Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

"Men inte nu, han är inte densamma som innan. Du såg vad han gjorde mot kaninen, och han tänkte göra detsamma med oss", sa Alice.

Katten säger inget mer utan försöker smälta det hela. Vad hände med den söta lilla Alice?

"Jag vet att du inte förstår mina val just nu, men jag har åtminstone försökt ge honom en chans, men han är ingen bra person längre", sa Alice.

Katten rycker till. Vet hon om att hon just svarade på det han tänkte.

Alice såg snart Påskharen och Hasselmusen igen.

"Tack! Nu behöver vi inte oroa oss för hans onda planer längre", sa Påskharen lättat.
"Var kommer vi ut"? Frågade Alice.
"Ditåt", sa Påskharen och pekade.

Alice gick ut ur dörren som ledde ut. Konstigt nog så var det inte fast mark under. Den stora fabriken, eller vad-det-nu-var verkade sväva mitt i himlen för det var moln vid den höjden de var.

"Öhm, hur kommer vi ner"? Frågade Alice.

"Hoppar" säger Hasselmusen.
"Då överlever vi inte länge till" muttrar katten.

"Nej, finns det inget annat sätt"? Frågade Alice.

"Inte vad vi vet" säger Påskharen.

"Åh", stönade Alice. "Vi måste härifrån för att kunna hitta den andra delen av Jabberwocks staven"!

"Staven! Den vet vi var den finns", sa en röst som kom från himlen.
Plötsligt flög en grip fram till fabriken.
"Kom, jag är på er sida", sa gripen.

Katten ser tvekande på gripen. Han hade hellre ätit upp än flugit på dennes rygg.