Prs mellan Wolfie och Jessica

Jag pustade ut och strök lugnt undan håret från Adeles kind. Vem det än var som stått utanför så hade den personen gått nu. Sömnigt gäspade jag och tittade längtansfullt på platsen bredvid Adele. Jag satte mig ned och tänkte att jag skulle komma ihåg att berätta om besöket för Tom när han kom. Strax låg jag halvt över Adele och snarkade ljudligt.

Morbrodern kom hem först, han öppnade upp dörren och såg på de två sovande ungdomarna. Han kunde inte låta bli att le. Han hämtade en filt och la över de och gick sedan in i köket.
Adele sov lugnt någon timma till och vaknade sedan upp. Hon log sömnigt åt Ethans snarkande och vred på sig och gömde ansiktet mot hans bröstkorg.

Två timmar senare vaknade jag av att jag hade trillat ned från soffan och nu låg på golvet med benen över Adeles huvud. Sömndrucket fnissade jag till och flyttade på benen medan jag mödosamt tog mig upp på dem.

Adele hade halvsovit lite tills Ethan vaknade. "Så du är vaken nu?" log hon och satte sig upp också.
Lars hade hört de röra på sig och kom ut från köket. "Ni är äntligen vakna, prästen är bokad" sa han och satte sig bredvid Adele.

Jag gäspade stort och log åt Lars. "Jag kan inte tacka dig nog", sade jag ödmjukt och log bredare.

"Fast han har tydligen ett dop på fredagen, så går det på torsdag istället?" kom Lars ihåg. Det var bara två dagar kvar till fredag. Sedan skulle hans syster dotter gifta sig....
Adele kramade om sin morbror. "Det går bra".

Jag instämde med en nick och gäspade igen. "Hur mycket är klockan?" frågade jag och spanade ut genom fönstret.

"Runt sju väl" sa morbrodern. Det började smått bli mörkt ute och det var nog nästan dags att gå ut och jaga vargen igen. "Tom kommer nog när som helst, jag går ut och söker efter vargen". Han tog på sig en jacka och gick ut.
Adele såg efter honom och suckade. De skulle aldrig hitta vargen...och om de gjorde de skulle de döda hennes fästman.
Hon reste sig och gick in till köket. "Är du hungrig?" frågade hon Ethan.

Jag skakade på huvudet. Det jag skulle göra nu var riskabelt, till och med dödligt, men jag var tvungen. "Lars. Du kommer inte att hitta vargen...", sade jag högt och tydligt.

Lars hörde det och kom tillbaka. "Vad menar du pojk?" sa han vaksamt och tittade på Ethan med undrande blick.
Det kändes som Adeles hjärta stannade. Hon gick snabbt fram till Ethan och viskade "Gör det inte! Han kommer döda dig, eller åtminstone få dig kastad i en cell!".