(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Lita bara på mig sa Adam och log han hjälpte henne upp och gömnde tändsticksasken bakom ryggen när vampyrerna kom. han hade baom rygen tänt en tändsticka

Alice log ett mycket svagt leende men det ytböts mot en rädd min då vampyrerna kom in igen. Tänk om det misslyckades?
Hannah flinade mot henne kom långsamt närmare. "Vad sägs om att börja med vår lilla fröken? Långsamt, långsamt tortera henne tills hon gör allt vi ber om som en dresserad liten hund?". Hon var nu väldigt nära och stirrade stint in i Alice ögon igen.
Alice skrek utav smärta och tårarna började rinna, hon föll ihop och darrade i hela kroppen kraftigt.
Magistern kom också närmade och såg skrattande på ALice.

" Lägg av sa Adam och kastade tändstickan mot vampyrerna han tog tag i Alice och började springa

Vampyrerna gav upp hemska vrål utav smärta och försökte få bort elden som spred sig snabbt över deras kroppar och brände de levande.
Alice snyftade svagt medan hon försökte springa, även om det blev att Adam halvsläppade henne.

Adam lyckades få med Alice till dörren och lyckades ta sats och sparkade upp dörren han drog ut Alice flera meter ut från huset

Alice snyftade fortfarande, men mer utav lycka nu när de äntligen var ute ur huset. Det var natt och det var fullmåne.
Hon lyckades ta sig upp på fötter och ta sig framåt. "Jag kan inte tro det....vi-vi är här, ute" snyftade hon gång på gång samtidigt som hon bara ville komma så långt bort som huset från huset som möjligt.
Några av hennes sår gick upp och började droppa blod.

Adam kunde inte heller tro det de var fria han vände sig om och såg på det brinnande huset han log när vampyrerna var där inne och uppbrända

Alice log svagt då huset brann för fullt. Deras plågoandar var borta. De var fria och i säkerhet. Bara skadade...
Några meter till och sedan föll hon ihop. Det gjorde ont i henne ännu även om allt genast kändes mycket bättre. Hon såg upp på Adam. "Tack....". Utan honom vore hon fortfarande fast där inne. Hon kunde i alla fall se nu.

Adam ler mot henne han hoppas att inte ska få fler plågor än vad de redan har. Han sträcker ut handen mot Alice natten var stjärnklar

Alice tog hans hand och med mycket möda tog hon sig upp igen. Nu rann tårar nerför hennes kinder också, men det var glädjetårar. "Tack.." viskade hon igen och kunde inte hindra sig fören hon hårt kramade om Adam.