fantasy roll

Neflite såg på henne och sa.
- För att jag hade egentligen inget val.

Hon ryckte på axlarna och la huvudet lite på sned. Det sved till lite igen. Hon la sig ner i soffan igen och kurade ihop sig i filtarna för att sedan vända ansiktet mot Masato för att visa att han hade hennes uppmärksamhet. "Vadå inget val?" Hon log lite mot Masato.

Masato suckade och sa.
- jag kan inte berätta allt i mitt liv Ezra.

Han suckade lite men sa inget.

Masato såg besviken ut. "Förlåt..." Hon blev lite ångerfull. Att rota i andras liv var inte rätt. "Förlåt..." Hon sa det igen. Hon visste inte varför hon gjorde det. Det var ju bara fånigt att utnyttja "förlåt". "Jag antar att jag bara ville få igång ett samtal." Det plingade till. Ezra tog upp mobilen. Det var ett varnings meddelande. Hon öppnade mobilen och läste igenom det. "Till alla som bor i närheten av sporrgatan bör hålla er inomhus pågrund av en mindre skogsbrand. Vi har räddningstjänst påväg. All el kommer av säkerhetsjäl stängas av och vi uppmanar alla att hålla sigvinomhus tills vi ger klartecken. Detta är ett automedelande och skickas till alla i närliggande städer." Hon grep efter andan. "Masato... Du borde nog läsa dethär." Hon räckte över mobilen till honom. Hon skakade. Sporrgatsn låg bara en kilometer från hennes hus. Hon visste att räddningstjänsten var där och att branden nog skulle släckas men hon rådde inte för det i paniken. När hon med skolan besökt en brandstation hade de fått se hur snabbt bränder kunde sprida sig. Hon kände hur ögonen började bygga upp en blöt hinna. Andningen blev hackig. Hon bröt ihop.

Neflite såg på henne och sa.
- Vad skulle jag kunna göra Ezra?

Om han fick elden at släckas med sin kraft så skulle hon tillsammans med andra veta att mordet som inträffade i natt var hans verk och han kunde inte avslöja sig redan nu.
Men det kunde samtidigt vara misstänkt om han inte gjorde något.

Han reste sig upp och gick mot källaren och låste upp det och låste sedan snabbt igen det efter sig och när han kom dit så teleporterade han sig till det mörka kungariket och berättade för drottningen vad han behövde och h on sa.
- Behöver du en av mina demoner för att släcka en brand för att rädda en dödlig persons föräldrar?
Har du bytt sida Neflite?

Neflite skakade på huvudet och s.a
- Nej, men om jag inte räddar hennes familj på något sätt så kommer flickan som jag lärt känna att misstänka mig och om jag agerar själv så kan folk förstå lite för tidigt att det är jag som dödat en man i natt.

Drottninen nickade och sa.
- Okej, då förstår jag anledningen till att du måste rädda hennes föräldrar, jag skickar vattendemonen omedelbart.

Han nickade och teleporterade sig tillbaka till källaren och gick upp och låste igen efter sig.

Ezra satt kvar i vardags rummet. Hon hade slutat gråta nu men hennes kinder var fortfarande blöta av tårar. Masato hade skyndat iväg utan ett knyst. Ezra undrade vad han skulle göra. Hon antog att han skulle stänga alla fönster som de uppmanat omi meddelandet. Hon kurade ihop sig. Vardagsrummet var stort och kändes ganska obekvämt. Det var tyst. I tystnaden kändes det helt otänkbart att det brann bara några kilometer bort. Hon sjönk ner lite i kuddarna. Ögonlocken blev tunga. Hon höll på att somna när hon såg ett ljumsken flimmra förbi. Hon torkade snabbt ansiktet igen och ställde sig upp spikrakt. Hon gick vingligt fram mot fönstret för att se vad som pågick. Hon lutade sig mot fönsterbrädet och tittade ut. Ingenting. Det flimrade till. Då såg hon en liten gestalt, knappt se bar som flimrade i ett blått ljus. Hon spärrade upp ögonen. Vad var det för något? Hon hörde steg bakom sig. Masato var tillbaka.

Masato såg på henne då han kom tillbaka och sa lugnt.
- Något du vill ha Ezra?

Hon ryckte till och vände sig om. "Oh! Hej... Ehh, nej jag behöver inget." Det bultade till i huvudet och hon la snabbt handen för pannan. "Ingenting..."

Masato såg på honom och sa.
- Det är nog bara chock, det kommer att gå över, i morgon kan du nog gå hem skulle jag tro.

"Vadå är en chock? Åh, jag mår jättebra!" Hon lät chockad och vrickad det hörde hon men hon kunde inte oroa Masato.