twilight eller HP roll (var med.)

- Känns det bättre nu? Frågade han snällt.
- Ja, tack..... Ummmh.... Du Jake? Sa jag fundersamt.
- Ja? Sa han och lutade sig framåt jag såg hans ögon. Dom var blanka som om han skulle gråta när som helst.
- Bara en säkerhets grej, sa jag så jag fick det och låta lite lätt.
- Ja? Sa han igen, lite mer orolig.
- Kan du göra..... B.... B....barn. Även fast du är varulv och inte åldras? Sa jag generat.
- Jag... Jag vet inte. Sa han och efter att ha tänkt en stund till sa han: Jag tror inte det, men säker är man aldrig. Sen skrattade han. Varför frågade du?
- Som jag sa, säkerhets grej. Sa jag ännu mer generat.
- Ojjjj, har du gjort något du inte ska? Skrattade han.
- Ifall någon gjort något dom inte ska så är det isånnafall su som skulle ha gjort det. Sa jag och skrattade lite.
- Jag? Varför skulle jag ha gjort något sånt? Sa han och försökte få det att låta enkelt. Men rösten sprack på slutet. Jag kände hur han blev varmare under mig. Kag låtsades inte som något. Precis då sprang Seth in genom dörren med alla andra i flocken efter sig. Dom såg på Jake, och sen på mig.
- Det där tar vi senare. Sa Sam under stress.
- Va? Jag har inte gjort något! Sa han och knäppte bandet på min bh.
- Ja, ja vi vet Romeo. Sa Jared som också verkade vara stressad.
- Varför så bråttom? Frågade jag och satte mig upp medans ja drog på tröjan. Jake drog mig mot honom och jag hamnade i hans famn. Han började andas fortare. Sen började skakningarna.
- Jake, lugn lugn. Sa jag så långsamt jag kunde medans jag smekte hans nacke.
- Jake, antingen lugnar du ner dig eller så drar vi henne ifrån dig! Vi vill inte ha fler olyckor i flocken!! Sam var rasande.
- Jake, snälla. Viskade jag och sen bet jag i hans öra. Han slappnade av. Hans andning blev mer och mer regelbunden och skakningarna fanns bara i händerna. Kag tog bort örat, och då släppte han mig, eller putade iväg mig. Han satte sig i sängen.
- Verkligen? Sa han och andades. Jag såg genom hand ögon att han tittade på Sam.
- Så vi MÅSTE åka nu innan vi tippar bort det lilla spåret vi fick av henne.
'Vad händer?' Tänkte jag till Jake. Det var nog bättre att tänka än att fråga honom....
'Vi har hittat ett spår efter Shannon, hon försvann sent igår kväll.' Sa han snabbt.
- Gör dig redo och kom till Clearwatter's inom 10 minuter. Befallde han.
Jake nickade och alla gick ut ur rummet.

"Va?! Borde du inte typ skrika att jag är ett monster eller något sånt?"
"Nej, varför skulle jag gjöra det? Jag är ju också ett monster!"
Sa Joey väldigt glatt och drog upp tröjärmen.
Där på axeln hade han en tatuering.
En cirkelrund med vargar på.
Men den var inte lik min förra flocks märke.
På denna jagade vargarna varandras svansar medans en stor varg ylade i mitten.
"Villken flock?" hörde jag mig säga.
"Helatitstammen"
"Snyggt namn. Har du några tändstickor?"
Den döda blodsugaren kunde inte stanna kvar.
"Inte på mig, men kanske det kanske finns här!" sa han och började rota i lådorna.
"Här" sa han efter ett tag.
"Okej. Du tar och letar efter mat så går jag ut och tänder elden." sa jag och tog ifrån honom tändstickorna.

