fickan. Han riktade den mot en av de två glasburkarna i hörnet (som innehöll deras ingredienser) och sade Wingardium Leviosa. Burken som innehöll en grå slemmig vätska flög tvärs mot dem över stupet, och Will satte lätt ned den vid deras fötter. Sen gjorde han samma sak med den andra burken, som innehöll barken. I samma ögonblick som båda burkarna hade försvunnit från sina platser så dök det upp två nya i deras ställe.

Hela vägen tillbaka genom tunneln gick de med en glasburk var i famnen och skrattade åt hur rädda de hade varit innan. När de väl kom fram till dörren som skulle leda ut till klassrummet så stannade dem ett ögonblick och såg på varandra precis som de hade gjort tidigare den morgonen, och sen öppnade de dörren och klev ut till klassrummet.

''Bravo!'' ropade Snigelhorn när han såg dem komma ut med burkarna i famnen. Jag tar hand om de där. Gå nu och läs i era böcker. Kapitlet börjar på sida 5 och ni ska ha läst hela innan lektionen är slut.'' Olive och Will räckte honom burkarna och gick sen och satte sig på sina platser för att börja läsa (och Snigelhorn uppmanade att nästa par skulle komma och köra utmaningen) Olive sneglade på dem som reste sig upp brevid henne. Hon minns den ena av dem, flickan som hon Malfoy hade lagt spindeln på. Hon var en mycket söt flicka med långt brunt hår och gröna ögon. Medan killen, som inte alls liknade henne hade långt stripigt och svart hår.

Resten av lektionen rullade på precis likadant och när klockan ringde så anslöt sig Alice än en gång till Olive och Will medan de vandrade genom korridoren, upp till entréhallen och vidare till Gryffindor tornet där de skulle spendera resten av eftermiddagen.
Lärarna hade beslutat att förstaårseleverna under första veckan inte skulle behöva ha alla sina ämnen varje dag. Det var därför Olive, Will och Alice nu var lediga resten av dagen. Klockan var halv fyra, och de tre vännerna satt tillsammans uppe i Gryffindor-tornets uppehålls rum och spelade trollkarls schack, samtidigt som de pratade om dagen.

''Shackmatt'' sa Will. ''Åh, inte igen!'' suckade Alice, som nu för tredje gången i rad hade blivit utslagen av Will efter knappt nio minuter. ''Din tur igen då Olive.'' sa Will med ett brett leende. Hon älskade då honom sa hennes namn, det fick henne liksom att känna sig speciell. ''Den här gånger vinner jag!'' svarade hon utmanande (även om hon egentligen inte brydde sig) Olive som var från en trollkarlsfamilj var mycket mer van att spela trollkarlsschack än Alice var. Hon spelade nästan jämnt mot Will! Även om han var väldigt duktig. Olive började med att säge åt sin bonde att flytta sig, och sen var spelet igång.

De spelade länge den här gången, ungefär en timme senare låg det en stor hög trasiga spelgubbar i både vitt och svart. Det var Wills tur att flytta och av hans min att dömma såg det ut som att han tänkte för fullt. Tillslut suckade han högt och sa ''Du vinner ju hur jag än gör..'' Sen sjönk han ihop en aning och sa åt sin kung att flytta åt vänster. ''Shackmatt.'' sa Olive glatt. ''Jag trode aldrig att omgången skulle ta slut.'' suckade Alice högt. ''Nu går vi ner och äter!'' Olive slängde en blick mot klockan och märkte att den snart var halv sju. ''Ojdå... men som man brukar säga, tiden går fort då man har kul.'' sa Will och blinkade mot Olive. Sen fick Alice tillbaka sitt mystiska leende som hon hade haft i princip hela tiden sen lektionen i trolldryckskonst. Olive suckade och började sen hjälpa de andra att plocka ihop grejerna. När Will hade gått upp och lämnat shackbrädet i pojkarnas sovsal så gick de alla tre ner för att äta middag tillsammans.

