[PRS]Like Love

Jag började gå. Jag hade absolut ingen aning om mitt hus låg åt det hållet, men jag gick däråt i alla fall.

Det var nyheterna. Dem prata om två tonåringar som hade hamnat på sjukhus efter ett bråk. Dem hade hamnat i koma. Fast båda var vakna. Och en hade förmodligen drabbas av minnes förlust. Jag svalde. Jag och Daphnne var på nyheterna.

Det började skymma. Jag var mitt ute i ingenstans, var jättetrött och visste inte vägen hem.

Jag sucka och somna till på soffan.

Jag gick till närmaste hus. Jag var osäker på om jag skulle ringa på eller inte. Jag såg någon bekant igenom ett fönster så jag ringde på ändå.

När det ringde på dörren vaknade jag och gick flr att öppna. Där stod...
"DAPHNNE!?"

Jag såg inte vem det var, då jag var så trött att min hjärna inte riktigt ville fungera, men jag nickade.
"Jag hittar inte hem. Kan jag sova här?" frågade jag.

Först ville orden inte forma sig. Sedan kom dem ut i oordning. Sedan i en viskning: "såklart du kan sötis".

Jag andades lättad ut.
"Tack så mycket. Var kan jag sova?" frågade jag sedan.

Ehm... Jag VAR skulle hon sova.
"Ehm... Jag har en rätt stor säng", sa jag.