ORP: The dark war

Isoud
Jag springer in i en skog och fortsätter framåt tills jag snubblar över en rot och faller raklång på marken. Yrseln förlamar mig och jag kryper ihop på marken.

Amicia
"Isoud!" Skriker jag igen och drar ett djupt andetag. Hon var trots allt min första riktiga kompis. Tror jag i alla fall.
Jag torkar bort en svettpärla och fortsätter springandes leta efter henne. Alla tankar på trötthet och irritation var som bortblåsta.

Isoud ~
Nej, nej, nej. Hitta mig inte. Jag vill inte dra in Amicia i detta. Men så försöker jag resa mig och faller igen, slår huvudet i en sten. Ett skrik undslipper mina läppar innan jag tappar medvetandet.

Grace

Jag springer efter prinsessan, helt chockad. Det är andra gången på tolv timmar jag ser någon dö.
"Amicia! Vänta!", skriker jag, ovetande om något annat.
Flickan som ägde lammet - Isoud, hon som dödade en människa bara så där - har försvunnit in i skogen.
"Amicia!", skriker jag igen.

Amicia
Jag snurrar runt när jag hör mitt namn. Det låter långt bort men jag ropar tillbaka.
"Här!" skriker jag och lutar mig mot ett träd.
Mitt hjärta känns som det ska komma ut. Hoppa rakt ut genom bröstkorgen på mig och landa på marken framför mig.

Grace

Jag drar upp klänningen, hoppar över stenar och stockar mot Amicias "här".
Hon står lutad mot ett träd och andas djupt.
"Var är Isoud?", flämtar jag.
Språngmarschen påminde mig om den sista flykten jag hade med mamma. Den sista gången tillsammans med henne. Jag minns inte ens hennes sista ord.

Amicia
Det bränner i ögonen.
"Jag vet inte" Säger jag men rösten viker sig.
"Vi måste hitta henne!" säger jag tillslut med ett lätt tjut. Min hjärna går på högvarv och mot min vilja tänker jag på alla faror Isoud skulle kunna bli utsatt för. En sak som är säker är att det finns många djur i skogen som inte är lika harmlösa som lammet.

Isoud ~
*avsvimmad bara någon gran ifrån flickorna*

Grace

"Vi måste hitta henne!"
Paniken i Amicias röst får mina instinkter att också vilja bryta ihop. Men det skulle aldrig funka. I sådana här situationer måste man försöka vara lugn. Även om det inte går så bra.
"Ska vi dela på oss?"

Amicia
Jag tar ännu ett djupt andetag och nickar, sedan går jag åt ett håll med en känsla av att Isoud är någonstans här.