Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Alec hörde hovlsagen emot marekn o hreser sig.
-dem kommer.
sa han direkt och Jane lyssnar med och reser sig.
-Hör det.
sa hon nu med och såg på sin kung och log emot honom och slog till han i sidan mend fick tillbaka genom han tog tag i henne och höll fast samtidigt han kittlarh enen

Väl framme vid gränsen gjorde de två ljusalverna halt. Efter att de klappat om hästarna skickade de dem iväg tillbaka till stallet, det var onödigt och riskabelt att låta dem stå kvar ensamma i skogen utan någon uppsikt. Jessa gick sedan fram till Alec och Jane och hälsade på dem i tur och ordning.

alec hade givit både ett leende bara och såg på Jessa.
-redo?
fårgade han med en mjuk ton so fic Jane kolla konstigt på honom och hon log direkt emot Blaxe
-en tröja som passar dina ögon fint val
sa hon n och log emot honom

Jessa växlade blicken mellan de två mörkeralverna och höll tillbaka ett leende. Var det någonting som pågick som hon borde vara medveten om. Hon nickade som svar till Alec och sträckte ut sin hand mot honom, i hopp om att han som tidigare gånger skulle hjälpa henne upp på sin häst. Då hon hörde Janes kommentar till Blaze vände hon uppmärksamheten till den mörkhåriga tjejen.
"Han hade minsann svårt att välja tröja idag, det brukar inte vanligtvis vara några problem alls med klädseln," förklarade hon och gav Blaze en oskyldig blick när han rodnade och lekfullt blängde på henne. Han vände sedan sin uppmärksamhet till Jane och kupade stelt handen om nacken.
"Tack.." fick han blygt ur sig och flackade med blicken mellan henne och marken.

Alec tog hennes hand och hjälpte henen upp på sin häst och han hoppar up psmidigt bakom henne
-redo?
fårgaeh an mjukt till Jessa och log lite grann
-juste
sa han oc htog fram en blomma ur fickan
-lovade ge dig dne igne
sah n ochgav henne blomman


Jane lg till
-så lite så men hopp upp
sa hon driekt och hoppar smidigt upp på sin häst och räcer blaze sin hand och log mjukt

Precis som hon förväntat sig hjälpte han henne upp på hästryggen. Det skulle hon klara av på egen hand också, men det hade blivit en vana att han lyfte upp henne sedan första gången de träffats. Dessutom tyckte hon om att känna hans närhet och kontakt med hennes kropp: även om det bara varade en kort stund. Förvånat tog hon sedan emot blomman. Hade han verkligen sparat den från deras första möte?
"Jag plockade den till dig," påminde hon honom.


"Jag kan själv." Blaze gav henne en trotsig blick. Han uppförde sig nästan som ett litet barn som ville göra allt på egen hand och som minsann inte behövde någon hjälp alls. Det tog några försök innan han äntligen lyckades kravla sig upp bakom henne. Han skyllde det på att han var nervös: så här klumpig brukade han inte vara med tanke på att han var van vid hästar och kom i kontakt med dem varje dag. Han brydde sig nog mer om vad Jane tyckte om honom och det han gjorde än vad han ville erkänna för sig själv.

Alec flinar till emot henne.
-nu e det din tur att ha den till vårt nästa möte.
sa hon nu och manar på sin häst i skrittoch snart in i galopp.. Han log lite grann och höll henen vädligt tryggt på hästen nemd


Jane flinar lite meot honom.
-Säger du det så
sa ohn oh kunde inte låta lbi skrattar till av alla hans förssök. Hon tog hans händer och la dem runt sig midja och og emot honom
-du borde lära dig att du får
sa hon retligt och föll i galopp snabbt och hann snabbtikap alec

"Jag har min egen hemma," påpekade hon och putade lite med underläppen. Hon skulle precis vända sig om lite för att försöka fästa blomman i hans hår men hann inte med det då hästen började galoppera. Hon fick väl övertala honom att ha den i håret, eller åtminstone ta den tillbaka, när de kom till slottet.


Han rodnade om möjligt ännu mer åt det hon sa om att han borde lära sig att han hade tillåtelse. Han gissade på att hon syftade på att han fick lägga armarna om hennes midja. Det var något han var medveten om, problemet var väl snarare att han inte riktigt vågade. Varför visste han inte ens riktigt själv.
"Är det bara jag eller är det någonting speciellt mellan dem två?" frågade han henne sedan och pekade mot Alec och Jessa.

Alec lyssnar på dem och log lite grann.
-Tyckte du kunde ha denna som ett minne av mig tills nästa möte.
sa han ärligt och log emot henne och såg slottet börja komma, det var en regnig dag i mörkrets rike idag tyvärr men det var det bästa få ett varmt bad efter.

Jane log emot honom bara och lyssnar på honom snart.
-det e något mellan dem, han har varit på mig hela morronen för att åka tidigt för hinna i tid inan jessa. Han måste berädda sig.
sa hon och skrattar till

Jessa såg på blomman i sina händer och sneglade sedan på Alec över axeln.
"Men vad skall du ha som minne av mig då? En hårlock?" frågade hon skämtsamt. Det var en fin tanke av honom: att han ville att hon skulle behålla blomman som minne av honom. Dock skulle hon komma ihåg honom utan något föremål som hjälp.


Blaze nickade, lättad över att inte vara den enda som märkte att någonting var annorlunda. Att det inte bara var prinsessan som betedde sig lite lustigt var ganska lovande.
"När jag frågar Jessa om saken låtsas hon som ingenting och säger att jag bara inbillar mig," berättade han för Jane, skrattade tyst till för sig själv. Så lättlurad var han inte - han kände sin bäste vän bättre än sig själv.