{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Efter en timme eller två vaknade Michael. Han såg mot Evins håll. Han log när han såg att hon lyssnat till hans ord och lagt sig i sängen. Tyst gick Michael till badrummet. Där värmde han en balja vatten som han sedan satte sig i.

Evin sov lugnt och avslappnat som hon inte hade gjort annat. Hela hon fick ett annat utseende och hon verkade inte så stel sov vanligt.

När Michael badat klart drog han på byxor och gick ut i rummet för att rota bland skjortorna. Han skrattade lågt vid synen av Evins ansiktsuttryck, det var så annorlunda, så fridfullt. "Jag önskar att du kunde se ut så där hela tiden. Du blir mycket vackrare så. Rött skulle passa bra till det där ansiktet...." mumlade han och satte sig på golvet framför Evin.

Evin vaknade, om det var av en känsla visste hon inte men då hon öppnade ögonen såg hon förskräckt på Michael och hennes ansiktsuttryck förändrades genast till den stela mask hon vanligen hade, som stängde ut alla känslor.
"Hur länge har du varit vaken?" säger hon förskräckt och sätter sig upp, varför såg han på henne så?

Michaels leende blev ledsamt och han såg fundersamt på Evin. "Ett tag." svarade han sedan kort och knäppte sista skjortknapen. "Varför blir du så när du vaknar?" frågade han efter en stunds tystnad.

"Blir vad?" sa Evin minst sagt förvånat för vad blev hon? Hon tar sig ur sängen och drar på sig skorna, det hon sov i dög gott till att ha sedan.

"När du sover ser du så fridfull ut, som om det inte fanns något att oroa sig för överhuvud taget. Du ser lycklig ut. Men så fort du vaknar blir du sådär stel igen. Varför kan du inte visa ditt riktiga jag? Ens för mig?"

Evin ser först bara på honom eftersom hon inte visste något av detta. Sedan tänker hon efter, "Att visa sina känslor är att visa sig svag och folk kan utnyttja ens svaghet och använda det mot dig." sa Evin enkelt och såg sedan på honom, "Tror inte jag klarar av det helt enkelt." sa hon och ryckte på axlarna.

Michael såg surt på henne. "Så du menar att jag är...sårbar?" muttrade han och satte sig i sängen.

"Nej...." sa Evin och tystnade, hon visste inte hur hon skulle säga det. Hon kastade en blick på honom där han satt vid henne. "Jag vet inte, det är bara det jag har lärt mig av livet på slottet. Randa utnyttjar ens svagheter." sa hon ursäktande.