[RS] På en ö i Bermuda triangle

Mariko satt och lyssnade på de som satt omkring henne hon drog handen genom sitt hår

Haylee suckade litet och grävde med fingrarna i sanden.
"Ska vi dela upp oss eller gå tillsammans?" frågade hon och såg på framför allt Doug, då hon kände att det kanske var han som var ledaren här.

[Awesome!! Hej Maiipie!! ]

”Vi delar upp oss”, sade Doug utan att tveka, ”jag kan inte gå särskilt långt på det här förbaskade benet, tyvärr.”
Sedan för första gången slog det honom att de andra kanske också var skadade på något vis. Han visste att tjejen, Mariko hade ett sår längst armen och Haylee såg inte så het ut heller. Så kastade han en blick på Matt som verkade vara den enda som kommit ut lindring ur kraschen.
”Så vilka känner att de orkar göra en liten tur in i djungeln?” frågade han och antog att någon skulle vara frivillig.
Han hade själv velat göra det mest för att han ville att det skulle bli ordentligt gjort och något han lärt sig genom åren, ifall man ville göra något ordentligt så fick man göra det själv. Självklart nämnde han inte det för de andra eller ens hintade om att han kände så. Du måste börja lita på folk, Doug hade mrs. Hillman försökt förklara för honom men det var inte så lätt som hon indikerat.
Vad han och ifall någon var villig att stanna med honom skulle göra hade redan börjat ta sin plan i hans huvud. Egentligen var det helt sjukt hur snabbt han hade accepterat deras situation och inte fått panik eller liknande men han hade alltid varit en som snabbt anpassade sig. Anpassa sig eller dö, det var ju var hela evolutionen handlade om.

" Jag gör det sa Mariko och såg på Doug nu skulle hon visa att hon inte var den svaga lilla tjejen som folk trodde att hon var

"Jag med", säger jag och glad för att revbenen och benet är det enda stället som gör ont - och att de inte brutna.

Doug nickade svagt och vände sedan sin blick emot Haylee.
”Så ska vi försöka hitta Lizzie?” frågade han.
Han ville ju faktiskt inte verka för bossig men även om han hade ont och kände törsten bränna i halsen skulle han vara allt för rastlös för att enbart sitta kvar och vänta. Egentligen borde de fixa något bestående vindskydd eller en eldstad av något slag men det skulle vara onödigt ifall de inte skulle vara kvar på stranden. Eller så borde de försöka se till att vara synliga ifrån luften och ifrån havet vilket inte heller skulle bli en särskilt enkel match.

Lizzie såg till att killen låg långt ifrån havskanten. Hon ville inte att han skulle flyta iväg med tidsvattnet. Hon slog sig ner i sanden och såg uppåt.

" Ja det kan vi göra sa Mariko och log nu hade hon tänkt på att Lizzie inte var där.

Haylee nickade mot Doug och reste sig upp från sanden. Hon borstade av sig av vana från alla de solsemestrar hon varit på innan, men det var egentligen till ingen nytta då hon antagligen snart skulle sätta sig igen.
Hon haltade, snarare linkade, bort mot strandkanten då hon upptäckte att Lizzie satt där.
"Lizzie!" ropade hon då hon var tillräckligt nära, "Vad... vad gör du?"
Haylee skådade killen som låg i sanden.

"Ska vi gå?" frågar jag och vänder mig mot Mariko.