Rollspel för Snigelklubben

Elvira:
"Okej", svarar jag bara och delar upp frukost, och sen delar jag upp det som är kvar på hälften så Isabelle får en del och jag får en annan.
"Du förresten, jag ska kolla till bagage- rummet. Det kan finnas något användbart där, du borde sova", säger jag och pekar på hennes violetta ringar runt ögonen.

Isabelle:
Jag stoppar ner maten i väskan.
"Tack", säger jag trött och sitt-ligger på en trasig flygplansstol.

Jag suckar och skakar på huvudet. Jag vet att det här inte är någon jävla dans på rosor. Och det är just därför vi ska hålla ihop. Den där tjeen verkar inte fatta så mycket. Jag må vvara elva, men jag är inte direkt dum i huvuder. ag llägger mig på sanden och märker plötsligt hur trött jag är.

(förlåt för stavfel. Skriver på min shittiga mobil)

Elvira:
Jag ställer en vattenflaska och bröd bredvid henne så hon kan äta när hon vaknar.
Jag går ut och delar ut lika.
"Ta vara på vattnet, drick inte för mycket på en gång", varnar jag och går till bagage-rummet för att undersöka.
Efter att ha hittat kläder, smink, böcker lite leksaker och en video-kamera så hittar jag en pistol.
Jag höjer förvånat på ögonbrynen, en terrorist har alltså varit på planet.
Jag skakar å huvudet och letar vidare.
Jag hittar ett papper och penna.
Jag river ut en liten bit från pappret och skriver "SURPRISE" och la pistolen & lappen vid Isabelles mat.

Jag går fram till Elvira.
"Även fast du kanske inte vill uppföra dig så kommer jag att försöka. Vi måste hålla i hop, just därför att det här inte är en dans på rosor. Och sluta underskatta min intelligenskvot. Även fast jag elva är jag inte dum i huvudet eller nåt, bara så att du vet. Vad jag än gjort för fel, förlåt. Jag skulle gärna vilja veta vad jag gjorde fel.

Elvira:
Jag lägger armarna i kors och ger henne en kall blick.
"Försök inte verka smartare än vad du egentligen är. Jag 'underskattar' din 'intelligens' för herregud! Du går i femman eller? Och 'uppföra'? Vi har just kraschat på en ö där det finns fenixar, drakar, varulvar och gud vet vad hur f*n tycker du att jag ska uppföra mig?! För försöker hålla er vid liv men det är inte så jkla enkelt!", även om ilskan kokar inom mig så har jag en lugn och proffsig ton.
Jag vänder på klacken och går in till skogen med Rubin i hälarna.

Isabelle:
Jag vaknar några timmar senare. En vattenflaska, en bit bröd och en pistol med en lapp ligger bredvid mig.
"SURPRISE" står det på lappen. Jag ler åt Elvira och stoppar pistolen vid bältet. Därefter så tar jag en klunk vatten och äter en bit bröd. Det är solnedgång. Ett vrål kommer från skogen. Ett människoskrik. Jag springer ut ur planet till Elvira och Sweetie med handen på pistolen.
"Umi?" ropar jag, och draken kommer.
"Du måste ha hört det där", säger jag till Sweetie. Jag letar med blicken efter Elvira, och hittar henne på väg in till skogen.
"Elvira! GÅ INTE IN DIT!"
Jag följer efter henne in i skogen.

Elvira:
Jag hör ett kvävt skrik och när jag vänder mig om så ser jag en människa, nej inte en människa. Det ser ut som personen har förruttnat. Tänderna är gula, hyn grön, den har bara ett öga, maskar kryper omkring på den och andedräkten luktar död.
Varelsen krälar snabbt emot mig.
Jag kväver ett skrik och avlossar ett skott rakt i huvudet på den.
Snart hör jag fler kvävda skrik. Jag klättrar upp i ett träd och min hand darrar.

Jag tystnar. Ännu ett människoskrik. Det här börjar bli läskigt. Något börjar styra mig, så jag går mot skogen. Jag försöker skrika, men det går inte. Det är som voodo eller något. Jag får panik, men det finns inget jag kan göra hur mycket jag stretar emot. Jag förs ner i en mörk grotta. Då kraften väl släpper taget är ljuset från öppningen borta. Det ligger stenar i vägen.

Isabelle:
Något tar tag i min vrist. Jag vänder mig om och ser en människa.
Det är ingen människa.
En zombie.
Vad mer ska finnas på denna jävla ön? tänker jag.
Blixtsnabbt drar jag fram pistolen och skjuter den i huvudet. Fler kommer. Jag ser Elvira klättra upp i ett träd och följer hennes exempel. Hoppas bara de inte kan klättra.