PRS

Jag tryckte hårdare. Snart hade cigaretten bränt ett stort hål på handen. Jag slängde ut cigaretten genom fönstret och såg på såret. Det var djupt och blodigt och fullt av aska.

Jag reste mig och tänkte gå hem till Violette för att säga förlåt, men hejdade mig just då jag öppnade dörren. Hon skulle vara tycka att jag var konstig, och hon hatade mig nog ändå redan tillsräckligt. Hon brydde sig säkert inte ens, utan var hos en massa kompisar och glömde bort mig helt totalt. Jag hade ju inga vänner att gå till, Violette var den enda.

Jag grät inte nu. Jag ville vara stark. Istället la jag mig i sängen. Jag kände mig sömnig. Jag ångrade att jag hade sagt nej till att gå på bio med Ewan och valt att vara med Oliver istället. Men Nu ville ingen av dem träffa mig. Och jag ville inte träffa dem.

Jag gick iallafall ut och satte mig på en bänk ute i parken utanför mitt hus. Jag drog upp benen och lutade hakan mot knäna.

Tillslut somnade jag. Jag sov flera timmar.

Jag satt där ganksa länge.

När jag vaknade så var det mörkt ute. Jag satte mig upp i sängen och tittade på klockan. Den var 20:48
Jag tog upp min mobil som låg på sängbordet. Jag hade ett meddelande från pappa. Jag läste det.

" Hej gumman! Jag och mamma är bortbjudna på middag ikväll hos några kompisar, vi åker dit direkt efter jobbet! Det finns lasagne i kylen! Kram / pappa"

Jag suckade. Mamma och pappa var nästan aldrig hemma på kvällarna. Jag reste mig upp. Jag kände en fruktansvärd värk från handen. Plötsligt kom jag ihåg att jag hade bränt hål på handen med cigaretten. Jag gick och tände lampan i taket och såg på brännsåret. Då fick jag syn på att det var värre nu. Det var helt svullet och rött runt såret och det var fullt av var. Jag gjorde en äcklad min och öppnade sovrumsdörren. Jag gick in i badrummet och öppnade badrumsskåpet. Jag fick syn på en oanvänd rulle bandage. Jag tog ut den och lindade om handen med bandage. Det såg inte klokt ut, men jag brydde mig inte.

Jag satt där tills mamma kom ut och bad mig komma in efter någon timme när det redan hade börjat bli mörkt. Jag nickade och reste mig slött upp med en suck. Mamma studerade mig och suckade tungt innan hon öppnade dörren igen och höll upp den för mig.
- Vad är det som är fel? Frågade hon och såg lite oroligt på mig, men jag skakade bara på huvudet.

Jag brukade nästan aldrig prata med mamma om någonting. Inte om problem, inte om jag var glad heller. Hon brukade inte heller fråga mig så ofta, trots att hon alltid såg på mig om jag mådde dåligt hur lätt som helst...

- Ingenting, mumlade jag lite irriterat och gick in med mamma tätt efter mig. Jag drog av mig skorna och jackan innan jag låste mig in på mitt rum. Jag lyssnade på musik och var på facebook. Jag chattade med Oliver, inget viktigt bara typ 'vad gör du' prat. Jag gick in på Violettes profil och såg på hennes bilder, och när jag såg bilder på henne och mig började jag gråta. Tårarna rann ner för mina kinder och droppade ner på tangentbordet.

Med bandaget tjockt omlindat runt handen så gick jag ut ur badrummet och in i köket. Jag öppnade kylskåpet och fick syn på en matlåda med lasagne i. Jag tog ut den och stängde kylen, sedan tog jag fram en tallrik och la över lite lasagne på den. Jag ställde in tallriken i Micron och vred på två minuter.

Jag satte mig på en av köksstolarna och väntade tills maten skulle bli klar. När Micron plingade så reste jag mig upp och tog ut tallriken. Jag öppnade kylen igen och tog ut ketchupflaskan. Jag hällde ketchup över lasagnen och ställde sedan in flaskan i kylen igen. Sedan tog ut en gaffel och en kniv ur kökslådan.

Jag gick ut i vardagsrummet och ställde tallriken på vardagsrumsbordet, sedan satte jag mig i soffan och satte på teven med kontrollen. Jag bläddrade igenom kanalerna samtidigt som jag åt av lasagnen.

Jag torkade ilsket bort tårarna och smällde ner locket på datorn.
- Vad är det som händer? Ropade mamma från nedrevåningen då hon hörde smällen. Jag drog ett djupt andetag och försökte på rösten att låta stadig.
- Ingenting!, ropade jag, med helt okej röst, faktigst. Jag gick in till badrummet och duschade. Det var skönt att få ta en varm dusch och det kändes skönt att få de torkade tårarna bort tvättade från mitt ansikte. Jag lindade in mig i en handduk och smög in på mitt rum igen där jag tog på mig pyjamas och satte mig i sängen med en bok framför mig.
Boken påminde mig faktigst lite om Violette och mig. Två tjejer som bråkade över två killar de var kära i. Löjligt egentligen.