PRS(Dragon Fantasy)

Nalel nickade sakta. Men hon var ändå slut. Hon drack upp det sista och reste sig. "Jag går till tältet nu om du intr har några invändingar".

"Gör det, jag kommer snart." säger Meira och ler till henne, hon som var ovan behövde sin sömn.

Nalel nickade och gick ut ur puben och mot deras läger. Det var mörkt ute nu, och det kändes helt rätt att gå och sova. Då hon var i lägret kröp hon in i tältet och drog av sig alla kläder förutom skjortan och byxorna och drog en filt över sig.

Efter ytterligare några stop och prat med byns hober drar sig även Meira hem. Dock inte särskilt nykter, men vilka var det?
Hon kryper in i tältet och börjar dra av sig vapen och skor så hon bara har skjorta och byxor på sig.

Nalel sov tungt då Meira gick och la sig, hon var helt slut och inget mer än det rödblonda håret syntes från filten. Rytmiska andetag hördes hela tiden.

Meira försökte vara så tyst som möjligt och snart kröp hon ner bland filtarna. Det kändes ovanligt med någon i tältet men snart somnade även hon.

Nalel sov tungt hela natten. Hon skulle nog ha kunnat sova mycket längre om det inte vore för att högt prat och ljud av människor hördes precis utanför. Mycket stelt och motvilligt satte hon sig upp och gnuggade tröttheten ur ögonen.

Meira vaknade som på accord och klev genast upp. Något som var soldatlivet var sena kvällar och tidiga månar, att genast kliva upp och att sova den korta tiden man hade. "God morgon." sa hon till den sömndruckne Naalel.

"Godmorgon" mumlade Nalel och gäspade lätt till. Hon sträckte sig efter sina kläder och drog på dem över skjortan och byxorna.
Hon lyckades ställa sig upp trots att kroppen bara ville falla tillbaka till sängen.

"Trött och ont?" flinar Meira och drar på sig kläderna. Nu skulle de ha mat sen rekrytera nya soldater här i byn.