Rolla. Nu. Spenc. >:3

(Nej, det äger )

Jag lutade huvudet åt sidan,
men bestämde mig för att
inte fråga mer om mannens
bakgrund förrän vi var långt
bort från Borgmästaren. "Okej
Eaton. Vi tänker hjälpa dig att
fly. Allt du behöver göra är att
hoppa upp på min rygg med
tjejerna där", sa jag och nickade
mot Shina och Miranda.

Vindskyddet var sönder och jag hjälpte Miranda upp på Woundeds rygg.
"Vad sa han?" frågade jag henne då jag själv hoppade upp på drakens rygg.
Mannen tog sig upp själv på ett mycket smidigt sätt.

"Vi tar det senare, okej?"
sade jag snabbt och fällde
ut vingarna. På två sekunder
var vi uppe i luften. Jag hörde
hur någon ropade nere i skogen
och hur pilar flög förbi mig
genom luften. Det var visst i
grevens tid som vi lämnade lägret.

Miranda plockade fram sin båge och pilar och siktade neråt mot marken. Kanske kände hon sig säkrare i luften om hon hade annat att tänka på, för hon såg inte särskilt rädd ut och siktade bra. Den första pilen genomborrade en magikers arm och hon föll till knä i smärtskrik.
Mannen, Eaton, glodde storögt på vakterna.

"Hey, akta vingen!", ropade
jag när jag kände en av
Mirandas pila glida förbi
min ena vinge och girade
vänster undan en brinnande pil.

"Förlåt", mumlade hon och spände bågen igen. Pilen susade genom luften men missade den här gången med ett hårsmån.
"Spar på pilarna!" ropade Eaton och lade en hand över bågen för att visa vad han menade. Miranda verkade förstå och nickade kort med ögonen på honom.

Jag saktade ner när jag märkte
att vi hade ett stort försprång
och andades sakta ut. Lugnt flög
jag vidare i den svala sommarluften
och tittade på när solen gick ner.

"Vart ska vi bosätta oss?" frågade jag trött då vi flugit i ungefär en halvtimme.
Eaton hade suttit och mumlat något ingen av oss förstod. Som om han utförde någon formel eller så.

Jag skakade trött på huvudet.
"Jag vet inte. Jag känner inte
till den här delen av skogen
eller vad som finns bortom den."

Jag svarade inte Wounded. Visste inte vad jag skulle säga.
Det var tyst förutom att Eaton fortsatte med sitt mummel.
"Så länge kan du berätta vad han sa förut", sa jag med en menande blick på honom.