prs med ingetledigt

- Det är en sån stor jävla lögn, skrek jag argt och släppte mig väska på golvet.

Jag slog min knutna hand i ett skåp i ren frustration. Jag ville så gärna slå henne rätt i ansiktet, men det var inte värt det. Den där Lucas förtjänade att lida.
- Varför skulle jag ljuga om något sånt? Frågade jag oskyldigt och såg henne i ögonen.

Jag bakade bakåt av rädsla för Marcus.
- För att du inte vill att jag ska berätta för någon om att du mobbar Lucas, sa jag.

( Glöm inte att han gillar henne)

Jag log mitt charmigaste leende.
- Jag tror du är lite för smart för att berätta något som inte är sant. Jag vet att Jim och de är ganska taskiga mot honom men jag försöker få dem att sluta.

- och du tror att jag ska tror dig? frågade jag och skrattade.
- Du vågar inte röra Lucas igen för gör du det ska jag se till att ni dör varenda en av er, väste jag argt.

( Kan inte Marcus tvinga Beca att vara ihop med honom annars kommer något hände Lucas)

(visst)

- Och hur ska du göra det hade du tänkt? Inse, jag och de andra styr skolan. Jag behöver bara skriva ett litet meddelande så kommer Lucas vara död inom en minut. Pratar du eller på annat sätt kontaktar honom, ja då dödar vi helt enkelt honom, svarade jag och flinade.

- Jag gör vad som helt bara ni snälla låter Lucas vara, sa jag tyst.
Jag kollade upp på honom med tårarna rinnandes ner för kinderna.

- Grattis, då är du min nya flickvän, svarade jag och flinade.

Jag kollade på honom.
- Visst, sa jag och torkade tårarna.
- Får jag prata med Lucas en sista gång? frågade jag.

- Nej, svarade jag känslokallt. Hon skulle bara förklara att hon bara låtsades. Det var han inte värd. Och snart, när hon verkligen fattade vem jag var så skulle hon bli kär i mig på riktigt, något jag hade drömt om i månader.