Prs med AuroraAlexius

" Hon skrev det i ett brev till mig" sa Julia med ett leende.
" Så du kanske ska gå till Rora" sa Julia och knuffade Will mot Aurora.

"Eeh...", är det enda Will får fram när Julia knuffar på honom. Aurora gillar honom. Gillar han henne? Han vet inte.
"Will, kommer du? Lektionen är slut", ropar Gideon åt honom. Will ser bort mot sina vänner, och sedan på Julia och sist på Aurora. Sedan ser han på Elsa igen, som den här gången inte ser bort utan stadigt möter hans blick. Julia fortsätter att knuffa på honom och han ser på Aurora.
"Jag är ledsen", säger han tyst och hoppar sedan undan från Julia och börjar gå med snabba steg mot sina vänner.
"Kommer!" ropar han åt dem.

Julia kollade efter Will.

Aurora hade hört allt dom sagt till varandra och hon hade tårar i ögonen.
" Tack Julia tack så jävla mycket" grät hon och skyndade sig upp mot slottet och sprang förbi Will och hans kompisar.

"Vad ville Julia?" frågade Gideon när de började gå mot slottet.
"Aurora gillar mig", svarade Will med häpen röst. Gideon såg förvånat på honom, och även Dorian tystnade med bistra muttrande och såg upp på honom. Det vara bara Elsa som fortsatte att stirra envist i marken.
Precis då sprang Aurora förbi dem. Will tyckte han hörde en snyftning från henne. Han fick genast dåligt samvete. Kanske borde han stannat och pratat med henne, men ärligt talat hade han fått panik och därför skyndat därifrån. För han visste inte än om han ville ge Aurora en chans. Ville han ha henne på det sättet? Han hade förlåtit henne när hon bett om ursäkt för det hon gjort, men ändå, var hon verkligen en person han ville chansa på?

Aurora sprang upp till sin sovsal och stängde in sig där och grät.

Julia gick sakta upp med slottet med skulden gnagande inom sig.

För att få något annat att tänka på frågade Will: "Vad är nästa lektion?"
"Trollformellära med Ravenclaw", svarade Gideon genast. "Men du vill inte prata om Aurora? Eller med Aurora?"
Will såg upp och mötte Gideons blick.
"Jag vet ärligt talat inte", svarade han. Han antog att han borde prata med Aurora, åtminstone för att förklara sina motsägelsefulla känslor. Så mycket förtjänade hon.
"Will", sa Elsa tyst. Will såg förvånat på henne, han hade inte vänta sig att hon skulle lägga sig i diskussionen. "Du borde prata med Aurora. Var ärlig".
Will nickade bara, och Elsa vände bort blicken igen. Något tycktes tynga henne.
"Jag mår inte så bra, kan ni hälsa Flitwick...", sa Elsa plötsligt.
"Vi hälsar honom att du fick migrän och gick till madam Pomfrey", fyllde Gideon i med ett ömt leende och la en hand på Elsa axel. Hon gav honom en tacksam blick och skyndade därifrån. Will såg förvirrat efter henne.
"Under lunchen tycker jag att du ska göra som Elsa sa. Leta upp Aurora och var ärligt mot henne", sa Gideon kort till Will.
"Visst..."

Auroa skippade nästan lektion då hon inte var på humör för att gå dit då hon mådde uselt.

Lektionen släpade sig fram, och Will hörde hur Dorian och Gideon pratade bredvid honom, men han kände inte för att ta del av samtalet. Hans tankar kretsade kring Aurora och vad han skulle säga till henne.
Han visste inte vad han kände för henne. De hade pirrat till i honom när hon tog hans hand dagen före i sjukhusflygen, och han brydde sig om henne och ville att hon skulle må bra. Och nu hade han gjort så hon mådde dåligt - snyggt jobbat, Will, tänkte han.
Skulle han vara ärlig mot sig själv så kände han definitivt någonting för Aurora Red, men vad det tillräckligt?
När lektionen var slut följde han med Dorian och Gideon ner till lunchen. Förhoppningsvis skulle Aurora vara där, så han kunde prata med henne. Annars var han tvungen att leta igenom hela slottet efter henne.

Aurora hade tagit sig ner till lunchen och satt själv vid slytherinbordet och åt. Man såg att hon hade gråtit för hennes ögon var svullna och röda.

Till Wills glädje och fasa satt Aurora i Stora salen och åt när han kom dit. Han kunde inte hjälpa att vara glad över att se henne, men han hans hjärta rusade när han tänkte på att han var tvungen att prata med henne.
"Jag tror jag går och pratar med Aurora direkt", sa Will till sina vänner. "Jag kommer ändå inte kunna äta förrän jag har det gjort"
Gideon nickade förstående, och Dorian sa: "Lycka till"
Will sträckte på sig och tog ett djupt andetag innan han vände och gick bort mot Slytherinbordet. När han kom närmare såg han att Aurora hade gråtit och av avskydde sig själv för att han sårat henne. Speciellt när det så lätt hade kunnat undvikits.
"Skulle vi kunna prata?" frågade han när han stannade bredvid henne. "Jag skulle vilja förklara mig själv"