Från olika världar!

Jezebel såg på Cassian när Yuu tilltalade honom.
"Jag har inga pengar förstår du, Jezebel betalade inte ut någon direkt bra lön" sa han roat och Jezebel såg på honom med en sur blick men log sedan när han tog fram pengar till honom.
"Här har du din lön, ta något och drick nu!" sa han och Cassian försvann bort till baren. Jezebel såg ner i sitt stop och tog en klunk till. Han visste inte vart kvällen skulle föra dem men han förstod att om den skulle vara uthärdlig skulle han tvingas bli vän med Sol. Han visste inte varför de egentligen bråkade, det kändes bara som de hade hamnat på fel fot med varandra ifrån början. Han såg på kvinnan på andra sidan bordet och log svagt mot henne.
"Hur var din resa? Fick du reda på något?" frågade han artigt med ett leende.

Sol såg på Yuu men svarade inte på en lång stund, mest för att de ändå inte skulle förstå och att hon kanske ville släppa sig lös och fri och slippa tänka på följderna.
"För att man inte ska dricka på fastande mage, för att mina pengar tog slut på resan och för att......" fick hon fram men tystnade med oavslutad mening.
"För att jag inte vet vad som händer om jag släpper kontrollen." sa hon lågt och stirrade på bordet. Hon stirrade på en bränd fläck, troligen någon som hade vänt ett ljus eller något. Hon uppskattade att hon fick följa med, även om det var en tredjedel av sälskapet som verkade vara okej över det.
Dock höjde hon blicken och såg misstänksamt på Jezebel då han tilltalade henne. Vad ville han ha ut av detta nu då? Hans hårda kalla ord och sarkastisk kände hon, men inte detta.
Hon besvarade dock svagt hans leende för man visste aldrig om han menade allvar.
"Den var väl bra, jag kom in som skeppspojke med Hilde på ett par skepp." sa hon och undrade var det blivit av flickan? Hon skulle se till att den där satans prästen la henne vid sin bror, det skulle hon gilla.
"Med ett par skepp menade jag ett par skepp, ty varje skepp jag var på verkade på något mystiskt vis råka ut för olyckligheter och en gång var det en pojke som åt av min mat, han dog." sa hon som om det var den naturligaste saken i världen, även om hon hade sina misstankar vem det var.
"Sedan träffade jag en av mina släktingar, ni må tro vad han blev chockad av att möta en död släkting." flinade hon till innan hon blev allvarlig igen.
"Så jag fick reda på att jag kommer dö på bål dömd till häxa." sa hon med en rysning och något som kunde likna rädsla skymtade förbi i hennes blick. Hon var inte rädd för att dö, bara dö på just det viset.
"Min släkt lider fortfarande av förbannelsen, han såg ut som ett riktigt monster. Men just det är inte så intressant för er." fortsatte hon och började pilla bort stearin från bordet och undrade om det var något mer.
"Ja, det sista skeppet vi var på sprängdes. Gissar att det bara var tur att jag klarade mig och kunde simma." sa hon som avslutning, hon gissade på att den som försökt få henne död trodde att det hade lyckats. Egentligen var det ganska roande att det inte lyckades men att hon nästan blivit skjuten här. Påminnelse om det var den blodfläckade skjortan. Att hon började få tillbaka sina krafter periodvis tog hon inte ens upp, hon ville inte ha mer bråk och ju mer hon höll tyst blev det väl bättre så.

