The living dead(Dragon Fantasy)

Alex föll ner på golvet ur stånd att röra sig mer. Smärtan pulserade som slag genom hela kroppen. Såret hade inte öppnat sig som tur var, men hon borde inte stödja på det så mycket och definitivt inte springa med det. Hon andas kraftigt och stötvis, inte för att springa utanför smärtan hon försökte kontrolera.

Mark satt ner tyst en stund innan han lastade ur väskan och kom till Alex. "Hur är det?" undrade han oroligt och satte sig vid henne. Hon verkade ha ont.

"Bra." fick hon ur sig mellan hopbitna käkar även om det var en lögn. Eller det berodde på hur man definiera det hela, hon hade inte benet avkapat.
"Ont." andades sedan Alex ut i en enda utandning och tvingade sig själv att sitta upp.

Mark la försiktigt armen om henne och försökte trösta på så sätt. "Du måste vila mer..Vi får hålla oss inne några dagar". Han hade knappt tänkt på sin hand men den pulserade nu, dock inte så hemskt.

Alex skakade på huvudet.
"Vi måste jaga och till staden, inte tid till att vila." säger hon men lutar sig tacksamt mot honom.
"Det går över, blev bara då jag sprang. Jag blir bra imorgon." sa hon och log svagt.

Mark suckade. "Jag går ensam, du stannar här och vilar" sa han bestämt. Han trodde inte på att hon skulle bli bra. "Du har tid att vila, hur tror du jag klarade mig själv förut?".

"Nej, jag vill hjälpa." protesterade hon.
"Till staden går du inte själv." skogen gick hon med på, att jaga men inte staden. Hon svarade inte med en gång.
"Då var du inte själv, nu är det mat för två och jag vill inte vara skyldig mer än vad jag är." sa hon bestämt.

Mark började bli irriterad och drog bort sin arm om henne. "Jag går själv, och du är inte skyldig mig okej? Du behöver inte ge något!". Han kanske skulle ångra de orden sen. Han gick och började skära iordning till middag.

"Du går inte själv, inte till staden. Tror du jag vill ha dig död där? Jag kan ta mig dit, jaga kan du göra jag kan samla bär och örter." sa hon med en röst som sjöd av ilska. Vare sig han sa att hon var skyldig eller ej så ville hon betala tillbaka. Hon tog sig upp och började hänga upp de halvtorra kläderna, hans och hennes.

Mark släppte maten och vände sig mot henne, mörk i blicken. "Det här är min stuga, det här har jag jagat, jag har låtit dig stanna, jag bestämmer" sa han argt och kom fram till henne och tog tag i hennes handleder. "Du.Ska.Vila" sa han argt och puttade ner henne på bädden en aning hårdhänt.