De utvalda

"Det var inte så farligt du klarade dig fint." ler Eletha lätt, då de pratade om något som var för henne hemvant. Hon log lite Ethan verkade vara mycket gladare nu då han fått träffa sin familj och sett att de klarat sig och mådde bra. Hon var glad att hon tagit beslutet att de skulle rida förbi här även om hon själv kände sig obekväm i situationen.

Ethan log tillbaka mot Eletha och nu var det familjens tur att berätta hur de haft det. Det hade varit som vanligt, bara lite knapert med mat. "Men du se ju välgödd ut" log hans mor och klappade honom lite på kinden.
Det hördes steg utanför och in kom en man som såg ut som en äldre och magrare version utav Ethan, hans far. "Far!" ropade han glatt och gick fram till mannen och kramade om honom.

Eletha såg snabbt på mannen och visste inte alls hur hon skulle bete sig. Det här var inte adliga personer som man skulle lyda och kunde baktala sedan. Det här var vanliga genuina människor och dessutom Ethans familj, hon ville göra ett bra intryck men blev då stel. Hon var tvungen att lita på folk, vilket hon inte alls gjorde.

Ethan gick tillbaka till bordet med sin far och berättade ännu en gång vad som hänt tills hans mor sa "Middag nu, jag har en rotsoppa färdig".
Hans mor gick till köksdelen och hämtade en gryta som mestadels bestod utav vatten med smak utav gräslök och lite rötter och rotsaker. Hon hämtade sedan sex skålar och skedar och sa "Ta för er".

Eletha som kände sig tvungen att göra något, gick fram till hans far, "God dag herrn, mitt namn är Eletha, följeslagare till din son." sa hon formellt och artigt som om hon talar till en adelsman och gör en lätt bugning. Hon visste inget annat sätt att hälsa på men det kändes oartigt att inte göra det.

Ethans far såg först väldigt förvirrad ut men log sedan stort. "Du behöver inte vara så artig, jag är Lorad".
Ethan kunde inte heller hålla sig för att le och började hälla upp lite soppa åt sig själv och Eletha.
"Det är inte så mycket" sa hans mor. "Men det är mättande".

"Trevligt att träffas." log Eletha lätt åt hans leende vilket fick det att redan kännas mycket enklare.
Hon vänder sig mot hans mor, "Det smakar säkert underbart jag är tacksam att ni så frikostigt bjuder på mat och husrum." säger hon artigt. "Jag kan hjälpa till med disken sedan." ler hon och sätter sig ner med en skål.

"Det behövs inte, ni behöver nog sova om ni ska rida imorgon" sa hans mor och hällde upp åt resten av familjen.
De började äta och lät maten tysta munnen. När det var uppätet lutade sig alla nöjda tillbaka i sina stolar.

Eletha nickar och äter tyst upp soppan var inte som på slottet mer som det de brukade göra på uppdrag. Men den var god fast tunn men ändå mättande.
Hon kastar en snabb blick på de alla de hade det verkligen bra en hel familj, en gemenskap som inte gick att rubba.

"Kom nu så hjälper du mig att diska" sa hans mor till den yngsta pojken och de två försvann iväg med grytan och skålarna.
"Vi ska nog gå och sova" förkunnadr Lorad. Den andra brodern nickade trött och gick och la sig i sin säng utan att ta av sig kläderna. Detsamma gjorde Lorad.
"Vi får sova på golvet men det finns extra filtar".