Jezebel såg på Sol och hade god lust att ge henne alkohol bara för att se vad som skulle hända men mindes vad som hänt sist hon förlorade kontrollen och han skulle inte orka med det en gång till.
Cassian kom tillbaka med två stop öl och gav det ena till Jezebel som log mot honom, Cassian såg på dem alla tre men sa inget.
Jezebel lyssnade på Sol med låtsas intresse, han var egentligen lika intresserad av vad som hänt henne som hon var av vad som hänt honom här medans hon varit borta. Det hade förvisso inte hänt så mycket här, men det var ändå sant.
Jezebel var inte förvånad att någon ville döda henne, de hade alla fiender och hon som verkade hata människor lika mycket som honom, eller iallafall en viss typ av människor, eller rättare sagt män, hade mer än en fiende. Sol borde inte vara förvånad över att någon ville döda henne. Men han såg på henne och nickade.
"Jag vet inte vem som vill se dig död men jag kan säga att attentaten inte är ifrån min far. Han skulle inte lägga ner tiden, han väntar på att man kommer till honom. Han vet om att man tillslut måste komma till honom och när man gör det sker det på hans villkor vare sig man tror det eller ej. Du kan tror att det är ditt initiativ men han har hela tiden styrt dig dit" sa Jezebel och tog en klunk av ölet och nickade sedan.
"Alla skall vi dö" svarade han bara ointressant, frågor som rörde hur man själv skulle dö hade aldrig intresserat honom, alla skulle dö det var ingen hemlighet, det som intresserade honom var hur man kunde döda folk.
Han såg på henne när hon avslutade berättelsen och nickade bara innan han drack upp sitt andra stop öl och såg på Yuu.
"Låt oss dansa" sa han till mannen och fingrade på skalpellen i ärmen och log mot den yngre mannen. Jezebel steg ut på dansgolvet och fann en ung flicka som ville dansa med honom och han tog henne i sin famn. Flickan pratade på om saker som inte intresserade honom men han nickade som om han lyssnade innan han skar henne i magen. Det var inget stort sår men djupt. Flickan flämtade till och han låtsades se oförstående på henne. Hon log snart mot honom och de fortsatte dansa, Jezebel såg att blodet började sippra fram genom kläderna och han log men dansade vidare.

Sol såg efter dem då de dansade iväg som de sa. Hon förstod inte varför Jezebel frågat hur hon haft det då han inte precis brydde sig. Men det kanske var ett sätt att sluta fred? Under hela meningsutbytet hade hanfaktiskt inte sagt en enda elak kommentar, så vem visste?
Dock var det ganska lättande men samtidigt oroande att det inte var Alexis som var ute efter henne, vem kunde det då vara?
Fast hennes släkt hade fiender, någon som ville att Tengil den onde skulle åter komma till liv. Tengil som satt förbannelsen över dem alla, han som legat död i evigheter. Släkten ville självklart ha bort förbannelsen men inte han.
Hon såg åter på de dansade, Jezebel hade funnit en flicka och snart borde väl hon vara död. Sol förstod sig inte på detta, att ta oskyldiga människor. Hade det varit en husmor som slog de sina, en man som våldförde sig på kvinnor, men inte detta.
Hon kastade en blick på Cassian som drack, varför var han inte med i leken? Tyst drog hon upp knäna under sig och stirrade oseende in i havet av folk. Hon ville också ha roligt och släppa loss, men hon vågade inte. Hon var rädd att det skulle bli som förra gången även om det aldrig hänt förr. Detta skulle bli en lång natt, med tre fulla karlar att hålla reda på.

Sol var mycket förvånad då hon snart fann sig i dansen i Yuus famn och dansade med honom. Hon log svagt, kanske denna kväll kunde bli rolig ändå. Inte för hon visste vad Yuus mening var, men det lättade något. Hon brukade inte vara såhär, hon brukade vara spontan och glad. Men då förbannelsen slagit slint, då demonen tagit över hade hon blivit rädd att släppa loss. Hon ville inte vakna upp en dag och se att hon hade dödat någon av dem, att hon åter gått till Alexis eller något. Men för att vara ärlig, det var först då hon verkligen försökt tränga undan den det hade hänt.
Då hon blir lämnad ensam känner hon tyngden av Yuus kniv i sin ficka och då handen slöt sig om skaftet spred sig ett leende över hennes läppar. Sakta slöt hon ögonen och lät musiken strömma igenom henne, hon ville verkligen detta, vara fri igen. Snart var hon i dansens virvlar, men hon valde sina offer såg vilka de var och bestämde sig. En kvinna som satt och körde med en tjänare som för övrigt var ett litet barn. Då den unge tjänaren inte kom i tid slog hon med sin käpp. Det ar just sådana som Sol kunde försvinna från jordens yta. Bordet var i lite skym undan så det gjorde det inte svårt för henne, den damen skulle inte mer förstöra. Sol la hennes huvud mot bordet så det såg ut som att hon sov men i själva verket hade blivit stucken med hennes kniv. Då hon hade gjort det påminde det henne mycket om Yuu och sitt eget knivsår i magen. När hon kom hit hade hon varit fri från ärr och skador. Nu var hennes rygg förstörd, samt Yuus knivsår och det senaste från kulan, men hon levde ju. Ett lågt skratt far ur Sols läppar då hon åter kommer in i dansen, äntligen började hon åter känna sig fri.

