Sjunde året på Hogwarts

"Nej jag börjar förstå det" sa Cara och nickade sedan tacksamt, hon ville verkligen inte berätta. Ingen visste allt, ingen förutom hon. Cara rös till och tittade sedan på Solara och såg sorgset på henne.
"Det är ingen fara, blod är något jag är van vid" sa hon enkelt. Hon var inte ens säker på varför Solara berättade det här för henne. Hon tittade upp mot stjärnorna.
"Jag har alltid gillat stjärnor, jag och min far brukade med studera dem.

"Ja, man blir van vid det mesta tillsist, och skriken." mumlar Solara men sluter sig sen åter om sitt innersta hon blev bara sorgsen då och hon drar ett djupt bloss för att bli av med allt.
"Du och din far? Han låter mer och mer mänsklig för var dag." flinar hon roat och suckar då cigaretten tog slut.

Cara nickade, skriken lämnade henne sällan, särskilt hennes egna skrik. Avlägsna som från en annan tid, och de var dem ju med.
"Han är människa, tro det eller ej" sa Cara och log svagt. "Men ja han är annorlunda privat" sa hon enkelt och tog upp en ny cigarett som hon räckte över till Solara.

"Gissar det skulle vilja se honom dra ut med en skock dödsätare på ängen för att se på stjärnorna." flinar Solara och tar emot ännu en och ett snabbt 'Borde ja?' far genom hennes huvud men hon skiter i det just nu verkade hon skita i allt vad gott uppförande och betyg hette.
"Tack" ler hon och tänder den nya, och ser mot skolan som börjar synas framför dem.
"Trodde att denna termin skulle bli lika hemsk som de andra, så verkar det dock inte bli." ler hon tacksamt mot Cara och stannar upp de ropar på oss sa hon och vänder sig om då killarna snart dök upp.

"Ja jag tror inte det skulle ha varit så populärt eller skrämmande" sa Cara leende. Hon hade haft fina stunder med sin far även om människor hade svårt att tro det.
"Ingen orsak" sa Cara och log sedan. "Allt kan ju hända på Hogwarts" sa hon och log emot Draco när han kom upp på hennes vänstra sida och tog hennes hand.

"Han är säkert en trevlig man, det är min far med, men inte mot alla. Och så är det ju med alla människor egentligen." säger hon och ler lätt mot Blaise som kommer upp vid hennes sida och tar faktiskt henne i handen. "Du verkar vara lite annorlunda." flinar han och tar ett bloss av hennes cigarett, "Min" flinar Solara protesterande men skrattar befriat.

"Vi är alla olika beroende på vilka vi umgås med" sa Cara enkelt och Draco såg på henne.
"Du skall alltid vara så filosofisk" skrattade han och hon log.
"Ja någon måste ju vara det" sa Cara och log emot Blaise och Solara. De kom in i slottet och hon tittade på dem.
"Ja vi går ner så länge, god natt" sa Cara och tog med sig Draco ner till sovsalarna.

Solara såg efter dem och sen upp mot entrétrappan, för tillfället kändes stegen upp till tornet väldigt lång, och inte var hon säker att hon ville gå dit heller i det tillstånd hon befann sig i.
"Hur är det?" sa Blaise och strök en hårslinga bakom hennes öra, och hon sluter trött ögonen.
"Bra" mumlar hon i den bemärkelsen som Cara, att fråga inte mer.
"Trött?" mumlar han in i hennes öra och drar henne närmare.

Cara såg på Draco när de gick in genom porträttet.
"Min eller din sovsal?" frågade Draco och Cara funderade en stund.
"Min" sa hon sedan och log lurigt.
"Pansy?" frågade Draco och hon log.
"Strunta i henne" svarade Cara och drog med Draco upp för trappan och puttade sedan ner honom i sängen.

(Har inte Slytherin en dörr? )

"Mm." mumlar Solara och ovanligt nog så stelnar hon inte till eller drar sig undan som vanligt vid ömhetsbetygelser från någon annan.
"Du vet att du inte behöver gå till din sovsal, det finns en som är närmare." viskar han tyst i hennes öra samtidigt som han håller om henne mjukt.
"Jo, men." svarar hon och Blaise tar hennes hand, "Inga men, kan du sluta att tänka ibland?" log han och drog ner henne i fängelsehålorna och in i deras uppehållsrum.