The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia tystnade då, han hade rätt. Hon hade nog blivit hemsk hon med. "Jo, jag ska återgälda dig" mumlade hon innan hon slöt ögonen. "Jag saknar mina föräldrar" mumlade hon sen. "Och mina vänner där hemma...Speciellt min bästa vän".

"Kommer vi ut får du återgälda mig genom att komma tillbaka till livet." sa han bara då han gissade att det aldrig skulle hända.
"Vad heter han då?" frågar Mark och kommer sedan på fötter, han ville bara gå, gå och gå, glömma allt glömma Johannes som skar i hjärtat på honom.

"Matt" sa Lia och försjönk i minnen. "Eller min bästa vän...Han var mer än så" mumlade hon sorgset. Hon kanske aldrig skulle få se honom igen. "Men inget av det spelar roll nu" mumlade hon och tog sig upp hon med. Hon ville inte påminna sig själv mer om honom, hon hade gillat honom mer än som vän.

"Du träffar honom igen, du kan bo med honom skaffa små söta barn." log han snett för att muntra upp henne.
"Så kan jag komma och vara barnvakt och berätta spökhistorier om den läskiga ön där deras mor var en modig och vacker stridsprinsessa." flinade han till och tog lätt hennes hand då de tog sig vidare.

Lia log svagt åt det och kramade om hans hand. "Vacker?" skrattade hon lätt och rodnade lite. Ingen hade beskrivit henne så förut. "Jag tror inte det blir så..." sa hon sen sorgset. "Han har en annan, han förlovade sig för ett halvår sen".

"Vacker som en blomma." flinade Mark och log halvt och nickade sedan med en suck.
"Jaha, där rök den barnpassningen." sa han och knuffade till henne lätt i sidan, han ville inte se henne ledsen.

Lia rodnade kraftigare och knuffade honom tillbaka. "Vi har känt varandra sedan vi var små...Jag är glad att han har någon han gillar" mumlade hon innan hon försökte rycka upp sig. "Inget av det spelar någon roll nu".

"Kanske inte." sa Mark och visste ärligt inte vad de skulle göra. De kunde inte bara gå och gå och inte gå tillbaka heller.
"Jag skulle gärna vilja träffa den där gudinnan och ta ett allvarligt snack med henne." sa Mark tillslut sammanbitet.

Lia gick på sedan under tystnad och skrattade lätt åt Mark. "Gör det du så stannar jag här och hittar något att äta". Runt dem fanns en del övergivna hus, det kanske fanns något i dem? Hon gick in i det närmaste och hittade inget annat än några flaskor fyllda med sprit. Hon bar ut dem. "Kolla vad jag hittade, de här har nog varit här länge":

Mark gjorde stora ögon och tog en, han hade en förkärlek för alkoholhaltiga drycker ett sätt att glömma allt.
"Ta det lugnt när du går in, folk kan bo här." mumlade Mark och öppnade en innan han tog en klunk och andades ut, han hade saknat det.
"Vi bör spara, de är bra mot smärta, sår, renande." sa han och slöt lätt ögonen.