- Jag måste skynda mig. Sa Jake och lyfte händerna från min midja.
- Skynda dig då, sa jag och puttade iväg honom.
- Har det hänt nått? Du verkar orolig.
- Jag hoppas bara att Shannon kommer tillbaka snart. Sa jag lite dystert.
- Jag med. Sa han. Han gick fram mot mig, och inom tre sekunder så hade han lagt händerna på min midja och vi kysstes. Man kunde verkligen inte tänka när man kysste Jacob. Eller var det bara jag? Han fanns överallt och man kunde inte gå ifrån det. Hans stek heta händer's värme spred sig till resten av kroppen. Han tog bort sin höger hand. Det blev väldigt kallt på platsen där handen hade varit. Han tog min vänstra hans i sin. Sen stund senare drog han upp min hand och lade den runt hans nacke. Jag behövde stå på tå för att nå upp till hans huvud. Han hade växt någon centimeter under natten. Han satte sina händer under min rumpa och lyfte upp mig. Sen tog jag mina ben runt hans mage och lade händerna runt hans hals. Nu såg det ut som att jag red på hans rygg... Fast på magen. Han lyfte upp mig lite till och sen släppte han ner mig tillbaka som det var någon sekund senare. Jag kände nu att en hand hamnade på min midja. Hans andra arm höll mig uppe genom att han hade vänt armen så att den blev en stol. Så en hav hans armar klarar mer en 55 kilo? Hur stark var han igentligen? Efter en stund tog han bort sina läppar från mina.
- Jag måste gå nu. Sa han
- Men jag tänker inte hoppa ner. Sa jag och skrattade ett litet ondskefullt skratt. Jake skrattade.
- Jag kommer tillbaka. Sa han och petade på min näsa. Sen skrattade han.
- Jag vill följa meeeeeee!
- Men det får du inteeeeee! Retades han.
- Du får dela allt. Sa jag och han fattade vad jag menade.
- Det ska jag sa han och gick iväg. Den där 'dela' grejen var så att jag skulle veta vad som hände.

"Jag hittade lite torkad mat." Sa Joey när han kom fram till mig.
"Bra. Vi måste här ifån nu." min röst lät ganska orolig och eftersom han inte sa något efter förstod han nog.
"vi måste lämna bilen." sa Joey och öppnade dörren.
"Varför?" undrade jag och lade huvudet på sned.
"jag tror att din flock är ganska snabba. I alla fall snabbare än en Volvo." sa han och kastade en blick på bilen. " samma sak med min flock." tillade han.
"Hur ska vi färdas då? Vi har ju maten att tänka på. Jag tror inte att remmarna på väskorna kan förstora sig så mycket." antydde jag.
" Vi kan turas om att springa! Den andra sitter på ryggen med väskorna. Jag kan springa först!" sa joey och började springa mot skogen.
"Jag ska bara byta om!" skrattade han och sprang utom synhåll.

(Det jag skriver nu är sett genom Jacob's ögon och inte Elli's. Eftersom att det är mer intressant så här ^^.)
- Alla klara? Skrek Sam genom tankarna. Alla ylade som svar. Jag var näst störst i flocken. Snart lika hög som Sam. Jag va på hans högra sida. Näst högsta rank. Det gick cirka två sekunder sen flög alla iväg i cirka 200 kilometer i timmen.
- Ahhhh! Jag hör henne inte! Skrek Jared irriterat.
- Hur långt är det kvar? Stönade Seth längst bak.
- Inte långt nu, vi borde känna hennes lukt snart. Sa Sam efter kanske 5 minuter. Vi sprang vidare utan en aning om vart vi var på väg.
- VÄNTA!! Skrek Paul.
- Känner ni lukten? Undrade Leah.
- Bränd blodsugare. Vi såg lila rök på himlen och vi sprang ditåt.

Han kom tillbaka som varg.
Han var stor med vit fluffig päls.
Såg lite ut som Leah fast ännu vitare.
Jag hävde mig upp på hans rygg och
tog tag i pälsen.
Den var lika mjuk som jag hade föreställt mig.
"Spring!" sa jag och han satte av.
Det hade gått snabbare än någonsin.
Jag tror inte att någon i flocken var lika snabb
som honom, förutom jag.
skogen susade förbi. Ibland stötte vi på rådjur i skogen som skräckslaget sprang iväg när vi flög förbi.
Hoppas att Joey täcker min doft.

