Lunas Förälskelse [SV]

Nu kommer det mer :3

____________________________________________


Kapitel 22

Luna såg Jane sitta vid Ravenclaw bordet och gick och satte sig bredvid henne. Jane gav Luna en snabb blick och tittade sedan ner på sin mat. Luna gav en klassisk hallå-jag-är-här-se-mig-hostning och Jane tittade på henne.
- Hej, sa Jane svagt.
- Heej, svarade Luna. Hon var besviken på Jane och ville helst ha en förklaring.
- Eh... Hur mår du?, frågade Jane.
- Nu mår jag bra, sa Luna.
- Åh, va bra, sa Jane snabbt och gick där i från. Vad är det med henne. Varför var hon så konstig?
Om ett par dagar var det lov, Luna skulle hem. Och fira jul, Luna tyckte det skulle bli skönt att slippa allt, att tag. Fast hon skulle nog sakna Draco. Dagarna gick och Luna stod åter framför Hogwarts Expressen. Även idag satte hon sig med Ginny, Ron Harry, och Hermione.
- Ginny har berättat om den där gången hon sprang på dej och Draco på sjukan... började Ron, men Ginny avbröt honom:
- Tyst, du skulle ju inte säga något!
- Hahah, det är lugnt, sa Luna.
- Aja, men är ni två.. Ihop?, frågade Ron. Fast det var ganska självklart att dom var det så ville han höra det från Luna.
- Tjaa... Antar väl det, sa Luna glatt.
- Men han... han har liksom alltid vart...väldigt...elak ju?, frågade Ron försiktigt.
- Han har sagt saker, han ångrar sej och så, jag tror på honom, sa Luna till försvar.
- Hm... Okej, tjaaa... Han har ju inte förolämpat oss på länge, så han kanske har... ångrat sig som du säger, sa Ron vänligt.
- Någon som vet vad det är med Jane föresten?, la Luna till när det blev tyst.
- Jag vet inte, men hon typ undviker mej, så ofta jag försöker säga något hittar hon alltid på att hon måste gå eller något annat, svarade Ginny snabbt.
- Mej också, sa Luna.
Kupé dörren öppnades, och in flög ett förtrollat pappersflygplan. Det flög rakt ner i Lunas knä, och Luna så att det stod ”till Luna” på den. Hon öppnaden den och läste:

Hej Luna.
Nu är det ju snart lov, och vi kommer
antagligen inte träffas på ett tag.
Så kan vi träffas i mitten av tåget, hittade precis
en ledig kupé här...
Puss från din Draco

Luna blev glad och sa till dom andra att hon måste gå. Hon skynade sig frammåt i tågget. Tillslut var hon i mitten. Hon såg en kupé som Draco satt i, han såg uttråkad ut och tittade ut genom fönstret. Han öppnade dörren och gick in till honom.

Ååååh den är så bra! Meeer!

MER!

MER!! jätte bra!

mermermer asbra

Ååå mer så bra!

Nu kommer mer^^

________________________________________



Kapitel 23

- Hej, sa Draco och gick fram och kysste henne.
- Hej, svarade Luna och log.
- Vad ska du göra på lovet?, undrade Luna.
- Ja vet inte, bara vara hemma, antar jag, sa Draco till svar.
- Okej, du kanske kan komma hem till mej?, frågade Luna glatt.
- Jag kan fråga pappa på tågstationen, svarade Draco genast. Dom satt och snackade hela tåg resan, och hade trevligt.
- Ska de vara något från vagnen?, frågade tanten med godisvagnen.
- Ja, vi tar Droobles Bästa Bubbelgum, lakritsstavar och chockladgrodor, vill du ha något mer Luna?, sa Draco snällt.
- Ohnej, det räcker så, svarade Luna.
Draco gick fram till tanten med vagnen och gav henne pengar och tog i mot sakerna. När tanten hade gått frågade Luna:
- Vill du ha pengar för det här?
- Nejnej!!! Det är lugnt, svarade Draco snabbt.
Luna och Draco delade på godiset och pratade om vad dom kunde göra om hon fick åka hem till Luna. Dom kunde pimpel fiska i floden, kolla till dom radiostyrda plommonen och ha picknick i snön. När dom snart var framme vid tågstationen Kramades dom för Luna var tvungen att gå och hämta sina saker i den första kupén.
När dom hade stannat och dom var framme på King Cross sprang Luna fram till sin pappa och kramade honom, hon brydde sig inte om hur töntigt det kan ha sett ut. Hon frågade sin pappa om Draco kunde bo hos dom under lovet, och Xenophilius undrade vem av alla barnen som var Draco.
- Där! Ser du, blond, inte så jätte lång, söt!, sa Luna högt och pekade på Draco.
- Han? Är det han som är Draco, som står jämte Lucius?, frågade Xenophilius.
- Japp, Lucius är hans pappa, svarade Luna glatt.
- Jaa, det får han väl, är ni vänner?, frågade Xenophilius tveksamt.
- Ja, svarade Luna snabbt. Draco och Lucius gick mot Luna och hennes pappa. Luna undrade ett kort ögonblick varför hennes pappa hade låtit så tveksam. Han brukade bli glad om Luna hade fått vänner, och ville bjuda hem dom.
- Jaså, du är Luna som Draco har pratat så mycket om, sa Lucius kaxigt.
- Ja, det antar jag, sa Luna och gav Draco en blick, men han bara kollade ner i marken.
- Lucius, sa Xenophilius, och Lucius blick fastnade på honom.
- Xenophilius, det var inte igår, svarade Lucius.
- Draco, din son får gärna komma, om han vill, sa Xenophilius med en svag röst.
- Jaså, vill du verkligen det Draco, sa Lucius honfullt. Draco nickade svagt, men kollade fortfarande ner i marken.
- Okej, kan han komma till ert hus i morgon?, frågade Lucius. Han la särskild betoning på ordet ”hus”, och lät fortfarande honfull.
- Javisst, sa Xenophilius och dom gick där i från. Luna och Draco gav varandra en snabb blick.
När Luna och hennes pappa kom hem packade Luna upp lite kläder. Hon var överlycklig att Draco fick komma.
- Luna, kom, jag måste berätta en sak för dej, ropade hennes pappa.

Ååå mer!

mer!!! omg!
Söta draco du äger min lilla sockertopp!

meeeer