PRS(Dragon Fantasy)

Stefan la armarna om henne. "Hur är det? Vad drömde du?" Undrade han mjukt ocj kysste henne.

Ina bara skakade på huvudet till en början och kröp intill honom. "Min far." fick hon sedan tyst fram lätt darrande på rösten.

Stefan kramade om henne. "Var han ond mot dig?" undrade han tyst och strök henne över håret.

Ina nickade stumt och stirrade upp i himmelen, "Efter mor dog, han började supa, var våldsam." sa hon kort med en röst utan känslor, "Sedan drunknade han, ute på sjön." mumlade hon.

Stefan kysste henne tröstande. "Jag är ledaen att det blev så" mumlade han och kramade henne än.

Ina ryckte på axlarna, "Jag var glad när han dog." sa hon med känslokall röst, hon var som stel och livlös i kroppen.
Sedan var hon tyst en lång stund, "Men jag sakna min bror." mumlade hon, sin by med. Att göra vad hon ville, att fiska, att vara någon att räkna med.

Stefan var tyst en stund. "Jag ska göra vad jag kan för att du ska se din bror igen, jag lovar". Han tänkte försöka göra allt. "Vet du...Jag har två småsystrar". Han hade aldrig nämt dem. "De och mor bor i ett hus en bit borr från bym, mor gillade inte far så de flyttade dit...".

"Han är min tvillingbror, det är som att slita ut en del av sig själv när man inte är samman. Bara de timmar vi var skilda då vi jobbade var plågsam." sa Ina med plågad röst och såg sedan upp på Stefan.
"Åh, har du?" hon såg lite gladare ut eller nyfiken, barn gillade hon.

Stefan var tyst igen. Han visste inte hur det var att känna då. Han hade ingen tvilling, och hans småsystrar älskade han men han kunde träffa de när han ville.
"Ja, Seline som är tio och Nadja som är tolv" berättade han sedan. "Ska vi hälsa på de sen?".

Ina log halvt och funderade, de skulle i bästa fall se henne someen tjänare och inte en ägodel eller med barnens oskuldfullhet en vanlig människa. Men hans mor? Knappast beviset fanns inbränt på hennes arm.
Hon suckade men nickade, "Jo, det kan vi." sa hon.