Vi kom fram och såg en lila liten ask hög.
- Tomt, sa Leah efter en stund.
- Kom. Så går vi, sa Sam och alla gick efter honom. Jag stannade kvar.
- Kom Jake! Sa Seth.
- Vänta! Ta en titt här! Sa jag och Sam ställde sig bredvid mig. Jag gick fram och hittade en hår tuss. Jag luktade på den. Annan varg. Men inge... Det var du jag kände det. Sam nickade.
- Allihopa, följ varg spåret. Vi närmar oss. Sa han och alla flög iväg.

Nu var vi där.
New york.
En stad fylld av människor.
Där är det nästan omöjligt att spåra folk.
Även varulvar.
Jag och Joey gick in i folkmassan.
Människorna trängdes och puttades.
Jag var många gånger nära på att falla.
Vi tog oss in på ett hyfsat fullt café och beställde fika.
"Jag tror att vi har kommit undan" sa han och tog min hand "Fast jag tror att vi behöver dessa. För säkerhetens skull."
Sa han och tog fram två kepsar.
"sätt upp håret i en tofs." beordrade han.
Jag tog upp en snodd ur fickan och gjorde som han sade.
En servitris kom fram till oss och gav oss vårt fika.
Chai latte och kladdkaka till mig och Espresso med bulle till Joey.
"Han smuttade på vätskan och sa: "Hur ska vi gjöra nu?"

Vi stannade efter 2 timmars springande.
- Vi fortsätter om någon timme. Vi får inte tappa spåret. Sa Sam och tänkte ut en plan i huvudet.
- Tog någon med en telefon? Frågade jag desperat.
- Här borta! Ropade Quil medans han tog på sig en tröja. Jag öppnade hans iPhone. Det första jag gjorde var att kolla var vi var. Jackson ville, Florida. Kanske skulle jag hälsa på Elli's mamma. Hon fyller år snart och vi skulle dit. Kanske kan jag komma dit och få något att äta? Jag tog en titt på klockan. 16.37. Det var inte sent. Jag måste bara ringa henne. Elli. hon MIN tjej. MIN själsfrände. Jag behövde prata med henne. Jag behövde höra hennes röst. Jag bläddrade bland kontakterna. Jag ringde. Det han gå 7 signaler innan hon svarade.
- Aah, sa hon och flämtade.
- Hej, sa jag mjukt.
- Åh, J, Jake. Sa hon först oroligt men sen hörde jag att hon var glad.
- Hur är det? Sa jag så mjukt och omtänksamt jag kunde.
- Bara bra. Sa hon och jag visste att hon log med hela sitt ansikte.
- Säkert? E du kall?
- Nej, försäkrade hon.
- Säkert?
- Njaaaaa, kanske lite. Sa hon efter en stund.
- Det finns några vete kuddar i byrån i Billy's rum. Värm dom i mickron och lägg dig i din säng med dom. Eller nej, min säng. Den är varmare. Sa jag omtänksamt.
- Tack, sa hon och jag hörde på rösten att hon saknade mig.
- Jag saknar dig också. Sa jag med känslor i rösten.
- När kommer du tillbaka?
- Vi är i Florida nu, vi fortsätter uppåt där spåret går. Det verkar leda mot North Carolina, New York hållet. Men jag kommer tillbaka så fort jag kan, lovar.
- Florida? Var i Florida?
- Jackson Ville. Jag tänkte hälsa på din mamma. Vilken adress bor hon på?

"Vi får ta in på hotell här tills vi har beställt biljetter" svarade jag och tog ännu en bit av kakan.
"sedan åker vi till något land med mycket skog och stannar där tills vi ska resa vidare."
Joey nickade och kollade ner i bordet.
Tänk att jag hade rymt med min bror.
Igår hade han varit en främling, men nu!
Ja, han var min bror.
Jag suckade och sa:
"Jag har hört att österrike har många berg"
"Sverige verkar vara bra." sade han och tog ett bett av bullen.