Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

- Jag ska lära dig att dansa vals, foxtrot, gammeldans, elddans och hyllningsdans. viskar Nicolai i hennes öra.

Brutus slutar spela på pianot. Nicolai ser på Brutus som tittar på det stora fönstret som har gardinerna fördragna. Nicolai sätter ner Scarlett på golvet och går långsamt fram till fönstret och drar bort gardinerna.

"Åh nej, månen, den, den kommer vara full inatt. Efter denna natten kommer hon inte kunna gå emot min vilja..." Han vänder sig hastigt om och ser på Scarlett med mörka ögon.

Hon skrattar mjukt till av hans viskningar och ser på honom.
- Kommer du lära mig alla dem där? Hon ser förtjust ut, men leendet försvann så fort han satte ner henne och gick i väg.
- Nicolai?

Han ser in i hennes ögon och sträcker ut sin hand mot henne,
- Kom till mig. Säger han med mjuk röst.

Hon går villigt fram till honom och tar försiktigt hans hand i sin, blickar upp mot honom. Leendet kommer snart tillbaka och ögonen gnistrar återigen.
- Jag har äskat den här kvällen. Dansen, maten.

- Det glädjer mig. Säger han och ser på henne. Han drar i hennes arm så hon står precis jämte honom vid fönstret,
- Inatt kommer månen att vara hel. Efter inatt kommer du inte kunna gå emot min vilja. Så jag frågar dig nu, innan det händer. Han ser på Scarlett och tar båda hennes händer i sina händer.
- Scarlett, vill du stanna hos mig? Hans er ner på henne och för första gången sedan Monique känner han något för en annan människa.

Hon ser upp på honom med en värmande blick och hon nickar.
- Ja jag vill stanna men snälla jag vill ha min vilja.
Hon ser ledsen ut och tar något steg bakåt för att slippa vara nära honom.
- Snälla Nicolai

Han ser på Scarlett, hon säger att hon vill stanna men hennes kropp säger att hon vill fly.
- Enda chansen att bryta det är om jag bränner upp kontraktet, men hur vet jag att du stannar hos mig? Jag är ju trots allt.. som du sa... e-ett monster.... Nicolai vänder sig om och stirrar på natthimlen och månen som nästan är på mitten av himlen nu. Han sluter sina ögon och en sorg väller över honom...

- Jag struntar i om du är ett monster. Du har inte behalat mig dåligt. Kanske lite iskallt men jag vill stanna.
Hon går fram och smeker hans kind.
- Jag vill vara här med er snälla Nicolai förstå

Han lutar sitt huvud in i henne beröring och viskar,
- okej... Men lova att du stannar hos mig, för all evighet.

Hon ser på honom och sväljer tungt.
- för all evighet? Jag tror inte jag lever så långt.
Hon ser sorgset på honom.
- Förlåt mig Nicolai. förlåt att jag inte kan hålla det löftet