PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Folk i staden var nu halvt informerade om de två ungdomarna som var försvunna, och som var förlovade. Många visste deras namn och pratade om denna skandal(att de rymt) men inte så många visste hur de såg ut.
Mia tyckte sig i drömmen känna värmen från skogsbranden men i själva verket så hade hon ju bara feber.

Benjamin rättar till huvan och vandrar sedan in mot staden. Överallt hör han viskningar om de som försvunnit, men Benjamin hinner inte långt innan han blir indragen mellan några hus.
"Benjamin, vad gör du här?" Frågar en välkänd röst, Edwin.
"Skräms inte!" Svarar Benjamin som nästan attackerat honom.
"Shh! Du måste tysta ned dig lite, hela folket i stan snackar om att du ska ha rymt iväg med din blivande fästmö för att ni inte ville gifta er." Svarar Edwin och Benjamin blir förvirrad.
"Med?" Ifrågasätter han.
"Åh, ledsen, du ska ha rymt ifrån din blivande fästmö... som också rymt." Svarar Edwin. "Du vet, tjejen Mia? Hon är den du ska gifta dig med, eller skulle iallafall." Fortsätter han och Benjamin liksom stelnar väl av chocken. Mia? Mia Smith? Tjejen han har varit på rymmen med ett tag, tjejen som hjälpte honom när han var sjuk? På riktigt?
"Ey, vakna upp, vad gör du här?" Frågar Edwin.
"Medicin..." Svarar Benjamin. Edwin verkar inte speciellt nöjd med svaret.

Under tiden Mia och Benjamin hade varit borta så hade Mias föräldrar letat, satt upp lappar och frågat runt. Dock utan resultat nästan, de närmaste de kommit var någon som sett henne i staden. De var arga på henne samtidigt som de såklart ville att hon skulle komma tillbaka, även om hon fortfarande skulle få gifta sig i sådana fall...Nu så var de också i staden och frågade för en tionde gång runt och letade.
Mia vaknade upp igen, varm och feberig. Det första hon märkte var att Benjamin inte var där. "Han gick till stan i alla fall" mumlade hon. Hon borde följa efter....

"Vaddå medicin, du måste sticka!" Säger Edwin.
"Jag måste ha medicinen också." Svarar Benjamin bestämt, envist och smått irriterat.
"Vilken?" Frågar Edwin snabbt.
"Något som hjälper mot feber." Svarar Benjamin och hinner inte stoppa Edwin som försvinner mot apoteket. Benjamin hade klarat det själv, allvarligt, det är inte så svårt! Han hade fixat det själv! Någon minut senare kommer Edwin tillbaka med medicin.
"Här, stick nu och snabbt. Till och med din familj har börjat leta." Säger Edwin och föser iväg Benjamin.
"Lycka till, kompis." Säger Edwin flinande.
"Detsamma." Konstaterar Benjamin och tar sig tillbaka till skogen.

Långsamt tog Mia sig upp från sängen i sitt febriga tillstånd och drack vattnet som Benjamin fixat åt henne. Så varm och trött hon var....Fast nu började hon frysa igen. Hon drog på sig sin jacka och började ta sig ut ur stugan i den riktningen hon hade för sig att stan låg i. Så yr hon var...det kände faktiskt som om hon skulle falla omkull när som helst.

Benjamin går i början men börjar springa rätt snart, han måste tillbaka och han har medicinen. Fast han har fortfarande inte återhämtat sig helt så går det bra, rätt bra åtminstone. Fast när Benjamin kommer i närheten får han syn på Mia.
"Vad gör du ute?" Frågar han henne chockat, oroligt.

Precis när Mia verkligen höll på att ramla omkull kom Benjamin. "Jag skulle följa efter dig...kan ju inte låta dig bli tagen utav polisen eller dina föräldrar". Hon lyckades ställa sig rakt. "Dock går det inte så bra....". Hon hann inte stå rakt en stund ens innan hon tappade balansen och benen vek sig under henne. "Verkligen inte bra" mumlade hon.

"Jag märker det, är du galen?" Frågar Benjamin och lyfter upp henne från marken. Han gör sina armar till sten så det blir lättare att bära och mindre chans att han tappar henne. Han bär tillbaka henne till stugan och lägger henne i sängen. "Varför skulle du följa efter?" Frågar han henne och stänger dörren som han tvingats lämna öppen.

Mia kunde inte göra annat än låta Benjamin bära tillbaka henne. Det här var pinsamt....men hon kunde inte tänka klart så inget gick riktigt fram till henne.
"Jag sa ju det...jag ville ju inte att du skulle bli infångad...jag kan klara mig utan medicin..." sa hon då hon låg i sängen igen. Hon drog upp täcket till hakan igen då hon frös.

"Jag märker det." Konstaterar Benjamin och suckar. "Men du kan ta det lugnt, Edwin lät mig inte göra det." Benjamin vet dessutom inte om han borde berätta vad han hörde av Edwin. "Men jag har medicinen ändå." Fortsätter han och tar upp den. Fast den ser ut att vara lite starkare än den han fick, om han minns rätt alltså.