(PRS) Mellan Queen Boo och fashion7

Erik vandrar in i labbet med en grupp elver. De flesta är tjejer som fnittrar åt allt Erik säger. Jag vänder mig mot Simon igen och suckar ljudligt.
- Simon, jag kan inte lista ut hur det här hänger ihop!!

Jag går tillbaka, på vägen tar James min hand. jag ler mot honom och går in i labbet.

Simon rycker på axlarna och säger;
- Jag ska prata med rektorn om saken.

Jag nickar och gnuggar mig fundersamt i pannan. Erik ger mig en undrande blick som jag ignorerar.
När jag ser Selena så byter jag fil. Den visar ett annat DNAtest.
- Ni har inte samma DNA. ljuger jag.
Jag vill inte oroa henne mer.

''Okej'' men jag ser att hon ljuger. Jag håller fortfarande James i handen. Jag kollar på DNA-testet. Det är inte mitt. ''Roxanne, det kanske inte verkar så men jag är ganska smart. Det här är inte mitt DNA-test

- Det är faktiskt ditt, säger jag och skrattar glatt.
Sedan stänger jag datorn, lägger den i min väska, och flinar mot James
- Du får fortfarande inte driva hennes blod, säger jag och tittar menande på Selena och James händer. sedan skrider jag visslande ut ur rummet. Resten av dagen ligger datorn i min väska.

Jag har fäktning. När jag kommer in ler James mot mig, och jag ler tillbaka.

På kvällen skippar jag middagen och åker ut på stan. Jag sätter mig på ett Starbucks. Där slår jag upp datorn och ser på testet. Sedan söker jag på Wikipedia efter något som kan hjälpa mig att klura ut hur DNAtestet fungerade.

Klockan 11 på morgonen återvänder jag till skolan och lägger datorn under min kudde, innan jag somnar.

Jag får fäktas mot honom. Simon gapskrattar när jag vinner över James och James ger simon fingret. "Jag måste hå"

Jag vaknar tidigt på kvällen, och lägger datorn i min väska. Sedan går jag till fysik lektionen. Det är kul, men jag hänger inte med så bra.

På poesilektionen är jag inne i mina tankar. Jag rodnar när jag märker att Erik har gett mig en fråga.
- Eh, va? frågar jag. Erik ger mig en misstänksam blick och låter mig sedan Svara på frågan. Resten av lektionen är jag helt borta.

Jag tänker bara på det där DNA-testet. Jag förstår inte varför Roxanne ljög. Jag får syn på henne i korridoren. "Roxanne! Vi måste prata" ropar jag. Zeb kommer fram till mig och lägger armen runt mig.