40 minuter senare så var de påväg upp mot sovsalen igen, med betydligt mycket mättare magar än när de hade lämnat den. Väl inne i sovsalen hände det inte så mycket. Alla elever verkade vara trötta efter första skoldagen. Alla bara satt i sofforna och stirrade in i brasan. ''Jag går och lägger mig nu sa Will.'' klockan var bara nio, men han tvingades ändå att kväva en gäspning då ha sa det. ''Godnatt!'' svarade Alice och Olive med en mun. Så fort som hans steg dog ut så tog Alice tag i Olive och sa ''Kom! Jag måste prata med dig!'' samtidigt som hon halvt släpade henne uppför trappan mot sovsalarna. ''Lugna ner dig Alice! Vad är det för nått?'' men hon svarade inte utan fortsatte bara skynda sig upp för spiraltrappan. ''Varför kunde du inte berätta då Will var me..'' men resten av hennes mening dränktes av Alice ''Schhhhhh! Prata inte så högt!'' När Olive väl hade kommit upp för trappan så stod Alice redan inne i sovsalen och höll upp dörren åt henne, medan hon stressat trummade med fingrarna mot handtaget. Alice såg överlycklig ut. Olive såg frågande på henne och så fort hon kommit in i rummet så smällde Alice igen dörren och nästan skrek ''Jag är kär!'' hennes gigantiska leende berättade att hon hade väntat länge på att få berätta det. Olive blinkade och stod still en sekund, sen sprack även hon upp i ett jätteleende. ''I vem?'' frågade hon nyfiket. ''Han heter Frank.'' svarade Alice samtidigt som hon gick fram mot sin säng och drömmande slängde sig på mage i den och kramade om sin kudde. ''Frank vem?'' frågade Olive som hade satt sig på sin egen säng. Hon kunde inte minnas att de hade träffat nån Frank. Alice satte sig upp (med kudden fortfarande i sin famn) och svarade Frank Longbottom, han som var min arbetskamrat på trolldryckskonsten. Han var så charmig och gullig och söt också var han så himla snäll mot mig då vi hämtade ingredienserna! Vi bestämde till och med att vi skulle träffas nån dag för att ta en promenad eller så.'' ''WOW! sa Olive uppriktigt glad för sin väns skull. Men hon kunde inte undgå att tänka på att hon och Will inte hade kommit så långt när de gjorde den så kallade hinderbanan tillsammans. ''Jag var bara tvungen att berätta om det för dig, och jag ville inte att Will skulle veta nått.'' Olive ryckte till lite lätt då hon hörde hans namn. Hon kliade sig lite besvärat på armen och låtsades som ingenting. Men Alice hade märkt det. '' För dig då? Hur går det mellan dig och Will.'' sa hon. (med sitt vanliga mystiska leende) ''Vadå?'' svarade Olive ''Inte är det nått mellan mig och Will.'' sa hon undvikande. ''Joho! Det är det visst de, jag ser ju på dig att du gillar honom.'' ''VA? Syns det så tydligt?'' sa Olive snabbt utan att tänka sig för. ''Hm...'' flinade Alice ''Om vi säger såhär, alla tjejer i vår årskurs har garanterat märkt det. Jag vet inte med killarna, men du behöver inte bry dig om det för Will gillar ju dig.'' ''Det gör han inte alls.'' svarade Olive och tittade ner på sina knän. Varför hade hon varit så tydlig? Märkte man det verkligen så väl? ''Det gör han väll visst!'' svarade Alice protesterande. ''Han sa det ju själv till mig idag på trolldrycks konsten.'' svarade hon. ''Gjorde han verkligen det?'' frågade hon och tittade upp från sina knän. ''Klart han gjorde! För att säga det exakt som han sa...'' ''Snälla, kan inte jag få sitta brevid henne? Jag gillar henne verkligen.'' hon hade gjort en dålig imitation av Wills röst, men Olive hörde ändå i sitt eget huvud hur han sa det. ''... och det ledde ju till nått gott för oss båda. Eller hur! '' sa Alice och blinkade. När Olive inte svarade så sa Alice ''Jag ska iallafall gå och lägga mig nu. Du kan ju sitta kvar där och gapa om du vill, men godnatt med dig!'' Olive stängde snabbt munnen och de båda började sen byta om under tystnad.

''Godnatt.'' sa Olive då hon drog för förhänget. Hon låg länge vaken och funderade den natten, men när hon väl somnade så var drömmarna inget annat än bra.

superbra!

taack!

Aww jättebra som vanligt!! =D

meer

Ida S taack!



ALLIHOPA, KOLLA!

Vill bara säga att det är jätte uppskattat om ni tipsar era vänner om min ff, skulle vara så roligt att skriva om fler läste den!