Jezebel hade sett roat på Yuu när han drog upp Sol och uppmuntrade henne att döda någon, han var dock inte lika road när hon valde sitt offer. Offret var en tråkig gammal dam som slog sin tjänare, alldeles för rättfärdigt ansåg han. Att döda handlade inte om att döda de människor som gjorde fel utan att döda alla människor oavsett vad de gjort eller inte. Men att den gamla damen dog gjorde att det var en mindre människa i världen.
Jezebel stannade när musiken gjorde en kort paus, han såg på flickan framför sig, tackade för dansen och sa adjö med en handkyss och gick sedan bort till Cassian som suttit och betraktat honom.
"Har du haft ditt roliga nu?" sa han och doktorn tittade på honom.
"Jag har börjat iallafall, jag hoppas inte det var höjdpunkten på kvällen för då blir jag besviken" sa Jezebel och drog upp Cassian på fötter. Den andra mannen avslutade sin drink och de började gå mot dörren. Jezebel ville lämna puben innan människor började dö och misstankarna riktades mot dem.
Jezebel kom ut i kvällsluften och väntade på de andra, han såg på Cassian och log mot den andra mannen, det här skulle kanske bli en bra kväll trots att Sol var med.

(Vet icke om det var min tur nu, men nu svarade jag xD)

Anledningen till valet av offer hon gjorde, var att Sol ville rättfärdiga det brott hon gjorde. Hon drevs av att vilja göra det. Sen människan spelade egentligen ingen roll så länge det inte var någon hon höll av, det var väl bara en bonus om det var en vidrig människa. Hon försökte göra gott, men det blev oftast fel och oftast drevs hennes vilja åt ett annat håll. Som nu, nu ville hon göra exakt som Jezebel och Yuu, men hon visste inte hur långt hon kunde gå innan hon nådde den högsta gränsen, innan hon släppte demonen fri. Hon hade aldrig behövt tänka på det förr då hon aldrig fått den fri, inte så hemskt som då, den gången.
Musiken tystnar och Sol ser männen lämna stället, tyst och behärskat går hon ut genom dörren för att inte hoppa och skutta fram, men hennes ögon glittrar okynnigt och hon har ett leende på läpparna. Än, var hon behärskad, men snart, snart ville Sol bara släppa allt, kanske demonen skulle bli tillfredsställd då och hålla sig lugn? Skulle hon våga testa?
Den kyliga nattluften slår emot henne och hon ser på männen. Tyst drar hon av kniven mot skjortan som redan är både blodig och smutsig av hennes eget blod.
"Får jag behålla den över kvällen?" frågar hon Yuu med ett leende som lovade mycket mer av roligheter om hon fick det.

Jezebel vände blicken mot de andra två när de kom ut ur puben och såg på Yuu som tilltalat honom.
"Jag hade hellre stannat kvar och sett henne dö, men det hade inte gått då det är för mycket folk där. Det är inte lika tillfredsställande när man vet att de dör men inte får se det" sa Jezebel. Han såg på Cassian som himlade med ögonen men sa inget.
"Hur var era?" sa han artigt, han var inte direkt intresserad av att höra om hur det känts för dem, men han visste hur man var artig.
Jezebel började vandra gatan ner i väntan på svar. De kunde inte stå kvar utanför utan att bli misstänkte. Jezebel fingrade på skalpellen i fickan och önskade att han fick döda någon lite mer tillfredsställande, han ville känna deras blod över sig, blod var varmt och han älskade det som var varmt.
"Fryser du Doktorn?" frågade Cassian och han vände sig om mot den andra mannen och tänkte efter men skakade sedan på huvudet och Cassian nickade. "Säg till om du behöver något!"
"Tack" var allt Jezebel kunde svara, han var fortfarande ovan över att Cassian fanns där för honom när han behövde honom. De fortsatte ner för gatan och kom fram till ett horhus och Jezebel stannade och log.
"Jag tror att det här blir ett perfekt nästa stop" sa han och gick in i huset.

