På havets botten.

Hon somnade men då kom läkaren in och suckade.
"Vad är det med dig Co?" Han hade en rullstoll utan hjul och han hade två robotar med sig.
"Jag ska hämta henne nu." Han log mot Co och såg på Aida.

"Men... Vad ska du...?", började Co.
Han var verkligen inte klar i huvudet.

"Det sa jag igår min elev. Stora salen." Vaktrobotr kom och tvingade ner Aida i stolen och de började att föra bort henne.
"Du borde bli piggare."

"Vad ska jag göra?", frågade han.

Han suckade irreterat till.
"Jag vet inte. Sova kanske? Gå hem!" De gick ut och hon försöäkte ta sig ur stolen men hon trycktes ner hela tiden.

"Men... Jag... Detta är mitt jobb!"
Han visste inte riktigt varför han protesterade; han kände sig väldigt, väldigt trött.

Han förde in henne i ett stort runt rum. I mitten stod det en stol nästan som en tandläkarstol och breved stod det ett stort bord i metall och hon såg på balkongen och män och kvinnor stirrade på henne.

Han bara satt där på golvet när de försvann ut genom dörren. Vad... Vad skulle han göra nu?

((Kan han inte gå efter och hjälpa dom?())

"Mina damer och herrar." Han såg sig om och såg till att hon var ordentligt fastspänd och lät stolen höjas lite och lutade den tillbaka. Han log och såg upp. "Den här flickan är från ytan." Han satte på sig ett par läsglassögon och log.

Han sprang upp. Han befarade deras planer, och de var inte nådiga. Han ryckte ovarsamt upp dörren och försökte lugna ner sig. Vart var det nu de skulle...?