Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel blundade snart han med och kände att han allt för snart avbrutit kyssen. Osäkert skruvade han sig och bad om ursäkt. "Förlåt, du...du behöver inte stanna.." sa han och kände hur rodnaden måste synas nu. Han drog handen genom håret och hoppade ner från balkongräcket, därefter gick han suckandes in i rummet igen. Han vågade inte se på Mona.

Mona öppnade ögonen och log då han bad om ursäkt. "Inget att be om ursäkt för....jag stannar gärna om jag får". Då han hoppade nerför balkongen så sprang hon fram till räcket och stirrade efter honom. Varför kysste han henne först och sedan sprang iväg?
Hon gick till sitt rum, nedslagen över att han inte såg på henne längre. Men där inne väntade en överraskning, stallpojken.Innan han la en hand för hennes mun han ett kvävt skrik komma ur henne.

Niel hörde skriket och sprang genast in i Monas rum. Så fort han fick syn på Nils blev han ursinnig. Med ansiktet åter nollställt (då det var lättast att uthärda blodet så) slog Niel till stallpojken riktigt hårt i magen, men stallpojken kunde slåss. Han grep tag i Niels armar och kastade honom mot golvet. Niels satte naglarna djupt i Nils armar och gjorde en kullerbytta, och landade på stallpojken. Med honom över sig var Nils i princip försvarslös, och Niel passade på att ge honom några extra slag, bara för njutningens skull. "Svin." sa han lugnt och uppenbarade leendet som fick alla att backa från honom, ett djävulens leende. Och sen gick allt snabbt: ett litet knak och Stallpojkens nacke var förstörd. "Ingen gör illa Mona." förklarade han för den döde Nils och ställde sig upp. Så tog han Nils i kragen och släpade ut honom ur rummet. "Du får, men jag fattar om du inte längre vill stanna i mitt rum." mumlade han något dystert till Mona på vägen ut.

Mona tumlade bakåt och såg med skräck på det som hände. Hon ropade till då stallpojken kastade Niel mot golvet, men Niel hade då redan övergreppet igen. Hon blundade och öppnade inte fören det förfärliga knakandet hördes.
Hon öppnade ögonen och ställde sig långsamt upp. Hon sprang snabbt ifatt Niel och tog hans hand. En aning chockad och skrämd av det som hänt så hade hon först svårt att säga något. "Har du inte fattat det än? Jag vill stanna med dig".

Niel skakade på huvudet och log ett sorgset leende, "Vi får väl se om du är i mitt rum när jag är tillbaka då."
Niel slängde stallpojken i en övergiven soptunna utanför byggnaden och gick in. Medan han gick upp för trapporna skalade han av sig strumporna och torkade bort blod från ansiktet.

Mona såg envisare ut. "Jag kommer vara där". Då han försvann så gick hon in i hans rum, och satte sig väntande på hans säng. Då steg hördes så reste hon sig och såg hoppfull ut. Hon gick fram till dörröppningen och såg honom komma.

Niel såg förvånat på Mona men gick ändå in i sitt rum. "Vänta". Niel gick till badrummet och tvättade av sig. Sen virade han in sin kropp i ett badlakan och stack ut huvudet i dörren. "Kan jag få några rena byxor?"

Mona log stort mot honom. Hon tänkte precis säga något då han gick in i badrummet. Hon drog fram ett par byxor ur hans byrå och räckte dem till honom. "Här" sa hon och rodnade svagt. Hon satte sig sedan på hans säng igen.

Niel tog på sig och gick ut till Mona. Tveksamt satte han sig bredvid henne.

Mona log ännu större. Hon la trevande sin hand över hans. Hon såg sedan in i hans ögon igen, och innan hon hann hejda sig kysste hon honom, lycka exploderade igen i henne.