Sol såg in i Yuus ögon och förstod varningen men hon kunde inte låta bli att le snett innan hon nickar som hon förstått.
"Tack" sa hon artigt och vände sig mot Jezebel med ett leende som verkade full av hyss, som ett litet barns.
"Mycket utråkande var det, nu får vi se om det blir något roligare." sa hon och skrattade till innan hon med en sväng far in på krogen och in i dansens virvlar. Hennes hår löser upp sig ur flätan och det fladdrar om henne.
Hon försvinner ett tag och in bakom en vägg, snart är hon ute igen och hon hade lossat tygstycket om brösten och knäppt upp skjortan en aning. Skulle de förföra kvinnor in i dödens rike skulle hon det med män, det skulle vara rättvist. Med ett glatt tjut far hon åter in i dansen och känner sig allt mer levande för var minut, hon kände att allt hon hållt inom sig och försökt tränga undan fick sitt utlopp nu.
Snart får hon tag i en mycket stilig yngling och i dansens virvlar trycker hon sig mot honom och pressar sina läppar mot hans. Han verkar gilla det då han slutligen drar dem ut, ut bakom stallet där gästerna kan ha sina hästar. Sol följer med skrattandes och de fortsätter sin lilla lek. Stiliga män fanns det inte mycket av och Sol såg snart till att även denna inte fanns, men hon leder honom tillbaka in för att inget skall falla på henne.

Jezebel gick in i det rangliga huset, lukten som slog mot honom fick honom att rynka på näsan, doften av svett, sperma och blod var en kombination som han inte uppskattade men han gick längre in i huset fram till en disk. Cassian kom efter honom och höll en vakande blick på honom rädd för att han skulle göra något dumt. Jezebel gick fram till den feta mannen bakom disken. Han tittade upp ifrån pengarna han räknade och såg på doktorn.
"Ja?" Sa mannen och Jezebel fingrade på skalpellen i fickan och tvingade fram ett leende mot mannen.
"Vi vill ha en flicka" sa Jezebel.
"En?" Frågade värden och Jezebel så på honom och nickade.
"Ja, är det ett problem?" Frågade han kallt och mannen skakade på huvudet.
"Nej. Ni kan få Bea, hon finns i rum tre" sa mannen och Jezebel betalade honom och gick bakom disken och till ett mörkt rum med stark parfymdoft. På sängen låg en ung naken kvinna med blont hår som log stort mot dem båda. Cassian låste dörren och satte sig på en stol i hörnet och Jezebel gick fram till kvinnan och drog ett finger från hennes lår upp till hakan och fick kvinnan att möta hans blick. Jezebel lutade sig fram och deras läppar möttes, kvinnan la armarna runt hans hals och han tog fram skalpellen ur fickan och skar upp hennes mage. Kvinnan försökte dra sig undan men han höll fast henne, skriket som lämnade kvinnans läppar åkt in i hans mun. Blodet rann ner på hans hand och han körde in handen i såret på magen och kvinnan började få panik. Cassian kom fram till dem och höll ner kvinnan och la sin hand över hennes mun och Jezebel såg tacksamt på Cassian och strök den blodiga handen över hans kind och slickade sedan av sina fingrar. Han såg ner på kvinnan som panikartat försökte ta sig loss men det var lönlöst och snart skar Jezebel av halspulsorden och blodet sprutade över honom och han log stort och såg ner på den döda kvinnan och kastade sedan ner henne på golvet. Jezebel såg på Cassian och kysste honom och drog ner honom i sängen.
"Jezebel" sa Cassian lågt men Jezebel tystade honom och började långsamt smeka honom.
"Säg inget" sa doktorn men Cassian hindrade honom.
"Är du säker på att det är vad du vill? Det beror inte på alkoholen?" Sa Cassian och Jezebel såg ilsket på honom.
"Jag vet vad jag vill, jag är inget barn" sa Jezebel och höll ner Cassian och kysste honom, Cassian sa inget mer utan slöt ögonen och besvarade kyssen.