PRS(fashion7)

Nash ryste till av Minas hand på hans axel. Hon var så varm och han var så kall och gud visste om Nash skulle klara sig igenom dagen utan att falla ihop igen. "Jag..Erm...Jag är inte säker." mumlade han lågt och vände bort huvudet, samtidigt som han drack mer av vinet. "Kan du lämna mig ifred ett litet tag?" frågade han sedan. "Kom tillbaka om någon timme."

Mina nickade sakta. "Jag ska göra det". Hon släppte honom och gick ut ur rummet och stängde den noga bakom sig. Hon tog sig sedan ner till köket då hon inte ätit något. Hon fick en stor skål med soppa och åt den sakta medan hon stirrade ut genom fönstret. Tillslut var hon klar men det hade knappt gått en halvtimma, så hon gick till sitt rum och tog en av böckerna Nash gett henne och började läsa. Mycket hade hon fått av Nash, böckerna, kläderna, det hon velat och behöva ha. Han hade till och med köpt in nya bågar till armen för att hon sagt att det behövts.
Tillslut då en timma gått la hon ifrån sig boken och gick till hans rum igen, men denna gång knackade hon och väntade.

Då Mina gått började Nash dricka något förfärligt mycket. När de två kannorna var slut kände han sig lagom snurrig för att våga bli arg. Dum och full vart han allt när han ilsket drämde handen i bordet så att alla glas och kannor föll och gick sönder. Och så insåg han försent vad som skulle hända. Helt stilla satt han i trekvart. Utan möjlighet att röra sig till han fick svälja sina tabletter. De var såklart någonstans i närheten - men hur skulle han nå dem om han varken kunde röra sig eller tala? En tunn suck for genom honom när någon knackade på dörren. Hade en timme redan gått? Så pinigt, att behöva sitta där helt paralyserad! Nash tog i med alla sina krafter för att få ut ett ljud, men läpparna rörde sig inte ett dugg.

Mina väntade en stund innan hon knackade igen. "Nash? Det är jag, Mina". Hon väntade en stund till innan hon tillslut öppnade dörren och gick in. "Nash!" Hon såg oroligt på honom, på kannorna och de krossade glasen och på Nash som luktade alkohol.
"Är du full?". Hon såg att något mer vad fel och började plocka upp kannorna och glasskärvorna. Hon suckade och såg sen på honom. Hon rynkade på pannan, allt var så konstigt. Hon kom fram och sökte med blicken i rummet.

Nash satt kvar, helt stilla utan att röra sig. Han kunde ju inte, så det var ju inte att han inte ville röra sig eller så.

Mina såg på honom, varför sa han inget? Rörde sig inte? Hon gick fram och såg på honom en lång stund. "Nash..." började hon då hon plötsligt mindes. Då hon suttit i matsalen hade någon nämnt att kungen blivit mer sjuk, men att Valeria hade hittat något som hjälpte mot det. Hon började ivrigt leta i lådorna tills hon fann en ask med tabletter. Hon tog ut två och stoppade de i Nash mun, om han behövde dem skulle han väl svälja?

Nash såg ivrigt på när Mina började söka i rummet. Om han kunnat hade han definitivt gjort henne allt hon ville. Fast han kunde ju inte röra sig så det var ju inte precis någon ide. Då hon stoppade tabletterna i hans mun kunde han ju inte svälja, men sakta smälte tabletterna i hans mun och efter några minuter började Nash kunna röra sig igen. Kroppsdel för kroppsdel fick tillbaka förmågan, och snart stod han upp också, dock lätt lutad mot bordet då han fortfarande var lite mer än trevligt salongsberusad.
"Tack!!" pustade han lättat och började strecha ut armar och nacke. Nash såg en stund på Mina med varm blick och sjönk åter ner på soffan igen.

Mina såg på honom, hur han började kunna röra sig. Hon såg dock nu mer orolig ut än innan, hon hade hört att han var sjuk men inte att det varit såhär illa! Men tabletterna verkade vara bra och fungerade nästan direkt.
"Så lite så...". Hon studerade honom och mötte hans blick och log svagt tills han satte sig. "Du är berusad" sa hon sen bara igen. Hon kände det på lukten och de krossade glasen hintade om det med. Kungen i Sunder hade ofta luktat och betett sig så, han och alla andra adelsmän drack jämt.
"Så...Hur är det? Har du varit såhär borta hela tiden?". Hon satte sig inte men kom närmare.

Nash nickade kort och blundade. Det var otroligt att Nash - även berusad - var så fruktansvärt allvarlig. Det hade folk ofta påpekat när han var liten. "Vilken allvarlig pojk!"
"Det blir nog den allvarlige prinsen av Dells, det här!" "Seså lilla gubben, ge mormor ett stort leende nu!"
Senare förstod man att Nash skulle bli kung,och inte prins,,men Sama meningar upprepades hela tiden och i takt med att Nash växte blev han allt allvarligare.
Nash nickade sakta, berusad var han nog. Han kände det i hela kroppen, samtidigt som hans försvagade sinne om och om malde på om att det nog inte var så farligt ändå.
"Du är väldigt vacker, vet du det?" mumlade Nash plötsligt och vände huvuet mot Mina. Han lät sin blick glida långsamt ner, från Minas ögon och ner för hela henne.

Mina stod stilla och studerade honom. förutom lukten av alkohol skulle man nog aldrig kunna tro att Nash var berusad, han betedde sig nästan som vanligt, var lugn och allvarlig. Hon mindes sin första tid på slottet, det hade tagit lång tid innan hon sett honom le. Men när han väl log stannade alla upp, för att de var så ovana vid det.
Mina skulle precis säga något mer då Nash sa något som fick henne att stirra på honom och sakta rodna. "Nej...Det visste jag inte" sa hon som svar på det hela och såg hans blick. Hon tog ännu ett steg närmare och satte sig nu faktiskt i en fåtölj vid honom.